Den stora tråden för diskussioner och rekommendationer om sci-fi-litteratur [/Mod.]

Det har länge ryktats om en filmatisering av denna. Men personligen är jag tveksam. Bildmässigt / sceniskt är det i romantexten en överbetoning på "pratande gubbar / dialog i ett rum mellan två makthavare".

Asimovs enda hittills lyckade filmatisering är väl Fantastic Voyage. Om att förminskas och köra nano-ubåt i blodomloppet liksom. Bra film 1966. -- Filmen Jag robot med Will Smith var annars konstig; skenbart baserad på Asimovs I, Robot. Men filmen som den blev hade föga med originalet att göra. Man frestas kalla det geschäft: dvs. man köper rättigheten till verket där värdet sitter i författarnamnet och verkets rykte som "blockbuster novel" men föga mer.

Problemet är detta: om sf-litteratur av det mer idébaserade slaget passar för filmatisering. Case in point: av Heinleins böcker har bara typ två filmatiserats, Starship Troopers och Puppet Masters, med blekt resultat. Och felet ligger här inte i filmskaparna, felet ligger i romantexter som är mer dialogcentrerade än fokuserade på påtaglig, scenisk action.

Men jag kan ha fel. Herberts Dune är till exempel ganska textcentrerad, föga action, men den tog sig ändå rätt bra på film.

Du kan ha rätt. Men jag tror att med serier kan man nå nisher av populationen som är mer intresserad av den mer dialogfokuserade romanen. Det går att göra bra skulle jag tro.

Filmen "Starship Troopers" är en extremt missuppfattad och feltolkad film.

Jag tänkte läsa något av Arthur C Clarke. Har inte läst något alls vad jag kan minnas.

Vilken skulle ni rekommendera att man börjar med? Är det värt att läsa 2001:Space Odyssey t.ex även om man har sett filmen ett flertal gånger?

Av Arthur C Clarkes böcker så tycker jag bäst om böckerna om Rama.

Rendezvous with Rama är väl den som det talas mest om? Har inte läst den själv, men har haft den i hyllan en längre tid.

Länge sen jag läste 2001, men jag vill minnas att jag uppskattade den även om jag sett filmen ett flertal gånger.

Filmen är bättre än boken... 2001 kan läsas som dokumentation, som textversion, en stel version men rätt OK.

Av Arthur C. Clarke kan hellre rekommenderas hans debutroman Natten faller på (Against the Fall of Night). Skippa bara den pretentiösa, obegripliga första sidan och du har en kort klassiker, men tät. Människans utveckling, rymdfart, äventyr, en hjälte i huvudrollen (och inget kollektiv).

För övrigt kan novellsamlingen Mörkrets mur rekommenderas. Eller The Nine Billion Names of God, om man kan läsa engelska. Korta utflykter i fantasterier i rymdform, lite stelt skrivna men med en torr humor och visionär förmåga som kan rädda det hela.

Romanen Möte med Rama kan läsas, även om den är "i stort sett meningslös". Jag läste den dock med stort intresse 1982. Och nog har den sitt värde som utforskningsberättelse om en främmande struktur som kommer in i solsystemet.

Jo, Möte med Rama är nog den som är mest omtalad, men det finns ett par uppföljare också. De är skrivna tillsammans med Gentry Lee.

Den femte boken Dark Age har släppts, har inte läst/lyssnat på den ännu...

(Författare Pierce Brown)

En av mina favoritbokserier på senare år är de tre sammanhängande trilogierna av Ian Douglas (en av flera pseudonymer för William H. Keith):

Heritage Trilogy:
Semper Mars (1998) ISBN 978-0-380-78828-6
Luna Marine (1999) ISBN 978-0-380-78829-3
Europa Strike (2000) ISBN 978-0-380-78830-9

Legacy Trilogy:
Star Corps (2003) ISBN 978-0-380-81824-2
Battlespace (2006) ISBN 978-0-380-81825-9
Star Marines (2007) ISBN 978-0-380-81826-6

Inheritance Trilogy:
Star Strike (2008) ISBN 978-0-06-123858-1
Galactic Corps (2008) ISBN 978-0-06-123862-8
Semper Human (2009) ISBN 978-0-06-123864-2

Böckerna är riktigt bra inom military sci fi och tar även upp politiska, kulturella, flera vetenskapliga frågor. Man måste dock kunna koppla bort fixeringen på att använda "marinkårssoldater i rymden" som är ett genomgående tema och inte känns helt realistiskt.

Jag tycker dock att sista boken är onödig och förstör mer än den ger. Även delar i näst sista boken anser jag gått för långt inom vissa delar och gör att vissa påstående i resten av serien motsägs.

Jag tyckte om 2001: A Space Odyssey men den är mer torr och har inte alls samma ambition som filmen att locka fram en känsla och leva på mystik. I boken får vi ganska raka förklaringar medan filmen ger utrymme för tolkning. Jag tycker om båda två men på olika sätt.

Annars har jag bara läst Rendezvous with Rama och den gav mig ingenting faktiskt. Inget sticker ut och jag tyckte den kändes tom rakt igenom. Det fanns inget som engagerade.

Jag instämmer i omdömet. 2001 (boken) är "ingenjörs-SF", rättframma beskrivningar av fascinerande tekniska system och knastertorra Fuglesang-typer som skruvar sig fram genom handlingen. Jag tycker att det är en fantastisk historia och mycket läsvärd. Den raka berättarstilen gör den också lättläst.

Uppföljaren 2010 är en historia i samma stil, kanske ännu mer åt äventyrshållet med djärva renässansmänniskor på utflykt i deep space. Rekommenderas lika varmt. Filmatiseringen av den boken ligger f.ö mycket närmare originalet (i stil och ton).

Kan hålla med om att Rama är rätt torr, även om den räknas som klassiker. I kategorin "first encounter" tycker jag att "A Mote in God's Eye" är en mycket bättre berättelse. Mörkare och mer mångfacetterad.