Den, ovannämnda, nya boken av Bärtås och Ekman är jag skeptisk inför.
I
Sydsvenskan kan vi läsa:
Citat:
"Med tanke på att Magnus Bärtås är professor vid Konstfack, är de konsthistoriska missarna många. Michelangelos kända ”Slavar” kallar de för ”Fångar”. På Markusplatsen i Venedig står, som bekant, endast en kampanil (ett klocktorn) och inte flera. Det finns ingen arkitekturhistorisk stil som heter Wiener Sezession (däremot en konstnärsorganisation) och arkitekter talar om balusterdockor, inte balustraddockor. Dessutom: uttrycket ”Mussoliniarkitektur” är inte vad jag kallar en adekvat fackterm. Att bokens omslagsdekor bygger på ”formelement ur fascistiska och nazistiska symboler” är väl en sanning med modifikation. Visst finns här fasces, de spöknippen som livvakter i antikens Rom var beväpnade med, och som både symboliserade och gav namn åt Mussolinis politiska rörelse fascism – men den andra dekoren är inte en nazistisk symbol utan en meanderslinga, känd i europeisk konst och arkitektur sedan tretusen år och uppkallad efter den slingrande floden Meander i dagens Turkiet. [...] Mussolinis födelsestad Predappio ligger till exempel inte i Toscana, utan i Emilia-Romagna."
Och
Aris Fioretos skriver i DN:
Citat:
"Att döma av hänvisningarna håller sig Bärtås och Ekman huvudsakligen till studier på engelska. Italienska standardverk – biografier, nyläsningar – tycks inte ha konsulterats i nämnvärd utsträckning."
Det fetade är ett understatement. Då jag bläddrade i boken så hittade jag
endast hänvisningar till svensk- och engelskspråkig litteratur!
Vidare skriver Fioretos att:
Citat:
"Bärtås och Ekman verkar dock ofrivilligt nymornade när de betraktar Girard som en ”obetydligt uppskattad filosof i Sverige”, vilket inte bara bortser från att hans böcker utkommit på våra breddgrader, utan även från Anders Olssons och Johan Asplunds insatser."
