Dimensionerna

Ja jag vet inte om jag gjort en tråd tidigare om detta eller inte, känner mig allämt förvirrande just nu.

Behöver en väldigt bra förklaring om hur dimensioner fungerar för att jag ska uppfatta tid och rum ordentligt.

Så vitt jag vet har vi (människan) upptäckt 4 dimensioner, citerar Wikipedia:

"Relativitetsteorin säger att universum bor i en rumtid av fyra dimensioner. Rummets tre + tidens dimension utgör skådeplatsen för all materia och alla händelser i universum. Tid och rum ses inte längre som oberoende av varandra, utan snarare som samverkande."

Borde det inte finnas fler dimensioner som vi ännu inte har upptäckt?
Skulle vem som helst som inte är professor eller dylikt kunna upptäcka den?

Vad skulle t.ex den 5:e dimensionen kunna vara ?

Nu tänker vi oss alltså "Relativitetsteorins dimensioner", rummet + tiden +?

Jag vill ha hjälp med detta för att förstå lite mer inom universum.

Om jag är i fel forum så kan administratörerna gärna flytta tråden.

/Mvh Lundborg

mmm, en fråga jag ställt mig själv tidigare vad det gäller dimentioner... det intressanta tycker jag är den fjärde dvs. tiden, vart är den på väg?lr i vilken riktning tiden färdas?

vad jag har hört så finns ytterligare dimentioner, dock inga som vi människor kan uppfatta.

om man nu rent autodidakt skulle "komma på" en ny dimention vet jag inget om...

I strängteorin använder man sig av fler dimensioner, numera vanligen 10 för de olika supersträngteorierna och 11 för den - okända - M-teorin.

Men vad är dimensioner egentligen? Det finns många exempel på hur man i fysiken gör beräkningar som använder mer än fyra dimensioner. För att åskådliggöra ett problem matematiskt, vare det fysik eller något annat, så kan man använda många dimensioner.

Ofta ser man i diskussioner om fysik uttrycket frihetsgrad. Man behöver frihetsgrader för att kunna uttrycka olika relationer och egenskaper, t ex spinn. Alltså blir dimensionerna 'bara' ett geometriskt uttryck för hur man åskådliggör dessa frihetsgrader.

Dimensioner är alltså ett sätt att uttrycka vissa systematiska relationer.

Dimensioner färdas inte i någon riktning - de ÄR riktningarna. Vi färdas i dimensionerna i olika riktningar.

I en endimensionell värld kan vi röra oss frammåt eller bakåt.

I en tvådimensionell värld kan vi röra oss frammåt, bakåt, uppåt eller nedåt.

I en tredimensionell värld kan vi röra oss frammåt bakåt, uppåt, nedåt, inåt eller utåt.

I en fyrdimensionell värld kan vi röra oss frammåt bakåt, uppåt, nedåt, inåt, utåt, framåt i tiden eller (rent hypotetiskt) bakåt i tiden.

I en femdimensionell värld kan vi röra oss frammåt bakåt, uppåt, nedåt, inåt, utåt, framåt i tiden, bakåt i tiden, "uppåt i tiden", "nedåt i tiden".

und so weiter.

vad jag har hört så finns ytterligare dimentioner, dock inga som vi människor kan uppfatta.


Det finns teorier (om de ens kan kallas för det) om att det kan finnas ett antal extradimensioner som är ihoprullade till små, små nystan. Så små att vi inte kan upptäcka dem. Men det finns dock observationer eller experiment till stöd för detta.

Ibland pratas det ju om riktningarna ana och kata, typ som framåt och bakåt i en tänkt fjärde riktiningsdimension (som våra sinnen inte kan uppfatta).
http://fleischfilm.com/wp-content/up...oldededit1.jpg
Bild på tredimensionell kub "utvecklad" till 2 dimensioner och en fyrdimensionell kub utvecklad till tre dimensioner. Fast det kanske är förlegat.

Ett sätt att närma sig problemet med att föreställa sig en fjärde dimension är följande:

Börja med en punkt. Denna har ingen utsträckning i någon riktning och är alltså ett noll-dimensionellt föremål.

En linje utgörs av ett oändligt antal punkter som ligger "intill" varandra. Den har utsträckning i två riktningar och är ett en-dimensionellt föremål.

Genom att lägga ett oändligt antal sådana linjer "bredvid" varandra får man en kvadrat som är ett två-dimensionellt föremål.

Om man sedan staplar oändligt många sådana två-dimensionella rektanglar "ovanpå" varandra får man en kub, som ju är ett tre-dimensionellt föremål.

Det är nu den knepiga biten kommer. Genom att trava tre-dimensionella kuber "utanpå" varandra (d.v.s. i en helt ny riktning som vi egentligen inte kan visualisera) får man den fyr-dimensionella motsvarigheten till en kub- en tesseract. På samma sätt som kuben har kvadrater till ytor, så har tesseracten kuber till "ytor".

Genom att lägga oändligt många tesseracter "dädanom" varandra, får man en penteract som har tesseracter till "ytor" precis som kuben har kvadrater till ytor... Och så där kan man hålla på hur länge som helst och gå upp i allt högre dimensioner.

Det borde vara ett "inga" någonstans där inne va?

Hoppsan! Det ska det förstås.

Sedan skulle "vad jag har hört så finns ytterligare dimentioner, dock inga som vi människor kan uppfatta" vara ett citat från Proxylim. Inte hade jag väl börjat dricka så tidigt på dagen...

Tackar mina herrar! Jag reviderar här med min tidigare uppfattning om dimetioner ... flaskan öppnades inte efter ett tag efteråt konstigt nog?!

Tyske matematikern och fysikern Theodor Kaluza och svenske fysikern Oskar Klein studerade allmänna relativitetsteorin utökad till 5 dimensioner. Detta förenade gravitation och elektromagnetism (utan kvantfysik).
http://en.wikipedia.org/wiki/Kaluza%...93Klein_theory

Strängteorin kräver 10, 11 eller 26 dimensioner för att fungera.
http://en.wikipedia.org/wiki/String_..._of_dimensions

Såg en video på break.com för ett tag sedan, "How To Imagine The Tenth Dimension".

Är inte så hajj på detta området än, så jag vet inte om dom snackar vett eller om det är totalt bs. Rätt så intressant var det iallafall:

How To Imagine The Tenth Dimension
http://www.break.com/index/how-to-im...dimension.html