Dokument utifrån: Ett renrasigt helvete!

Håller med dig faktiskt..
Fattar inte själv vad dessa jävla hundägare håller på.

Jag har själv en vilande kennel, har vuxit upp med hundar och utställningar & championat.
Jag skulle ALDRIG avla på en hund som har det minsta lilla fel!
T.ex min hund fick en släng av demodex som valp, nu idag är han 5 år och har inte haft nått utbrott.. Men skiten ligger kvar i generna, trots att hunden är den stabilaste jag haft och har bra kritik från utställning så blir det ingen valp efter honom.. Känns trist, men att dra vidare på den genen känns inte seriöst..

Sen kommer det andra uppfödare som sysslar med inavel, avlar på höftfel osv osv och kallar sig SERIÖSA??

Kan man spara filmen på datorn på något sätt? De slutar tydligen visa den efter den 5e..

Om man jämför synen hos den svenska kennelklubben med den engelska, skiljer det sig åt något?

Den här dokumentären är ju ifrån England. De är lite mer extrema i England än vad vi är i Sverige. Har för mig att det dessutom är rätt så hårda regler angående import av både hundar och sperma så det är svårare för Engelska uppfödare att tillföra nytt blod till sina raser - utöver då den vidriga attityden som vissa av uppfödarna i reportaget uppvisade.

Därmed inte sagt att det inte finns en hel del problem i många raser i Sverige också. Svenska kennelklubben har mig veterligen som avelskriterie att man ska avla på friska hundar. Sedan efterförljs detta inte till fullo och det är många uppfödare som gör närbesläktade parningar, tar alltför många kullar på vissa djur osv.

Jag tycker det är vidrigt rakt igenom. Vi behöver en tillbakagång här vad gäller aveln. Tillbaks till den tiden då det var hundens funktion som var det väsentliga - man kan visst avla på "snygga hundar", men då måste funktion vara fastställd först. Ser man på de där schäfrarna med sluttande rygg så är det ju bara skrattretande att tro att dessa skulle kunna klara av att arbeta som tex polishundar när de knappt kan gå/stå ordentligt.

Problemet är ju snarare att man INTE följer rasstandarden. T.ex så kan jag inte för min vildaste fantasi tänka mig att schäferstandarden förordar släprumpa och vidrigt vinklade bakhasor. Problemet är dessa människor som gör allt i sin makt för att hitta nya champions och tom. plastikopererar sina hundar, så som det beskrivs i dokumentären. Dessutom är många domare alldeles för dåligt utbildade och dömer utefter sin egen tycke och smak, och inte efter rasstandarden.

Det som också saknas på utställningar är en djupare bedömning av psyke och personlighet. Borde också krävas en typ av mentaltest på alla avelshundar samt bättre kontroll och certifiering av uppfödare. Idag kan vem som helst ta upp till tre kullar utan att registrera kennel.

Jag skulle ALDRIG heller köpa en hund från en uppfödare som jag inte kontrollerat noggrannt, lika noggrannt som de ska kontrollera mig som köpare. Är uppfödaren etablerad är det ganska lätt att ta reda på historia kring tidigare kullar om man bestämmer sig för det.

Däremot är jag extremt skeptisk till dokumentären som är extremt vinklad. Dessutom, är det någon som är det minsta insatt i hundbranschen som är förvånad? Nej, inte vad jag har hört. Och, detta är i England, vi har mycket bättre regler än där i Sverige.

Precis! Det verkar som om dom hundar som är mest utsatta är just sällskapshundarna, som är till för utställningar och dylikt. Arbetande hundar och jakthundar (förutom schäfer då, som tyvärr blivit total förstörd) har dock inte förändrats mycket sen ursprungsrasen av vad jag vet. Just för att dom används till att jobba med. När man ställer ut en jakthund så är ju jaktprovet viktigare än utseendet. Så där är väl deras räddning.

Rätt! Dom flesta hundraser har fått sin "rasstandard" mycket ändrad och omgjord sen ursprungsrasen. Man kunde ju se på det här inslaget när en domare uttalade sig om att "Basetten har alltid sett ut såhär" och så fick man se en gammal bild på en Basett som såg HELT annorlundare ut än vad den gör idag.

Rasstandarden ändras hela tiden efter uppfödarnas/andra högt uppsatta i "hundvärldens" behag.

Problemet är att man tolkar rasstandarden och även omformar raststandarder för att det uppstått missförstånd längst vägen.

Från Svenska Schäferklubbens hemsida angående rasstandarden:
http://www.schaferhundklubben.se/ind...fern&Itemid=76

Om jag minns rätt så har delar av det här ändrats från ursprunget. Ursprunget var inte en hund med sluttande rygg. De hade raka ryggar. Om sluttning redan fanns med i den ursprungliga rasstandarden så var detta för att beskriva en hund som är "på språng", dvs de ställer sig som utställningshundar och därmed visar en sluttning iom bakbenens position - inte en faktisk sluttning i ryggen.

De som avlar på sluttande ryggar och felställningar i benen övertolkar uppenbarligen på egen hand om hur de ska se ut - även utifrån rasstandarden.

Säger inte emot då jag inte vet, men har två olika raser med egna höftproblem verkligen STÖRRE risk att drababs som blandras? Att den inte minskar är jag överens om, men ÖKAR den, det verkar konstigt?


Biatch, det FINNS riktiga schäfrar kvar, men vem som hellst får inte tag i dom, och berätta det inte för utställningsfreaksen.

NittyGritty, sant och osant, två raser med samma genetiska fell, excempelvis HD, får ju tillsammans dåliga höfter, så det betyder ju inte att andra generationen är bättre hundar. Däremot kan man ju med målinriktad avel förbättra t.ex HD, om man avlar in friska djur, t.ex belgare i schäfer t.ex (jag drömmer lite) men man måste göra ordentlig uppföljning för att det ska ge resultat. Fast det är ju inte det de flesta blandrastillverkare håller på med förstås.


Önskar att du hade rätt, men inte i schäferns fall iaf. Bilden finns i rasbeskrivningskompendiet: http://kennet.skk.se/rasinfo/pdf/FCI166.pdf

Titta på vit herdehund, de bröts ut ut schäferrasen strax innan sönderavlandet började. De är väldigt nära ursprungsschäfern, möjligen något tunnare idag.

Har för mig att jag läst en rapport framtagen av en svensk hundgenetiker för sa 10 år sedan, om det var i regi av SKK låter jag vara osagt. Där framgick det att det var just i andra generationen det genetiska, på något sätt, "försvann".

Ang. tex schäfern så menade jag naturligtvis den ursprungliga standarden, inte den nuvarande. Det är fullständigt vansinne att rasstandarden tillåts förändras överhuvudtaget på kosmetiska premisser. Vad är det då för vits att ha en standard, om den är högst godtyckligt framtagen?!

[quote=Davy.Jones]Säger inte emot då jag inte vet, men har två olika raser med egna höftproblem verkligen STÖRRE risk att drababs som blandras? Att den inte minskar är jag överens om, men ÖKAR den, det verkar konstigt? [quote]
Ursprungligen postat av Wildebeest
Problemet med blandraser är enligt mig de människor som tror att om man korsar t ex en rottweiler med anlag för höftledsproblem med en labrador med anlag för höftledsproblem blir avkomman på något magiskt sätt skyddad mot ärftliga defekter (inkl höftledsproblem), för den är ju en blandras! När denna valp så klart löper betydligt större risk att få problem med sina höfter än en renrasig hund utan dessa anlag. Det finns en sorts övertro på att för blandraser räcker det att föräldrarna är söta och snälla, så blir det sunda valpar. Det är tyvärr inte så enkelt. En seriös uppfödare SKA ha bra kunskap om vilka problem just deras raser kan dras med och vad man kan göra för att minska riskerna, oavsett om man avlar med en ras eller fler!

Läs om, läs rätt. Tror Wildebeest menade att två hundar av samma ras utan anlag för höftproblem löper mindre risk att få avkommer med problem än två blandraser som paras och båda har anlag för höftproblem. Renrasiga valpar med föräldrar med anlag för höftproblem löper såklart inte mindre risk än blanrasvalpar med föräldrar som har samma problem. Problemet är att många tror att blandrasvalpar automatiskt blir friska vilket inte är fallet. Friska föräldrar ger (oftast) friska valpar, oavsett ras och all avel på djur med anlag för sjukdomar bör stoppas både för renras och blandras.