Bör hanen vara vid tiken och valparna?

Hej!

Min morsas två Shitzus parade sig med varandra för några månader sen, och i veckan kom valparna.

Båda bor ju som sagt under samma tak och lever med varandra. Det jag undrar är ifall han ska va med där uppe med valparna och tiken eller om han ska fortsätta få bo nere hos mig?

Jag bör tillägga att det är första gången hon fick valpar, plus att hon fick en livmoderinfektion och ligger med feber på 40.5.

(Obs, hon har varit hos veterinären!)

Hanen ska under inga omständigheter vara i närheten av valparna. Det är inte ovanligt att hanar tuktar ihjäl eller använder valpar som leksaker. De har inga faderskänslor.

Tiken och de sköra små valparna ska hållas avskilda från hanen, såväl som eventuella katter i hemmet.

Då hunden är föräldling av vargen och varghanen är delaktig i valparna så tycker jag det låter förbryllande av att hanhunden använder valpar som leksaker och/eller "tuktar ihjäl dem"..

Så har vi avlat bort den egenskapen hos våra tamhundarna då eller?

Det är problem med vissa raser skulle jag snarare säga. Har för mig Basenji kan vara kinkigt att ha hanen i närheten - men där kan även tikarna vara riktigt jävliga mot sina valpar. Tror det gäller andra urhundsraser också. Men jag har ingen lista på rak arm med vilka som skulle utgöra större risk eller inte.

Man kan hålla koll på dem till en början, men jag tror inte det ska vara några problem generellt.

Kan inte tala för alla raser, men iaf jämthund, gråhund, schäfer och belgare har inte jag sett problem att hannen varit med...? Låter mycker konstigt det Aisha säger i mina öron, mig veterligen brukar tiken ha koll på om hannen är välkommen eller inte, och tiken brukar sen bestämma själv om hannen är välkommen att vara med valparna eller inte.

Om hannen mot förmodan inte gör som tiken tycker kan du ju möjligen fundera på att ge henne ett handtag.

Edit:


Som sagt, inte hos gråhund och jämthund iaf, kan tala gott om lapska vallhund oxå, men den har jag inte haft själv.

När min labbe hade en valpkull för några år sedan, ville hon inte att min hanhund kom näre valparna, hon morrade, reste ragg och var beredd att göra allt för att försvara de små liven, så min dobberman gick med svansen mellan benen.
Edit: min hanhund var inte pappa till valparna.

Tiken fick åka in till veterinären igen, så vi provade att låta han närma sig valparna under strikt uppsyn.

Han undrade mest vad det var för något och visste inte om han skulle tvätta den eller låta bli.

Så det får bli ett test när hon kommer hem igen. Så får vi se

Vargarna är inte instängda i trånga lägenheter och hus för det första, de kan således gå undan när de tröttnar på valparna.

Det säkraste är att ha bara tiken med valparna, annars kan lite vad som helst hända. Det behöver heller inte vara illa ment från hanhunden eller annan hundkompis sida, om en valp går sönder. Nyfödda valpar behöver bara bli burna lite för häftigt, så går nacken av.

Man har ju speciella valplådor för att tiken och valparna ska vara tillsammans. Ingen annan ska vara i eller i närheten valplådan och nosa eller gräva, förutom uppfödaren då så klart.

Det där skapar onödig stress. Självklart kan man under övervakning låta dem vara i samma rum om man vill. Men jag skulle inte chansa och lämna dem obevakade, tiken och valparna behöver lugn och ro, utan bök och stök från andra hundar.

För som jag sade, de är instängda i en lägenhet eller i hus. Så om tiken ryter ifrån har inte hanhunden så stora ytor att gå iväg på för att visa henne hänsyn.

Säkerligen är det olika från ras till ras, jag har sett och hört om exempel där det inte fungerat bra med hanhundar och hundkompisar vid valplådan och när valparna är ute och springer senare när de börjat gå. Tuktning, jakt, använding av valp som leksak, andra tikar som vill "låna" valpar osv.

Ibland med dödlig utgång både för nyfödda och äldre valpar som fortfarande är klumpiga, vingliga och sköra (4-6 veckor gamla).

Vissa raser är ju väldigt snälla och godmodiga, tiken ser inte faran. Där kan katastrofen slå till snabbt.

Jag har haft tre valpkullar, med två av dom fanns en annan tik i huset som också hade haft valpar inga problem där inte.
Vid senaste valpkullen fanns valparnas storebror också hemma, och han tyckte han kunde vara i vardagsrummet eller ännu hellre i trädgården när valparna kom, men se det tyckte inte mamman hon ville ha alla hos sig i sovrummet.
Och tudde kunde komma och gå som han ville vid valparna från första början, sedan när de blev lite äldre blev det hans jobb att tukta dom fördet tyckte inte mamma Bus var hennes jobb

Jag tror det beror på vilken stämning man har hemma om det funkar eller inte

Alltså, det du säger går ju emot det de flesta säger om att man BÖR låta valparna träffa andra hundar, de lär sig att kommunicera och fungera tillsammans mycket mer om de träffar fler hundar än mamman under uppväxten. Dock sa jag aldrig att man skulle lämna dem ensamma, man kan ju ha hundarna under uppsyn.

Har faktiskt aldrig hört talas om några såna skräckexcempel som du drar upp. Jag säger inte att du ljuger, men är det verkligen vanligt förekommande?

Fast nu var det nyfödda valpar trådskaparen hade, då ser jag inte vitsen med umgänge, de har inte ens några ögon.

Jo, man bör övervaka allt umgänge. Även med äldre valpar som är uppe och går.

De flesta uppfödare har tik och valpar åtskilda från övriga hundar. Så hur vanligt det är att det händer saker vet jag inte. Men jag vet av alldeles för många fall där det har varit hårdhänt eller olycksam hantering av valpar från andra hundar än modern. En par med dödlig utgång, olyckliga fall där folk missat att ha full uppsikt över umgänget.

Visst finns det säkert massor av fall där allt går finfint, men jag skulle inte chansa och ha en hanhund i samma rum som en tik med nyfödda valpar. Inte ens under uppsikt.