Nattväktarstaten

Nej inte alls, vi - eller rättare sagt jag - insåg att du var omöjlig att övertyga...

Skämt åsido tog jag en paus när Caine hoppade in i mitt ställe. Jag anser fortfarande att frihet, dvs individuell sådan, är det högsta målet att sträva efter i tillvaron. Du och jag är överens om mycket men inte huruvida frihet ska gälla individen eller kollektivet. Jag säger individen, du säger kollektivet.

Tilläggas bör dock att jag inte är tokliberal, även om det ibland kan förefalla så. Vissa företeelser i samhället är oåterkalleligt kollektiva sådana. Infrastruktur. Utrikespolitik. Osv. Men inte, som du hävdar, mitt förhållande till en eventuell arbetsgivare. Jag representerar bara mig själv, (Inte 'proletariatet'!) när jag byter min tid mot lön för utfört arbete åt en företagsägare. Basta.

Tänkte bara förtydliga, precis som du anser jag att frihet ska utgå ifrån individen, inte kollektivet, där är vi överens. Skillnaden mellan oss, tror jag, är att jag lägger större tonvikt vid rättvisa (i betydelsen faktiska möjligheter). Om man, som jag tror du gör, använder rättvisa i betydelsen faktiska friheter uppstår inga konflikter mellan rättvisebegreppet och frihetsbegreppet. Men om man som mig gör skillnad på dessa kan konflikter uppstå. Jag försöker inte på något sätt påstå att ditt sätt är en förenkling av frågan, bara illustrera varför jag anser att privat ägande (till stor del) är fel medan du anser att det är rätt, trots att vi egentligen har samma frihetssyn.

har du tröttnat på diskussionen Caine_Gothenburg?

Sant. Det finns naturligtvis regler som begränsar den mänskliga friheten, nämligen att man inte får använda våld mot någon annan utom i självförsvarssyfte. Varför det är så orkar jag faktiskt inte förklara, men Robert Nozick har väl skrivit några hundra sidor svårgenomträngliga resonemang om det.
Om du inte har någon kunskap så kan du inte heller överleva. Om du inte vet vilka växter som går att äta så svälter du ihjäl. Om du inte lär dig hur man gör upp eld så fryser du ihjäl när det blir kallt. Även i det allra mest primitiva "samhälle" man kan tänka sig så är det kunskap som ger möjligheten att överleva. Hur bekvämt vi sedan kan leva står i direkt relation till hur mycket kunskap vi inhämtat.
Exakt.
Nej, där håller jag inte med. Allt som kontrolleras av någon annan än individen minskar friheten. Om staten äger produktionmedlen så kan staten också bestämma att du inte får jobba, om de så vill. Om en fackförening äger alla företag inom en viss industri, och du har åsikter som de inte tycker om så kan de hindra dig från att arbeta. Det är där som decentrailseringen kommer in - om en aktör äger och kontrollerar alla företag så är det bara en aktör som behöver fatta ett beslut för att beröva dig ditt levebröd. På en konkurrensutsatt marknad finns inte den möjligheten.

Däremot anser jag att såväl fackföreningar som andra sammanslutningar av människor skall få äga och driva företag - men de skall inte ha rätt att hindra privatpersoner eller andra grupper från att starta eller driva företag.
Nej då. "Arbetarna" har rätt till frukten av sina mödor, det vill säga sina löner. De har också fullt ägande över sig själva och kan sölja sina tjänster till den aktör som erbjuder de bästa villkoren. De äger också rätten att när som helst, ensamma eller i grupp, starta eget.
Ett företag kan inte tvinga någon till någonting, om det inte har ett totalt monopol - och även då kan det bara tvinga någon om man väljer att jobba i just den sektorn. Men det fina i kråksången är att monopol - eller rättare sagt ett coercive monopoly - är en omöjlighet i ett kapitalistiskt samhälle. Huvudorsaken är att det endast är genom lagstiftning som monopol kan skapas. I alla andra fall har andra aktörer möjlighet att slå sig in på marknaden. Det enda undantaget är om företaget som har monopol har skaffat sig sitt monopol genom att erbjuda den bästa varan till det bästa priset, och erbjuder sina anställda de bästa villkoren. I alla andra fall så kommer det att dyka upp andra aktörer som vill ha en bit av kakan, och profilerar sig genom att vara bättre på detsom monopolföretaget inte är bäst på. Visst, monopolföretaget kan skjuta konkurrenterna i sank genom att dumpa priserna, men det kan man inte göra hur många gånger som helst utan att lönsamheten sjunker. När lönsamheten sjunker måste man spara på något sätt, och då kommer produktiviteten att minska, vilket ger en möjlighet för andra aktörer att slå sig in.

Och om företaget nu skulle erbjuda sina anställda de bästa villkoren på marknaden, tillverka de bästa produkterna och sälja dem billigare än någon annan kan, och ändå gå med vinst - vad har man då förlorat på att de har monopol? Ingenting.

För mer läsning om coercive monopolies rekommenderar jag Nathaniel Brandens "Common Fallacies About Capitalism" (Capitalism: The Unknown Ideal, p.72-77) och Ayn Rands "Notes On The History Of American Enterprise" (Capitalism: The Unknown Ideal, p.102-109)

Jag är visserligen för en total äganderätt, men för mig är det mer en magkänsla om vad som är rätt än ett vetenskapligt resonemang. Jag anser inte att någon annan jag själv har någon rätt att styra mitt liv.

Visst finns det ett visst samband mellan egendom och att ha materiella förutsättningar för att överleva, men egentligen behöver man inte en total äganderätt för att detta skall vara möjligt. Staten skulle mycket väl kunna säga "alla ni som har mer än ni behöver för att överleva skall ge överskottet till oss". Och folk skulle överleva trots att de beskurit din äganderätt.