Citat:
Ursprungligen postat av
Redoxreaktion
"At 30 most people are neurotics, because they have been fed with shit all their lives and can't cope with it."
Corporeal Fantasy
Touché, min käre Redoxreaktion!
Sju åldrar ska han spela upp. Först barnet
Som kräks och ylar i sin ammas famn;
Sen skolpojken som hasar med sin väska
Och tvättat morgonansikte till skolan,
Motvilligt, trögt som snigeln. Och så älskarn
Suckande som en masugn, med ballader
Om flickans ögonbryn. Så en soldat,
Vilt svärande och skäggig som en panter,
Snarstucken om sin heder, snabb till gräl,
Jagande efter bubblan ära
In i kanonens gap.
Sen kommer domarn
Med klotrund mage proppad med kapun,
Sträng blick, och skägget vederbörligt ansat,
Fullsmälld med ordspråk och banaliteter
Så spelar han sin roll. I sjätte åldern
Byter han till en mager narr i tofflor
Med glasögon på näsan, pung i bältet
Och byxor sparade sen ungdomsåren
En värld för vida för hans skrumpna ben.
Hans röst blir barnsligt gäll på nytt, den piper
Och visslar sprucket. Allra sista scenen,
Som slutar detta rika skådespel,
Är andra barndomen, fullkomlig glömska,
Och utan tänder, syn och smak och allt.
Ur – förstås –
Som ni behagar av William Shakespeare.