Universiell äganderätt

Detta är ingen kritik mot äganderätten, uppenbarligen, eftersom jag själv är liberal/libertarian/anarkist, jag bara undrar lite hur ni resonerar kring en utilitarisk vs en objektivistisk syn på äganderätten.

Jag tror att i en värld där värde kan skapas, och där det finns en iaf något dynamisk marknad så är det logiska och moraliska att försvara äganderätten. Som i den verklighet vi här och nu lever i. Men, när förutsättningarna ändras, så bör även reglerna ändras.

Så, fyra personer faller mystiskt ner i en grop tillsamans , som sagt, helt och hållet på ett teoretiskt plan. En av grop-människorna, Hugo, har med sig en radiosändare och får tag på sin bror som säger att han kan ta sig till gropen och rädda dem inom 14 dagar. Hugo, Fabian, och Lisa, Fabians lilla dotter, gråter i förfäran för sig själva en stund, tills de ser Ralf som har med sig massor med saft och bullar och sitter och smaskar för sig själv. Lisa går fram och frågar snällt om hon kan få sig lite saft. "Fyfan va ful du e" svarar Ralf, och kastar ett bananskal i ansiktet på Lisa, och det är tydligt att han inte kommer att dela med sig till de andra, utan istället låta dem dö, antagligen något problem från hans barndom.

Så nu har Fabian ett dilemma: Hugo är blind och har inga ben, så han är helt inkapabel att ta någon saft från Ralf, likaså är Lisa. Så ska Fabian låta dem alla tre dö? eller ska han stjäla saft och bullar från Ralf? Ralf följer dessutom en profet som förbjuder honom att hjälpa andra i nöd, så han kommer inte att ge dem något frivilligt oavsett vad de erbjuder honom. Så om äganderätten är en evig och universiell sanning så är det ju omoraliskt att stjäla från Ralf, och moraliskt, eller iaf moraliskt neutralt, att låta dem alla tre dö. Men jag skulle säga att eftersom situationen helt har ändrats så har reglerna det också, och det är moraliskt att stjäla från Ralf, och absolut omoraliskt att inte göra det.

Nu målade jag upp ett lite väl absurt scenario, men med lite fantasi tror jag ni kan komma på många isolerade situationer där äganderätten inte längre borde gälla på samma sätt som utanför den situationen, ur ett utiliariskt perspektiv.

Också om nummero uno UFO-exemplet skulle inträffa, att hela jordens befolkning går med i Stefan-sekten och ger all mark till Stefan så att han kan ta ut vilka hyror han vill, så har nästa generation rimligvis rätten att häva Stefans äganderätt, ur ett utiliariskt perspektiv. Inte om Stefan äger 98% av jordens mark, men om han äger ALL mark. Såklart helt absurt att han skulle kunna lyckas med det, men om han gör det, så ändras situationen, och då måste också reglerna ändras, imo. Vad tycker ni?

ett intressant scenario.

Jag skulle nog stulit maten, men jag skulle även accepterat att jag blivit dömd för stöld i efterhand.

Juridiskt är det fel, och bör vara fel, att stjäla, oavsett situation. Men ibland kan mina humanistiska impulser ta över.

kanske kunde man, eventuellt, hävda rätten till liv när man stal maten, men det är en hal väg.

Är det nödfall att höja skatten för "de som har råd" i dessa tider (jag syftar på min post om Sahlins artikel i DN)

Klurar vidare på det i natt...

Om de inte skulle sitta i gropen så hade det ju inte varit några problem, eftersom det finns många människor som kan sälja/ge/byta bort mat, och att de har möjlighet att skapa värde att byta bort. Men frågan är om den moraliska grunden för äganderätten försvinner när dessa förutsättningar försvinner.

Enkelt. Liv, frihet, egendom, i den ordningen.
Du har rätt till frihet och egendom så länge det inte hindrar någons rätt till liv.
Ralfs rätt till egendom är inte lika viktig som de andras rätt till liv.
Samma anledning som att du inte kan döda nån som beträder din mark eller till och med stjäl från dig (utan bara om de utgör ett hot mot ditt liv/hälsa).

Sen har nöden ingen lag. De må ta bullarna, så kan de ersätta Ralf efteråt om det blir aktuellt. Samma som att du kanske måste bryta dig in i någons hus för att inte frysa ihjäl. Så länge du ersätter skadorna i efterhand är det ok.

Men om vi säger att de inte har någon som helst förmåga att ersätta Ralf? (helt teoretiskt fortfarande)

Det är inte okej att vägra hjälpa människor i en reell nödsituation, när man kan göra det utan att riskera liv och lem. Det är emellertid okej att ta för sig lite av Rolfs mat, då det faktiskt är en nödsituation det handlar om. Man får däremot kompensera Rolfs förlust senare när nöden är över.

Om han inte vill dela med sig så blir det stöld, dock så är det ju en nödsituation och således ett speciallfall.

Det enda jag funderar på är hur man ska räkna ut vad som ska återbetalas.

Heja på Fuskat.
Undrar vad reaktionen hade blivit om jag startat denna tråd?
Den är värd en smilis till.

Kan de inte ersätta honom betyder det att de är döda...

Det kan ju varit för att jag började inlägget med:

"Detta är ingen kritik mot äganderätten, uppenbarligen, eftersom jag själv är liberal/libertarian/anarkist, jag bara undrar lite hur ni resonerar kring en utilitarisk vs en objektivistisk syn på äganderätten.

Jag tror att i en värld där värde kan skapas, och där det finns en iaf något dynamisk marknad så är det logiska och moraliska att försvara äganderätten. Som i den verklighet vi här och nu lever i. Men, när förutsättningarna ändras, så bör även reglerna ändras."

Istället för att hålla upp mitt UFO som ett gyllene bevis mot liberalismen som helhet

iofs sant.

Vi skulle kunna tänka oss att då inte kan producera något, inte kan få pengar av någon på något sätt förutom vad de behöver direkt för att överleva, och att det är omöjligt att ta pengar ifrån de utan att de dör. I det här fallet behöver de inte vara döda bara för att de inte kan ersätta honom.