Citat:
Fadime – horets martyr
Vart tog det Sverige vägen där kyskheten var en dygd och otukten en last? Nu tycks vi leva i en uppochnervänd värld där lasten är dygd och dygden last. Istället för att vårda arvet från kyskhetens martyr, Sankta Lucia, som vägrade begå hor och på så vis behöll sin ära, vill man i dagens Sverige istället skapa ett ”horets helgon”, ja ett anti-helgon, genom att hylla Fadime Sahindal.
Innan vi fortsätter vill jag klargöra två saker:
1. Jag är mot mordet på Fadime eftersom det går mot islam att ta lagen i egna händer.
2. Fadime Sahindal och hennes familj är, till skillnad från vad många tror, inte muslimer, utan aleviter.
Åtta år sedan mordet på Fadime pumpar den svenska regimen i dagsläget in stora summor pengar till olika myndigheter för att de ska kämpa för unga tjejers ”rätt” till hor. I en artikel, som publicerades idag på UNT, kan vi bland annat läsa följande: ”Många gånger har de [unga flickorna] fråntagits rätten att bestämma över sig själv, sin kropp, sitt liv och sin sexualitet”. Och man satsar stort: ”Fokus i vår rättspolitik är att hela rätts¬kedjan - polis, åklagare, domstolar och kriminalvård - ska fungera på ett effektivt sätt….
Och i ett program från SR får vi veta att Vänsterpartiet till och med vill skapa ett ”Fadimetorg”, samt uppföra en staty över, som reportern uttrycker det, ”frihetshjältinnan Fadime”, som ”vågade ha sex med vem hon ville innan äktenskapet”.
..Reportern säger vidare att Fadime med sin livsstil bör kunna inspirera andra flickor att leva likadant. Men varför skulle redliga föräldrar vilja ha en sköka som förebild för sina unga döttrar, istället för exempelvis jungfru Maria, eller andra ärbara kvinnor genom historien? Sankta Lucia har vi redan nämnt.
Mordet på Fadime används idag för att rättfärdiga den svenska regimens omhändertagande av unga flickor som man anser erfarit ”hedersrelaterat våld”, genom att de exempelvis förhindrats från att delta i vilda fester.
SR- repportern Katarina Gunnarsson besöker den Svensk-kurdiska föreningen i Uppsala för att ställa de muslimska kurderna mot väggen. Men, på ett exemplariskt sätt, står en muslimen på sig, och vägrar inta en apologetisk ställning. Han svarar henne, mycket riktigt, med följande retoriska fråga: ”Ska vi göra en flicka som haft frisex till en symbol för våra barn?”. Detta är vad varje person med sinnet i behåll skulle svarat! Katarina Gunnarsson bedriver ren propaganda, vilket tydligt framgår i SR-inslaget.
Nu kanske någon undrar: Men förnekar du att det existerar hedersrelaterat våld, och att det är ett stort samhällsproblem?
Svaret på den frågan är som följer. Nej, jag förnekar inte detta. Det är ett väldigt stort samhällsproblem. Tusentals unga flickor får exempelvis dagligen utstå hedersrelaterat våld av sina sekulära föräldrar när de vill börja bära hijab. Detta beror bland annat på att många sekulära föräldrar och makar skäms, inför sina vänner, anhöriga, och det svenska samhället, över att deras dotter/hustru klär sig som en muslimsk kvinna. Många flickor får på grund av detta genomgå misshandel och/eller hot för att de vägrar lyda sina fäder eller män, vilka inte önskar se dem i traditionella, ärbara kläder.
Förutom denna sorts hedersförtryck får många unga flickor dessutom utstå mobbing och utfrysning från det ickemuslimska svenska samhället, som vägrar acceptera deras kyska levnadsval. Dessa unga flickor får, på grund av sitt levnadsval, ibland ingen/inga: vänner, arbete, utbildning, hjälp, tillit etc. I Sverige är det näst intill en skam att vara jungfru tills man blir gift.
Med andra ord erkänner jag att hedersrelaterat våld är ett stort samhällsproblem, och önskar därför se den svenska regimen vidta starka åtgärder mot detta. Man kan börja med att omhänderta alla unga flickor från deras förtryckande sekulära föräldrar och makar, för att sedan förflytta dem till olika moskéer runt om i landet där imamer får utse troende muslimska familjer som blir ansvariga för dem.
På detta sätt kan vi förhindra att unga flickor råkar ut för det rådande hedersförtrycket. Jag hoppas att de olika etablerade politiska partierna (i synnerhet Vänsterpartiet), och svensk media, hjälper oss i denna hedervärda strävan.
