Bipolär = ofta felaktig "trend"-diagnos?

+1 på den. Men för att återgå till topic så kan jag nog hålla med dig om att det blivit lite trendigare bland lökiga läkare att sätta diagnosen på folk nuförtiden. För typ 10 år sen hade alla stökiga ungar DAMP.

Helt sant.

Jag antar att jag startade tråden av frustration.
Många av de tjejerna jag beskrev är just svartsminkade emos (hoppas det här inte urartar i en emodiskussion nu bara) som skapat sig en identitet i sitt dåliga mående och nästan blir stolta över att få diagnosen bipolär och skyltar med sina mediciner och nästan överdriver sitt beteende och sedan svarar trotsigt "Jag ÄR FAKTISKT SJUUUK!!" för att rättfärdiga minsta lilla snedsteg.

Jag vet att jag kanske låter onödigt hård och cynisk, men det känns verkligen som att det har gått inflation.

De du pratar är om är inte bipolära med största sannolikhet - de är bekräftelsekåta snorungar. Lämna det gänget så fort du bara kan, annars kommer de dra ner dig också med stor sannolikhet och eftersom du skriver i den här tråden tyder det på att du ändå har en del i huvudet mer än bara kräm vilket är skitbra!

Lyckligtvis är de inte mina polare utan bara bekanta i "den yttersta kretsen". Förvånande ofta flickvänner till mina killpolare, men jag antar att många män tycker om att ha en skör flicka att pyssla om och ge order till

Dina killpolare verkar ju inte heller ha alla oliver i burken...

Egentligen är det samma mediciner som gäller oavsett tillstånd (vid svårare fall), att det kallas för anti-depp eller neuroleptika är ju bara för att det är tänkt att fungera mot såna tillstånd. All psykofarmaka ändrar aktiviteten i hjärnan markant, antipsykotika är bara en onödig stämpel medicinen får dras med för att ett läkemedelsföretag har bestämt användningsområde att plöja ner pengar att bevisa att läkemedlet hjälper mot.

Många psykiskt sjuka har deras sjukdom som identitet. Jag tror inte det är så lätt att man kan skylla på dumma läkare som delar in människor i fack. Många borderline:are har antagligen avvikelser i hjärnan som leder till svårigheter. Sen är det nog olyckligt på vissa sätt att just en sjukdomsidentitet kan bli så viktig, men det har nog sina förklaringar och att skylla på läkares diagnoser fungerar nog mest som en slags syndabock. Diagnoserna, psykiatrin och läkarna får ta smällen för den kalla systematiserande fackindelningen och patologiseringen av vanliga mänskliga beteenden när det för psykfallen mer är något i stil med ett hopp om ansvarsminskning, en förklaringsmodell för deras tillkortakommanden och lidande, gemenskap i att det finns andra med liknande problem. Diagnosen är inte stämpeln, stämpeln kommer långt innan diagnosen.

Jag tror det är ganska vanligt att människor ser deras lidande som viktigare och riktigare än andras. Jävla borderline:are bara låtsas må dåligt. Jävla bipolära som är glada ibland. Jävla psykfall som klarar av att sitta på psyk, en annan har ju social fobi och klarar inte ens av att vara bland människor. Oj vad synd det är om alla deprimerade buhu buhu dom försöker ju inte ens.

Diagnosen skapar inte en sjukdom utan man har symptom INNAN diagnos.
Sjukdomen är ingen trend utan fruktansvärda symptom och det går inte att simulera manodepressiva lidandet. Det märks i hela ens livsstil med eller utan uppskurna armar.
Sen kan man vara bipolär och ha någon personlighetsstörning eller andra diagnoser ADHD etc då komplicerar det situationen.
Man kan alltså vara bipolär utan att skära sig och skita i det svarta sminket /klädstilen läkarna har mer kunskap än så ,då det gäller sjukdomstecken.

Det är större risk att en bipolär underdriver symptom än överdriver, en av orsakerna till varför det är svårt att diagnostiserade är inte ovanligt att vi lider i många år innan läkare förstår helheten och ger rätt diagnos och behandling.
Det är DÄR problemet ligger inte att det är för enkelt att diagnostisera
Svartsminkade emos har inget med psykiatri att göra ,är en stil.
Man kan ha denna stil och ha diagnos - på samma sätt som jag har kjol och diagnos.
Bipolär är en kronisk sjukdom - går alltså aldrig att bota det är fantastiskt att folk kommit så långt att man är stolt över sig själv med psykiatriskdiagnos - för 10 år sen var det stor skam ha diagnos.För 20 år sen var det en stor skam i hela familjen när någon var psyk-sjuk.
Skönt att dagens ungdomar slipper det eftersom man kan ha ett bra liv och vara sjuk.

Vilka preparat är det som är likadana? Du menar att SSRI-preparat och neuroleptika är samma sak om jag förstår dig rätt alltså? Vilken planet bor du på?

Fast det är jävligt vanligt att folk självdiagnosticerar sig som mano-deperessiva efter att ha läst nåt inslag om någon eller efter att ha snackat med en massa nollor på internet (ta inte illa upp, jag syftade inte på den här tråden öht). Begreppet är mer inpräntat i folks huvuden och det går att fejka sig till diagnoser. Om du bestämt dig för att du har en diagnos och säger det till en läkare, trots att det kan finnas trettio andra diagnoser att ställa så är risken stor att du blir diagnosicerad som just det du ville bli diagnosticerad för om du kämpar tillräckligt länge.

Nej, jag menar inte att SSRI och neuroleptika är samma sak. Jag menar att cipramil inte är ett universalläkemedel mot alla sorters psykiska problem och att neuroleptika inte enbart används mot psykotiska tillstånd. Läkemedels indikationer är inte deras enda användningsområden. Medicinerna som finns tillgängliga på marknaden är vad som finns att tillgå i kampen mot psykiska sjukdomar för människor.

Det har du naturligtvis rätt i.

Om du har bestämt dig för att du är psykiskt sjuk berättar det för läkaren fast du är frisk ...vilken diagnos ska du ha då?
Finns dokumenterat i våra papper för resten av våra liv och hamnar i speciella register.Det gynnar ingen frisk person.

I slutändan visar det sig att läkaren har rätt –det ska till en diagnos. Läkaren kanske inte fattar att läget är så illa .Dagen då det uppdagas kommer det finnas i papper att pat lider av kraftiga vanföreställningar och får en annan diagnos.

För vem ljuger om att man har en kronisk sjukdom ,ska man ljuga att man blivit botad sen eller?
Ingen annan som blir det...

"Doktorn ett mirakel har skett jag är bipolär och botad"
"vad bra GRATTIS sluta ta medicinen " säger läkaren eller funderar han/hon på LPT.

En läkare vet att personen kommer tillbaks som en studsboll - det går inte bota lögnen avslöjas.

Risken är större att fler är obehandlade och utan diagnos -än att människor ljuger sig till en bipolär diagnos.Finns inga vinster i diagnosen- tvärtom man har många ögon på sig.Eftersom det är en av de dödligaste psyk sjukdomarna.

Jag är en vanlig tjej förövrigt är ingen i min omgivning som vet/ser att "hon är bipolär" utan jag måste berätta det -är de som lever nära som märker skoven.

Därför är det lätt o vara bipo och ljuga att man är frisk.
Än vara frisk och ljuga om symptom.

Men depression kan man säkert ljuga om ifall man roas av det.