Nya tides Disney = Crap!

Lite kul att se tillbaka och se hur mycket skit jag snackade. Har sett massor med "nya" (2010 och framåt) Disney-filmer den senaste tiden och de som säger att Disney inte längre kan göra film vet inte vad de snackar om. Lite kul att TS nämner Snövit som någon form av gyllene klenod med tanke på att det IMO är en av de mest dekadenta Disney-filmerna någonsin. I ärlighetens namn kan jag säga samma sak om de flesta äldre filmerna. Med ett par undantag kan jag inte se på äldre disneyfilmer utan att få kräkreflexer längre. Vill man se Disney när de är som bäst ska man vända sig till renässans-perioden (1989-1999), den moderna perioden (2010-nu) och Pixar. Det är där du finner Disneys starkaste filmskapande, inte i den äldre perioden. Hävdar man att filmer som Toy Story 1-3 (4an räknas inte), Inside Out och Coco är dåliga filmer ska i mitt tycke inte se på film och än mindre försöka leka filmkritiker. Det är bara ett bevis på att man inte vet vad bra filmskapande är. Kan hitta ytterligare bra exempel dessutom i Trassel, Zootopia, Up, Frozen, Moana etc.

Förresten... Varför ser alla ner på den moderna animationstekniken? Det är väl ändå inte animationen som gör filmerna bra? Bra disney-filmer görs genom bra karaktärer, bra storys, bra manus och bra budskap. Animationen är för mig oväsentlig när det kommer till att bedöma disney-film. Visst, jag var också skeptisk till den nya animationstekniken först, men när jag väl såg filmerna insåg jag att den inte betydde någonting.

Jag tror att ett problem många har med 3D-animerade filmer är att det inte känns som riktig animation längre (vilket du också antydde tidigare). När man släpper det handritade, just på film, tappar man också den stilisering (lätt eller mer markerad) som hör till tecknad film, och istället får man en bildstil där monster och djur, bilar och jägare osv ska röra sig och se ut som om det faktiskt var en live action-film, dessutom ofta i högt och skrikigt tempo. Man får filmer som ser ut som ett jävla datorspel, inte som verkligt tecknade landskap. Dessutom ofta med suddiga bildkompositioner och platta karaktärer (i t ex Djungelboken är bildkompositionerna hela tiden snyggt disponerade och genomtänkta, trots att vi är i djungeln).. Det här är en viktig orsak till att många känner att de här nya filmerna är tröttsamma och litet platta att se på.

Du har nog rätt i det. Samtidigt förstår jag inte hur det kan sänka ens uppfattning om en film? För mig är det som att se ner på en film bara för att den är svartvit. Jag tycker inte att det är rättvist att bedöma en film utifrån sådana faktorer. När jag bedömer filmer tar jag aldrig med sånt i beräkningen utan lägger all fokus på karaktärer, story, manus, budskap (i disneys fall sånger) etc. Bara för att Frozen 2 ser fantastisk ut innebär det inte att filmen blir bättre. Det är fortfarande en värdelös film som brister på de viktigaste planen. Den må vara en fröjd för ögat, men gör den inte till en bra film.

Jo, men det visuella betyder en hel del - t ex kan det förstärka eller sabba rytmen i en scen. Det är förstås inte meningen att åskådarna hela tiden ska vara klart medvetna om "hur snyggt det är gjort", men en genomtänkt och vacker visuell stil förhöjer verkligen en film. Ta det snygga fotot i många 60-70-talsfilmer t ex: fotot i Gudfadern (både ettan och tvåan) rör sig mellan ljusdunkel och färgstarkt ljus, med bildkompositioner som subtilt grupperar figurerna eller låter dem framträda mot ett tungt mörker. Fotografen för de här filmerna hänvisade till Rembrandt som en inspiratör och jag förstår precis vad han menar.

Det finns filmer där jag tycker det visuella kan uppväga svagheter i andra avseenden, t ex ungerska Sunset som jag såg på bio förra året. Den utspelar sig i Budapest något år före första världskrigets utbrott, till stor del bland den eleganta och arroganta överklassen (men sedd ur perspektivet hos en ung tjej som kommer till stan för att arbeta på en hattateljé, och från anarkister i hennes omgivning). Storyn är litet otydlig och ibland fattar man inte vad replikerna syftar på eller hur vissa figurer kom in på festen osv, men fotot och återskapandet av denna Belle Époque-värld är galet snygga, och de var den viktigaste anledningen för mig att gå och se filmen (sedan var skådespelarna bra också).