Många gånger om man tillbringar en längre tid med en person så kommer man inse att denna person säger "
va?" eller "
vad sa du? (på grund av att personen inte hörde) en hel del gånger under t.ex. dagen.
När man själv säger
va? så kommer man ju på sig själv att man faktiskt hörde vad personen sa. Men ändå så sitter man där, och har sagt
va? som en gammal döv pensionär med öronsnäcka.
Varför säger vi det när vi ändå hör vad som sägs? Är det en downward spiral som vi följer och som bevisar att vi till och med är för lata för att tänka efter, och istället för att göra detta så tvingar vi den pratande personen att upprepa sig med starkare och tydligare stämma? Eller är vår hjärna för seg att tolka röstens mening?
detta händer aldrig i filmer!