Hur bra är vi svenskar på engelska egentligen?

Det stavas sieve.

Tack, pallade inte att lista ut den stavningen själv. Förblindad av ordet schyte (lie) som uttalas [sajv].

Jag ber om ursäkt för att jag är lite petig, men flerspråkiga personer är faktiskt i majoritet i världen, jämfört med personer som "bara" talar ett språk.

Normän är minst lika bra som oss svenskar på Engelska. Finnarna är av någon anledning helt bedrövliga, speciellt med uttalet.

Holländare är också bra, även tyskarna har bra Engelska.

Spanjorer är det som ni säger, helt urusla, italienarna är också ganska usla men långt ifrån så dåliga som spanjorerna.

Jag har för mig att top tre såg ut såhär:

1. Holländare
2. Danskar
3. Svenskar

Förresten, bara jag som skäms över den dialekten många svenskar talar engelska med? Känns som om man är onödigt kritisk, men det kanske har att göra med att man ser människor som representanter för Sverige, och då vill man så klart att dessa sköter sig så bra som möjligt.

Själv pratar jag engelska med amerikansk accent.

jag anser att vi är sämst, spec på uttalet ! låter bedrövligt när en svensk pratar engelska.

Jag tycker att vi svenskar överdriver våra engelskakunskaper.

Helt klart, är det enklare för en amerikansk turist att få svar på enklare frågor i Sverige än i t.ex Italien. Dvs. ganska många svenskar (absolut inte alla) förstår en hel del engelska.

Men, det är inte det samma som att vi överlag är "engelskspråkiga". Jag har sett så otroligt mycket taffliga engelska rapporter, protokoll specifikationer etc, författade av svenskar för svenskar. P.g.a att engelska är "koncernspråk" i många svenska företag.
Har också suttit på många möten där svenskar sitter och försöker konversera på "broken english". Engelskakunskaperna är överlag inte tillräckliga för att kunna uttrycka det vi uttrycker med vårt modersmål vilket ofta drar ner kvaliten på såväl text som tal.

Jag tycker vi hamnar i ett underläge när vi lägger oss platt och går över till ett språk som vi tror oss behärska bra.

Nu är ju engelska mer okej än andra språk att tala med en brytning eftersom det pratas som modersmål över hela världen i ett otroligt stort antal dialekter sinsemellan så vitt skilda att det kan vaar svårt att skilja på en brytning och en vanlig dialekt. De använder ju t o m samma ord för att beteckna att en svensk låter jävligt svensk som att tala om att någon pratar engelska med en dialekt. Därför tror jag inte att svenskar ska vara så rädda för att avslöja sig genom en "brytning" eftersom det inte har samma låga status som en brytning i mindre språk som svenska har. Att prata svenska med t ex en arabisk brytning är ju ett säkert sätt att inte bli tagen på allvar, medan engelskspråkiga är mer toleranta.

Nä, metafysiskt kan man väl inte vara någon annan än sig själv, men det tar fram en annan sida av mig som inte är mitt vanliga neutrala svenska jag, en rak linje i ett diagram, utan toppar och dalar. Man tvingas ut i nuet på ett annat sätt. Fransmän är på hugget hela tiden, så man måste vara beredd att sakligt motivera sina ståndpunkter, annars är man en nolla som går på känslor. I Sverige är det inte riktigt så, där kommer man ofta undan utan att behöva förklara sig, eftersom en förklaring skulle riskera att blotta en obehaglig meningsmotsättning med motparten. Hela dagen skulle kunna bli förstörd, man skulle gå och lurpassa på varandra och ta hans/hennes åsikter som ett personligt angrepp. Kanske skulle man rent av känna sig ”kränkt”.

Läsa, skriva och lyssna är vi nog tämligen duktiga på. Att tala engelska är vi naturligtvis sämre på eftersom vi övar mycket mindre på det, jämfört med hur ofta vi skriver, läser och lyssnar på engelska.

Sedan är det ju ganska lustigt hur pinsamt många av oss svenskar tycker det är att vi bryter på svenska. Jag menar, ingen tycker väl att det är något konstigt med att en tysk, en fransos, en ryss eller en jamaican talar med tydlig accent, men vi svenskar skall tydligen kunna tala perfekt oxfordengelska för att det skall vara acceptabelt...

I en undersökning gjord av EU år 2002 av 16-åriga elevers engelskkunskaper i 7 olika länder blev resultatet så här:

Hörförståelse:
1. Norge
2. Sverige
3. Danmark
4. Nederländerna
5. Finland
6. Spanien
7. Frankrike

Talförmåga:
1. Finland (!)
2. Norge
3. Nederländerna
4. Sverige
5. Danmark
6. Spanien
7. Frankrike

Läsförståelse:
1. Sverige
2. Norge
3. Finland
4. Danmark
5. Nederländerna
6. Spanien
7. Frankrike

Skrivförmåga:
1. Norge
2. Sverige
3. Finland
4. Danmark
5. Nederländerna
6. Spanien
7. Frankrike

Noteras ska att det i alla kategorierna är ganska jämnt mellan de fem första och sedan ett långt avstånd ned till Spanien och Frankrike.