Hur bra är vi svenskar på engelska egentligen?

Som svensk blir man lite stolt när canadensiska vetenskapsradion sänder en
intervju med en lundaforskare om schimpanshannen i Furuvik. Forskaren talar
oklanderlig engelska.

http://www.cbc.ca/quirks/media/2008-...9-03-14_02.mp3
http://www.cbc.ca/quirks/archives/08...009-03-14.html

På den politiska skuggsidan står att kognitionsgänget i Lund gör sig breda på
bekostnad av Furuvik nära Gävle. Den kunniga djurskötaren som är Santinos
nära vän talar kanske inte tillräckligt bra engelska, och är dessutom kvinna.

www.google.com/search?q=santino+furuvik

Kan du ge exempel på hur den är förenklad? Jag har nämligen hört detta påstås förr, men aldrig fått någon bra förklaring.

Efter holländarna är vi absolut bäst på att förstå och tala engelska, skulle jag tippa. Det är svårare att bedöma hur skickliga vi är på skriva engelska. Förmodligen inte lika bra, men vi är nog ett av de allra bästa folken på den punkten.

Sverige är dessutom, som vi alla vet, väldigt amerikaniserat.

Svenskar är generellt sett duktiga på att prata och förstå engelska. Jag mötte nyligen en man från USA som var imponerad av mina och mina vänners engelskakunskaper. Visst, det hörs ofta att man är svensk när man försöker prata engelska, men hur lätt är det att prata ett främmande språk utan att låta det färgas avc sitt modersmål?

Sedan bör man ju naturligtvis tänka att vi har det relativt lätt att lära oss engeslka p.g.a. de många likheterna språken emellan.

För det första är Amerikansk engelska uttalsmässigt en äldre variant av språket än den nuvarande brittiska varianten. Missförståndet kommer förstås av ålder på de olika nationerna, men för den som läst språkvetenskap och -utveckling är det ganska uppenbart vilken variant som är äldst (för långt att gå in på varför, orkar inte mitt i natten...).
Så på många sätt är det alltså inte den amerikanska som är "förenklad", utan den brittiska som har blivit alltmer komplicerad. Detta gäller väl först och främst uttalet, där AmE bland annat har sk "secondary stress" (i princip betoning på mer än en stavelse i vissa ord), något som BrE saknar, och som verkar underlätta uttalet för oss svenskar).
Vad gäller stavning så har AmE ändrat lite från originalet, just för att det ska bli mer logiskt och enkelt. Ord som "theatre" blir i AmE "theater", "humour" blir "humor" osv.
Sedan finns ju alla skillnader i vokabulär, och anledningen till att fler svenskar använder de Amerikanska varianterna där är väl med största sannolikhet för att man hör mer AmE, i och med alla tv-serier, filmer och liknande. Dock (tror jag i alla fall) att de flesta grundskolor fortfarande har som standard att lära ut BrE...

Hej, jag har kommit på en intressant post i en blog av en amerikansk kille som har med ämnet här att göra

http://welcometosweden.blogspot.com/...om-swedes.html

Efter att ha bott i Australien i 4 ar det ganska pinsamt uppenbart att Svenskar brukar overskatta sin Engelska. Det betyder inte att vi pratar dalig Engelska, men det finns nyanser i alla sprak som tar evigheter att fa en uppfattning om. En nyanserad engelska innebar att man forstar ordvitsar, slang och annat som man aldrig skulle se i en skolbok. Att gora sig forstadd ar inte samma som att kunna variera sitt sprak for olika scenarion och klart forsta underliggande meningar. Man kan i de flesta fall latt peka ut en Svensk i en grupp tack vare var valdigt distinkta engelska dialekt.

Överlag är väl svensken bra på att uttrycka sig på engelska, i alla fall vad gäller text. Skolan undervisar rätt bra, tycker jag, även om jag personligen aldrig har haft någon nytta för engelskan de lärde ut i skolan. Låg alltid några år före och har fått höra av austrialiensare, engelsmän och holländare som jag pratat med att det inte hörs att jag är från Sverige. Enorm komplimang

TV och musik spelar nog en större roll än vad gemene man tror. Överallt är det engelska nuförtiden, så vi kommer nog se fler och fler ungdomar som är duktiga på engelska i framtiden.

Men stavning och uttal åsido, är det verkligen rätt att påstå att amerikansk engelska är "betydligt mer förenklad"?

Det litterära aktiva ordförrådet är i genomsnitt torftigare. Jag kan läsa amerikanska böcker av någorlunda halt utan att slå upp särskilt många ord, men med brittiska böcker av motsvarande halt är det i allmänhet ett par ord på varje sida som jag inte begriper. Dessa ord är sällan greco-latinska ord utan nästan alltid gamla germanska dito, som engelsmännen verkar vara mer förtjusta att hålla liv i än amerikanerna.

Kanske inget bevis som håller i domstol, men åtminstone ett indicium.

Jag tycker inte att Amerikansk engelska är enklare än brittisk, rent uppbyggnadsmässigt... Det är ju i grund och botten samma språk, med vissa (egentligen väldigt små) skillnader. Som ovanstående inlägg beskriver kan det möjligtvis ibland upplevas lite "torftigare", men det är väl inget jag heller direkt kan bevisa, bara en känsla.

Okej, tack för svaren! Var bara nyfiken på om det var något fundamentalt jag missat.