Operation Plattång

Det var något som inte stämde. Hashim började gå längs väggen,
försiktigt som en ödla, på väg mot nattens frihet. Med två långa
kliv var den främmande mannen över honom med armarna runt
Hashims hals. Sedan slog han Hashims ansikte mot den omålade
väggen och den böjda näsan krossades till en formlös massa. Han
vräktes ner på betongen med ansiktet före och hörde det klickande
ljudet när pistolen osäkrades samtidigt som han kände pipan pressas
hårt mot skallen bakom örat. Med sin fria hand och med väl
inövade rörelser drog mannen upp Hashims armar på ryggen och
låste dem med ett handfängsel. Polisen, tänkte Hashim. Men hur
kunde de …

Innan han visste ordet av låg han på rygg och mannen släpade
honom till foten av trappan där han drog upp honom i sittande
ställning. Ur rockfickan tog han fram en träkil som var närmare
en decimeter i den tjockaste änden. Med handflatan slog han in
den i munnen på Hashim och drev in den hela vägen till ljudet av
krasande tänder. Han tog upp en stor plattång ur rockfickan.

Han lutade sig fram över Hashim och ett gulaktigt ansikte
skymtade under mösskärmen. ”Så här”, sa han på sin dåliga franska,
”gör vi med folk som snackar för mycket.”

Han körde in tången i Hashims mun och klämde åt runt tungan.