Citat:
Ursprungligen postat av Luteous
Min fråga är nu varför den svenska stavningen sammanfaller med den danska, och jag ser två rimliga förklaringar. Antingen har det svenska uttalet förskjutits med tiden,
Det är rätt förklaring. I många fall är det ju så att stavningen reflekterar ett äldre uttal. Alltså, stavningen slogs fast (blev standard), och uttalet förändrades efteråt. Vad gäller sje-ljudet som vi känner det idag (alltså inte som s-t-j eller s-k-j) lär det ha uppstått på 1500-talet eller däromkring.
För övrigt gör ju detta det lättare att känna igen släktingar i andra språk. Exempelvis är inte bara danskans
stjerne, utan även engelska
star, tyska
Stern, latin
stella, grekiska
aster, persiska
setare , m.fl. är besläktade med det svenska ordet
stjärna. I det här fallet förklaras det av att språken i sig har ett gemensamt ursprung och de har alla med tiden förändrats i olika riktningar, precis som svaret ovan mitt säger.