Är detta talspråk, dialekt eller bara fel ? [Blev/Vart]

När jag talar så säger jag t.ex
"Han vart sur" där jag menar "Han blev sur"

Är detta en dialektal grej, jag är norrlänning från början,
eller är det något som förekommer i hela Sverige?

Vara och bliva är ju närbesläktade verb.

Jag brukar också säga vart.
- Huruvida det är grammatiskt riktigt vet jag inte.

Är det inte så att vara är en gammal svensk form från urnordiskan och att den blev utkonkurrerad av bliva som kommer från tyskan?

I så fall skulle tro att vart är en talspråksform som levt kvar dialektalt sedan länge.

Edit:Ehr... Läste visst inte frågan... utläggning om fel sak.
Jag är upplänning/östgöte och säger vart. Så det finns nog lite varstans.

I bibeln heter det ju "Varde ljus".
Det kan nog höra ihop med detta.

Vilket nu har översatts till "ljus bli till".

Men visst är det nog samma grundord i grund och botten - även de flesta formerna av ordet numera nog klassas som relativt ålderdomliga.

Typiskt dialekt. Från samma del av landet kommer ju också uttryck som odumt.

Jag är Västeråsare och säger gärna "Han vart". Och det tänker jag fortsätta med. Tror att det är ganska vanligt, kanske så vanligt att det vore värt ett försök att få in det i skriftspråket.

Från samma del av landet som ologiskt, ofint, okamratligt, osmakligt, omöjligt, osportsligt och en hel radda andra o-ord?

I "riktig" svenska är ju vart en riktningsfråga... "Vart gick han?"

"Vart" är ålderdomligt och dialektalt, det är dock ursprunglig svenska för "blev" som kommer av plattyskan; bliva=blîven=högtyska bleiben. Tyvärr räknas det inte som "riktig" svenska, då "vart" inte förekommer i "rikssvenska".

Vi som kommer ifrån norra delarna av landet använder gärna "vars", vilket betyder både "var" och "vars".

-Vars bor du?
-Vars ska du?

Jag säger aldrig "vart" utan hoppar övet t:et så att det istället blir:

-Var ska du?
-Var gick han?

Är detta något speciellt för Skåne månntro?

Blekingebor säger likadant.