kommer döda mig själv

jag orkar inte ta upp orsakerna.. jag gjorde det ganska dåligt i en annan tråd.
men grejen är, att jag faktist planerat på döda mig själv på min födelsedag.. om 2 veckor

varje dag, sitter jag och tänker hur jag ska göra
har fortfarande inte bestämt mig hur.. men det läskiga är.. att jag är helt inställd på det,

jag har varit helt sönder i själen dem 3 senaste åren, har aldrig vågat be om hjälp som jag nämnde i en annan tråd, har fortfarande inte orkat fixa hjälp. men nu är det så att jag typ accepterat det, och ser faktist fram emot att få dö, jag har sagt till min familj i några månader att jag kommer försvinna snart, resa bort långt härifrån.. men dem verkar inte riktigt förstå vad jag snackar om, skulle ni? dem vet ju endå jag är arbetslös och fattig.. gud antingen är jag för smart eller så är folket för dumma..

jag får en lite halvskön känsla när jag tänker på det.. alltså när jag ej kommer leva längre, den dämpar ångesten lite. så jag ser verkligen fram emot den dagen, alla smärtor försvinna

jag skriver inte detta för att få era sympatier, få hjälp eller liknande, jag vill bara dela med mig av det här, som sagt har jag planerat det ett tag, och bestämt mig helt nu
sjuk, mobbat, töntigt att jag ens skriver det?

absolut och jag skäms som fan, men det är tur att ingen vet vem jag är här eller hur

jag kommer förmodligen inte ens kolla på den här tråden igen för risken att få mer ångest

GÖr det några dagar innan din födelsedag, då kommer alla bli helt paffa

får jag fråga hur man kan må så illa?

jag har aldrig varit deprimerad i hela mitt liv,
trots att jag alltid varit arbetslös, sitter uppe på nätterna, ingen motivation att göra någonting överhuvudtaget. inga vänner.

men ändå mår jag bara som vanligt, ganska glad, alltid normal inställning, okej kanske vanligtvis är lite irriterad av mig.

De sista krafter som du kommer använda dig av till att ta dig till stället, och utföra självmordet. Kan du inte använda de krafterna till att ta dig till psykakuten istället? Förklara situationen, och se om de är smartare än din familj. Testa! Det värsta som kan hända är att (du dör?).

Jänkarna kallar det för "bottling it up inside". Är mycket farligare än att låta det pysa ibland, väldigt vanligt i sverige. Jag gör det själv, när det knäcker, knäcker det rejält och då mår jag mer som vår kära TS.

Förstår inte riktigt varför du säger att du inte kommer läsa denna tråd igen för att du inte vill få ångest?
Varför skapade du annars denna tråd?
Du kanske känner dig ensam och behöver uppmärksamhet? (Ta det inte som något negativt), vad vet jag, men jag tror inte att du är helt 100% på att begå självmord så tänk igenom det du gör först.

såg nån PDF-fil som hette the ultimate suicide guide eller nått i den stilen, fanns flera hundra olika sätt att ta livet av sig, alla väl beskrivna och med chans att lyckas i %. jag tänkte att detta kanske vore nått för dig eftersom du sitter och planerar. Jag menar hur kul är det att inreda utan en möbelkatalog?

glhf

Sök hjälp för fan, med det menar jag inte som ett hån.

Att ta en dag i taget är nog en bra ide. Tänka på att bara överleva den dagen och sedan dagen därpå. Eller överleva några timmar i taget.

Dödslängtan kan vara bra på just det sättet du beskrev, att den dämpar ångesten lite. Så du kan ju förkovra dig i saker som har med döden att göra. Litteratur, death metal eller vad vet jag.

Tänk också på vad spelar det för roll om du tar livet av dig om två veckor, eller t ex om två månader. Så du behöver ju faktiskt inte ta livet av dig just på din födelsedag.

Hoppas att de elaka tankarna lämnar dig snart.

Ta o samla ihop dina polare på födelsedagen, gå ut och käka pizza och drick öl, lev livet, det blir bättre. Är du inte nyfiken på framtiden? Tänk på allt du går miste om... Hur kul är det och ligga 3m utan jordens yta tror du på en skala 1-10? Det är väl deprimerande om nått! Man har bara ett liv - Lev det!

På din egen födelsedag..? Nu vill jag inte vara den där moralkakan, men vad fan? Dina föräldrar, dina vänner, de som vill fira dig.

Ta tag i sakerna, be om hjälp - jobbigare att hålla det inom sig. Nog för att det är svårt att ändra sig...
Men det är helt klart värt ett försök om det går vägen, gör ett försök på det först - innan du försöker ta ditt egna liv.

Kan du inte ta med dig alla andra de/dem-missbrukare på kuppen så kanske jag kan läsa på det här forumet utan att få nervryck varje gång?

Jag vet att jag är okänslig, men det finns liksom inte så mycket att diskutera. Du gör ju hur du vill, och jag känner inte dig (vad jag vet), så jag bryr mig bara inte. Om jag mer sällan får läsa "dem tycker" eller "dem säger" så är jag bara glad. Skål till ditt nya efterliv!