Vart i svenskan: en utläggning i ett angeläget ämne av Dendärkillen.
Det finns tre användningsområden för ordet "vart" i den moderna
talade svenskan. De tre formerna används också i skrift, men är inte helt accepterade(inte ens på obskyra internetfora

).
Så här är det:
1. Vart=varit(ex: Jag har vart i Stockholm två gånger(stämmer på mig). En "ful"(enligt mig) reduktion i svenskan. Reduktioner är den vanligast förekommande språkförändringen i germanska språk genom historien, och innebär att en obetonad vokal faller bort.
2. Vart=var(som riktning eller plats)(ex: Vart ska du? Vart ligger saxen?) En företeelse som jag tycker är rätt ful, men jag har ingen aning vad det beror på. Kan kolla upp det, om intresse finns.
3. Vart=blev(ex: Jag vart ledsen.) Den sista resten av det fornsvenska(fanns tidigare också, men det var efter fornsvenskan som det undanträngdes) verbet
warth(e)R (R=palatalt R, uttalas som i början av det persiska namnet Jallal).
Under medeltiden, och de stora lågtyska inlånen i svenskan, kom i stället "bleiben" in i svenskan och blev(sic!) vårt "bliva".
I de delar av Sverige där handeln inte var så intensiv kom det gamla wartheR att finnas kvar, och används fortfarande som det vanliga ordet. Hemma hos mig är det till exempel helt naturligat att säga "He ha wörssti tok"(=Det har blivit fel). "Wörssti" är då preteritumformen(med omljud) av wartheR.
Givetvis är det nutida tyska "wurde(n)" samma ord som warther från början.