Stora tråden om särskrivning

"Prins korv" var ett roligt exempel ur artikeln. Det skulle vara kul att se i verkligheten.

Intressant att särskrivningar var vanligt förekommande redan på 1700-talet, det visste jag inte.

Anledningen då, reklamtexter eller engelskan? Nej, undermålig intelligenskvot skulle jag säga. (Vilket existerade redan på 1700-talet, till skillnad från engelska och vete mjöl)

Mycket möjligt, det som stör mig mest är att förespråkarna för detta sattyg oftast skyller på att texten i dessa sammanhang "blir" en bild, och då gäller tydligen inte språkregler längre. Fan ta dem!

Sanning, min vän. Visst vore det skoj att bli överraskad nån gång, men icke....

Får jag skylla på att jag var full..?

VETE
  - (EDIT: tyvärr kan man inte göra blanksteg...)
MJÖL

Ha, jag borde ha blivit reklammakare...

"Vitlöks dressing" finns från Knorr. Men det är ju jättelarvigt. Endera gör man konsekvent fel: vit löks dressing, eller så ska man naturligtvis göra rätt, vitlöksdressing.

Smörgåspålägg blir "smörgås pålägg", men aldrig "smör gåspå lägg", "smör gås på lägg", "smörgåspå lägg" eller ens "smör gåspålägg".

Särskrivna inlägg besvaras lämpligen med in absurdum särstavade svar:

Ditt in lägg om smör gås på lägget s be tydelse för fru kosten s trivsel faktor kan inte nog under stryka s. En be tydande del av den dys lekt iska be folkningen tycks för e dra mejeri pro dukt er som herr gård s ost och på lägg s korv ar som vit lök s med wurst och dessa ät s med fil mjölk eller jord gubb s yoghurt.
Lever pastej är inte heller o vanlig t. Hård kok ta ägg för e kommer.
Många ung domar tyck s ute lämna fru kost en och det kan vara en or sak att studie för mågan för sämra s och under visningen i moder s målet blir så efter satt att ung domarna inte kan lära sig stava.

!nedlib aleh åf ådnä hco ,åskco segnälkab avirks tta tkrämtu råg teD

De som hävdar detta är antagligen knappt läskunniga själva.
Om man har tränat upp läsförmågan så stavar man sig inte längre igenom orden, utan man ser läser hela ordet samtidigt. PÅ så sätt kan man läsa snabbt. En del underskningar har visat att ordets begynnelsebokstav och slutbokstav är viktiga, men att man kan kasta om bokstäverna rätt fritt inuti ordet utan att läshastigheten dras ner.

SÄRSKRIVNING
SRÄSRKIVNING
SÄRSKRVINNIG
SRÄSKRVNINIG

Särskriver man så "förstör" man ordet. Det bildas två ord, "snabbläsningen" pajar ihop och man blir ytterst irriterad.

SÄR SKRIV NING

Jag tycker nog att de kan ha en poäng i det, åtminstone skulle de väl kunna hänvisa till en tradition som är äldre än våra rätt- och avstavningsregler. Titta på gamla romerska monumentalskrifter, medeltida manuskript eller gammal och ny bokkonst och annan typografisk formgivning, de tar ju starka hänsyn till det totala visuella och estetiska sammanhang som texten ingår i och som syftar till att åstadkomma ett visst intryck hos mottagaren. Det handlar inte bara om flingpaket och ravioliburkar, se t.ex. på Karl-Erik Forsbergs kalligrafiska bokomslag som ju generellt (och, anser jag, med rätta) betraktas som mycket högklassig bokkonst:

Legen
der

HUMA
NIST
ISKT
CRE
DO

TRAKTAT
OM
TOLE
RANSEN

är några mycket snabbt och på måfå valda exempel ur boken VANDRING BLAND BOKSTAVS FORMER (bara för att nu reta även med denna titels typografiska utformning på omslaget). Man får ställa olika värden mot varandra och jag ser ingen anledning till att det grammatiskt korrekta alltid skulle ha företräde framför t.ex. estetiska, när syftet nu är att 'sälja' (i kommersiell mening eller ej). Det som däremot är korkat är ju om detta bruk - som artikelförfattaren i Journalisten menar - börjar sprida sig även till sammanhang där man inte har några estetiska eller andra medvetna avsikter med sådana särskrivningar utan bara gör det av slarv eller okunskap, som t.ex. i tidningsrubriker eller i löpande text.

Mycket tänkvärt i den här tråden. Särskrivning är det bisarraste jag vet... För egen del tappar jag t o m intresset för nya bekanta om jag upptäcker att de särskriver. Jag har aldrig haft förmågan att börja påpeka för någon "nämen, där gör du fel", så jag kan liksom aldrig ta mig förbi problemet med deras särskrivande. Och har man inte sagt något första gången man märkte det kan man ju inte komma och säga till så småningom heller. Och har vi då regelbunden skriftlig kommunikation sinsemellan klarar jag inte i längden att ha med en särskrivare att göra. För särskrivandet i sig ger mig ett direkt debilt intryck, jag kan inte hymla om det.

Nu senast gällde det en flickvän, den första på riktigt länge...

Och nu har jag en del att göra med en kommunalpolitiker och nämndeman, som skriver att en hemsida är "jätte fin" med flera varianter...

Jag behöver väl inte säga vilken form av intryck jag får efter att ha läst en sådan skylt... Inte den avsedda direkt!

Jag har fått intrycket att särskrivningsproblemet alltmer försvunnit från undervisningen i svenska gymnasieskolor. Är era lärare överhuvudtaget på er?

Ponera att man försöker förklara för en gymnasieelev att man inte skriver: "Britney Spears album" utan "Britney Spears-album", så möts man numer av en konfunderad interlokutör: "Vad fan ska man med ett bindestreck till, Britney Spears är ju nåt helt annat än hennes album?!"

Har jag fel eller håller det på att försvinna totalt?

Stavningsfel och särskrivningsfel rättas yttrest sällan enligt det jag märkt. Grammatikfel rättas ännu mer sällan. Jag går visseligen inte gymnasiet, men att folk blir rättade när de skriver dåligt händer ytterst sällan att jag observerar. Det är fördjävligt.

Tog studenten för knappt ett år sedan, men finner mig berättigad att svara ändå.

Kan inte påminna mig att någon av mina svensklärare ska ha påpekat detta. Jag särskriver inte själv (vad jag vet) så jag kan ju ha missat det den vägen, men den allmäna problematiken har aldrig tagits upp.