Stora tråden om särskrivning

i en tid där datorer rättar allt , och svenskan dessutom krymper är det inte konstigt. engelska och andra språk prioriteras av ungdomen.

Datorer rättar ju inte då varje inlägg på Facebokk har minst en särskrivning.

Det är mina fetningar.
Tror också det beror mycket på att vi använder engelska mer och mer i både tal och skrift och i engelskan är ju som vi alla vet ihopskrivningar mycket ovanliga.

Med detta sagt hatar jag särskrivningar på svenska mer än stavfel, det ser så illa ut att jag ofta antar att skribenten är antingen lätt utvecklingsstörd, alternativt 6-7 år gammal.

att datorer rättar din staving är väl just det som är problemet. om du vill skriva t ex "jämställdhet" kommer datorn ofta med idiotiska särskrivningar som "jämställd het".då lär sig ju användaren tillslut att göra fel. hänger du med i min tankegång?

Engelskan är definitivt det som gör att vissa sär skriver i dagens sam hälle.
Personligen har jag ont av det, jag finner en obehaglig icke väl lust att läsa en text som denna, där man ej kan reda ut om saker är i sin ord nung!

Jag tror dock att vi åter kalleligen är på randen av vad sam hället kan klara av vad gäller sär skrivningar.

Det lär dock vi(a)sa(t) sig.

Jag vågar inte skriva i denna tråd. Tänk om jag har stavat fel.

Hur hälften av personerna här inte förstod att TS särskrev med flit är ett mysterium för mig.

Folk särskriver för att de är obildade.

Engelskan har i stort sett lika många sammansättningar (och har lika lätt att bilda nya) som svenskan. Däremot skrivs de med ett mellanrum.

Förr var det korrekt språkbruk att särskriva.

Jag gissar att du mest har läst äldre texter skrivna, redigerade, korrekturlästa, satta och tryckta av yrkesfolk. Läs gärna lite vardagsskriverier också, eller till och med så pass (förment) formella texter som protokoll från bystämmor och liknande innehåller ofta en del särskrivningar.

(PS. För 200 år sedan hade man inte Facebook och man hade heller inte läst särskilt mycket engelska i Sverige.)

Jag har också tänkt på det. Folk skriver "jag har köpt en lång hårig hund"
Och ibland vet jag inte själv när det ska sitta ihop eller vara ett bindestreck osv, så då byter jag oftast ord eller ja, särskriver som alla andra.
Jag har dock min mac som rättar orden åt mig, så rätt ord får jag, men den rättar ju inte grammatiken. Och jag fick IG i svenska grammatik :/ Medan jag fick VG i engelska b grammatik..

Testa att lyssna på skillnaden, för jag är rätt säker på att du inte uttalar följande två saker likadant:

Jag har köpt en långhårig hund (= en hund med långt hår)
Jag har köpt en lång hårig hund (= en lång hund med mycket hår)

Bara genom att öppna öronen kan man undvika den typen av särskrivningar som de flesta retar sig på. Däremot är det svårare att höra skillnad mellan tonfisk och kycklingsallad och tonfisk- och kycklingsallad för att inte tala om nu för tiden och nuförtiden, men allt kan man ju inte få helt gratis.