Citat:
Ursprungligen postat av
nono2
Visst klargjorde fallet där vittnena hade fått information av åklagarmyndigheten genom dagspressen om vad som skulle sägas och teknisk bevisning saknades eller försnillades helt av RMV att enligt svensk lag kan åklagaren utan risk döma.
Det hade varit oerhört intressant att se vad EU-rätt hade sagt om 3-åriga straff utan prövning. Objektivitets-principens tillämpning är väl svår att pröva?
Löjligt, anhörig-vittnenas iakttagelser skiljde sig åt en del. Så deras vittnesmål verkar definitivt inte ha kokats ihop med någon avsikt sätta dit läkaren. De verkade rätt eniga om att läkaren sprutat i någonting i babyn. Samstämmigheten i tidpunkten var dock inte hundraprocentig. Den biten verkar inte ha varit något de lade på minnet. Så de verkar inte ha trott att några oegentligheter skedde när babyn fick sin spruta. Sprutan babyn fick verkar heller inte ha varit anledningen till anmälan. Det som de verkar ha varit ute efter var att ställa någon till svars för babyns tidigare massiva hjärnblödning.
Jag upprepar för övrigt min tidigare synpunkt att de debattörer i tråden och de tingsrättsledamöter som ville fria läkaren inte gjorde detta p g a några oklarheter om vem som sprutade i tiopental i babyn eller osäkerhet vad beträffar frågan om injektionen var påtagligt större än en terapeutisk (”laglig”) dos. Man friade eftersom man tyckte att det var rätt att skarva litet och avsluta livet på babyn eftersom merparten av hjärnan var borta. Så gör man ju med hundar och katter.
Och gamlingar:
http://www.aftonbladet.se/nyheter/article15704388.ab
Ibland bryr man sig:
http://www.aftonbladet.se/senastenyt...cle21240332.ab
http://www.aftonbladet.se/nyheter/article16501571.ab
Och ibland inte.
Huvudmotiveringen för att fria läkaren, d v s att finska RMV:s bekräftelse skulle inte vara tillräckligt säker (eftersom mätvärdet skulle kunna vara helt uppåt väggarna p g a en otroligt felaktig mellanspädning i Sverige), är ett uppenbart svepskäl. Det maximala, teoretiska oupptäckta spädningsfelet var ju som sagt 5,26 ggr. Och det räcker inte för att kapa ner mätvärdet 2000 mikrogram/gram till de ca 15 mikrogram som enligt rättens/Socialstyrelsens oberoende expert Mörland maximalt kunde förklaras av tidigare, eventuella ej journalförda tiopentalinjektioner. Ingen har ännu efter flera år rättat mig på punkten att det maximala, teoretiska mätfelet var 5,26 ggr. Och 2000 / 5,26 ≈ 380 mikrogram/gram. Och det är bra mycket mer än 15 mikrogram/gram.
Jag tvivlar också på att det finns rättspraxis som indikerar det skulle vara svårt att knyta den åtalade läkaren till överdosen av tiopental. Hittills har ingen presenterat något sådant. Min gissning är att det är relativt vattentätt med halvhyfsade vittnesutpekanden och att läkaren påstår sig ha destruerat tiopentalsprutan (vars innehåll enligt Mörland skulle ha räckt för att ge upphov till mätvärdet) oanvänd. Ingen har pekat på rättspraxis, förarbeten eller doktrin som tyder på att detta skulle vara otillräckligt. Noterar i detta sammanhang att Kaj Linna dömdes för mord trots att det enda vittne som sett bilen vid brottsplatsen tog helt fel på färg.
Den fara som jag ser med den här domen är att sjukvårdspersonal får signaler om att det går att komma undan med nästan vad som helst. Det här kommer sannolikt att förvärra problemen med eutanasi-liknande palliativ vård. Noterar att man nu gjort det lagligt att stänga av närings- och vätsketillförsel till patienten om två läkare skrivit på ett papper om att patienten vill detta. Det innebär att läkarna kan skriva på ett sådant papper varefter man trycker i patienten så pass mycket morfin och andra medikamenter att vederbörande inte blir kontaktbar och kan slå larm till anhöriga eller kanske någon sjukhuspräst. Patienter utan anhöriga kommer att leva speciellt farligt med den här nya ordningen. Jag hade en anhörig som inte ville dö innan sjukdomen hade gjort sitt. Ändå hävdade avdelningsläkaren och sjuksköterskorna frenetiskt att min anhörige ville dö. De ville ha oss anhörigas godkännande för att stänga av vätska och näring mot min anhöriges vilja. Utan vårt motstånd hade de fått sin vilja igenom.
Det får konsekvenser om man kapar ner antalet vårdplatser till hälften och antalet vårdplatser per 1000 invånare blir lägst i EU. Och jag tycker inte att lösningen på detta problem är att i praktiken legalisera avlivning av gamlingar, patienter i palliativ vård eller svårt hjärnskadade bebisar.
Man kan kanske tycka att det är löjligt att tjafsa om en avlivning av en individ med 90 % av hjärnan borta (utom när nazisterna gjorde likadant år 1939 för då blir uttryck för en hemsk människosyyyyyyyyyn). Jag tycker dock inte det. För var skall man då dra gränsen? 70 %? 50 % 30%? Skall man t ex få avliva den här fransmannen som har 80 % av hjärnan borta men har en IQ på 75 och kan sköta ett jobb – kolla röntgenbilderna:
http://www.aftonbladet.se/nyheter/article11143991.ab
Sedan har jag inte sett någon rättspraxis, förarbeten eller doktrin som säger att personer som varit misstänkta för dråp i tjänsten inte får vara avstängda från jobbet under den tid utredning och rättslig prövning pågår. Och skulle alltså EU-rätt skilja sig från svensk lagstiftning i det avseendet? Det tvivlar jag på. Jag noterar i det här sammanhanget också att läkaren fick behålla sin lön under avstängningstiden.
Citat:
Ursprungligen postat av
Clodius
[- - -]
(Såvitt jag vet så har du dessutom fel i det att rättprocessen skulle medfört något långvarig social stigma samt karriärmässigt stopp för läkaren. Idag är det inte fler än några få förvirrade rättshaverister som tror hon är skyldig - inte ens åklagaren verkar ju tro det - och om jag är rätt underrättad så är hon igång och arbetar med liknande arbetsuppgifter som tidigare. Däremot är ddet ju sant att det dåligt underbyggda åtalat berövade svensk sjukvård en skicklig läkare under lång tid, och cirkusen ledde till stort lidande både för den åtalade och för flickans anhöriga.))
Åklagaren Peter Claesson tordes inte överklaga. Notera att jag innan domen föll i detta forum skrev att jag inte trodde att åklagaren skulle tordas överklaga vid en friande dom. Om landets största tidning vill åtala åklagarna för ”olaga åtal” (vad DN:s Hanne Kjöller syftade på var antagligen brottsrubriceringen ”obefogat åtal” som hon dock var för okunnig för att erinra sig) och en så gott som enig läkar- och sjuksköterskekår skriker som en stucken gris över det här åtalet så känns det nog kymigt att överklaga. Speciellt om de politiskt tillsatta nämndemännen också ger dessa gaphalsar sitt stöd.
Apropå lidande för flickans anhöriga vill jag påminna om att den åtalade läkaren påstått att föräldrarna ville att läkaren skulle avliva deras baby men att hon inte gick med på detta. Det sade hon i radion. Av förundersökningen framgår dock att pappan blev så arg att han gick ut ur rummet när man föreslog avstängning av livsuppehållande åtgärder för babyn. Han hade vuxit upp med en svårt hjärnskadad bror.
Såg också tidigare i tråden att den åtalade läkaren bodde ihop med en 30 år yngre kvinna som inte var hennes dotter utan tydligen något annat.