Vad anser Ni, matematiker, om matteundervisningen i Sverige?

När jag gick i gymnasiet drog KTH/SU igång Gelfandprojektet som innebar att gymnasister från olika skolor (vi var runt 20 st tror jag) fick komma och prata med en matematiker och diskutera lösningar på olika uppgifter som man fått tilldelade sig vid föregående möte. Uppgifterna var av undersökande typ där man inte bara skulle "lösa" något utan snarare beskriva hur olika problem kunde attackeras och vad man såg för mönster etc. Det var ett bra initiativ men jag tror det dog ut.

Själv tycker jag att det är ett problem att elever ska tvingas in i matteundervisning och att matte prioriteras så jäkla mycket jämfört med andra ämnen. De allra flesta kurser kan man inte läsa längre än B på gymnasiet, medan matte går att läsa till E och på många program är obligatoriskt till åtminstone C. Dessutom ges det meritpoäng för att läsa matte utöver vad som krävs för behörighet, vilket säkert får många som inte annars hade valt det att läsa det. Det borde istället satsas på att de elever som inte har något intresse av att läsa matte får fördjupa sig i annat och att matteresurserna läggs på att prioritera de riktigt duktiga eleverna.

Verkar finnas något liknande. http://www.math.kth.se/cirkel/2008/

Det är fel att att alla måste läsa Matte A, som bara är en repetition av högstadiet och egentligen är mer samhällskunskap än matte. Detta dödar matteintresset från de med talang för matte. En större anpassning till olika programs förutsättningar alltså.

En annan sak är att lärare på lågstadie- och mellanstadienivå sällan själva upplever matte som något lustfyllt, en känsla som de omedvetet för vidare till eleverna.

Jag skulle vilja att man återinförde mängdläran inom skolan och satsade mer på logiskt och deduktivt tänkande exempelvis genom att introducera dem i sats- och predikatlogik. Många mattelärare verkar också räddhågsna och känner sig ständigt behöva ursäkta ämnets existens med att det är praktiska och nyttiga kunskaper för ett framtida yrkesval. Istället skulle man erkänna att matten är en väsentlig del av allmänbildningen precis som historia och filosofi.

Jag skulle också vilja se mer ämnesöverskridande undervisning. Matematik är ju tex en viktig del av kultur- och vetenskapshistorien. Jag undervisar just nu "Geometri och bevis" i Matte B från en riktig skitbok. Jag skulle mycket hellre ta ett mer samlat grepp över hur deduktiva resonemang växte fram i kontrast mot mytiska och auktoritetstroende förklaringar alltifrån de joniska naturfilosoferna via Pythagoras och Platon till Euklidies och Archimedes och försöka måla upp för eleverna hur otroligt viktigt denna utveckling varit för oss än idag. Istället harvar jag med andefattiga tillämpningar på transversalsatsen och randvinkelsatsen.
Även inom musik och konst finns viktiga beröringspunkter som man skulle arbeta tillsammans med lärare på dessa områden.

Ett problem enligt min erfarenhet är också att rektorer, skolchefer och andra beslutande inom skolvärlden mycket sällan har en bakgrund inom matte. De är ofta språk- eller samhällskunskapslärare som gjort karriär inom skolan och som ser matte som något nödvändigt ont.

Jag kommer inte ihåg att det var så mycket uppgiftslösande. Det var mer som ett exempel på hur matematik på högre nivå kan se ut. Inte ett dåligt initiativ men jag tror att det evolute beskriver hjälper förståelsen mer.

Sant. Egentligen skulle man ju verkligen låta folk få jobba lite mer i sin egen takt. Särskilt i ett sådant ämne som matematik där man verkligen kan ha talang. Vad är det för fel att ifall någon klarar det läsa klart all gymnasiematematik redan på högstadiet och sen börja på högskolan trots att den saknar behörighet. Det är sjukt att man måste ha ett system där ingen får vara för bra... Detta också när det gäller ämnen där det krävs intelligens. Det är ju ingen som tvingar bra fotbollsspelare hänga kvar med jämnåriga...

Så hade i alla fall jag på högstadiet (någorlunda nyligen), det ägde. Visserligen satt vi i MVG-gruppen mest och softade, spelade luffarschack samt mobbade den smådryga blonda killen vid bänken framför, och hans inte fullt så dryga (men ganska fula) kompis, men det var ju klart roligare än att lyssna på hur någon idiot till lärare maler och maler och maler om saker man greppade för en halvtimme sedan. Men en och annan uppgift hann man nog allt med ändå.

Jag har en vän som läste matte alfa 1-4 på gymnasiet, man kan väl säga att hon hade en "särskild" matematik på gymnasiet. Sen har jag en annan vän som tentade av Ma A-D i ettan, räknas det?

Vi borde inte bara tillåta det, vi borde aktivt uppmuntra de som verkar ha potentialen att försöka utvecklas så snabbt som möjligt. Det bästa vore om vi faktiskt gjorde en storsatsning på att skapa en elit, lite enligt samma modell som används i sportvärlden. Förhoppningsvis skulle detta även ställa större krav på lärarna vilket skulle kunna resultera i bättre och mer prestigefyllda lärarutbildningar.

Synd bara att Sverige kommer behöva köras i botten innan politikerna inser att det behövs personer med stora talanger när man ska konkurrera med omvärlden. I sportvärlden får man inte många medaljer i internationella tävlingar om landslaget ligger på samma nivå som landets övriga sportutövare.

Skolornas matematiktävling och högstadiets matematiktävling är ju riktigt bra möjligheter att fånga upp talanger. Synd bara att knappt någon vet om att de existerar och att inga lärare informerar sina elever om dem...

Kärnan här, är som manga har redan sagt (och upprepat) är grundskolan, till viss del även gymnasiet.
Saken är den att i grundskolan finns det typ ett par ämnen man kan göra och alla, bra som daliga, maste ta sig igenom dessa alla. Detta gör att nivan sjunker och talangerna, eller iaf de bättre eleverna, tappar motivationen. Pa gymnasiet är det ofta inte ett sadant utbrett problem da ett gymnasium är mer frivilligt pa alla plan och man kan normalt sett välja till massa matte och liknande ifall man är intresserad. Grundskolan, tvangsskolan, är problemet i detta fallet. Man maste genast införa nagon toppning/satsning angaende matematik i grundskolan sa att alla som känner sig motiverade och utmanade kan ga dit och fa nivaanpassad undervisning. Dvs alla fran de som är "bara" bra till genierna kan ga dit och fa lite individuella uppgifter.

Fast som Virologi sa, har skolchefer sällan fattat hur viktigt matematik är. Om man tittar pa lite seriösare utbildningar pa högskolan innehaller de alla nagon form av avancerad matematik. Nu menar jag inte flummkurser som genusvetenskap och liknande... Utan de som rör samhället framat pa nagot sätt. Allt fran statistiska undersökningar till microchiputveckling sköts av mattekunnigt folk.

Sant. Jag fick höra talas om HMT några månader efter att det gick då jag gick i 9:an . Men det gäller ju som sagt att utnyttja det också. Tyvärr verkar det bara vara utländska universitet som använder mattetävlingar för att hitta begåvningar. Iofs spelar det ingen större roll i Sverige då vi ändå inte har några riktigt prestigefyllda utbildningar.