En nybörjares historia på Ecstasy. [2500+ ord]

God eftermiddag!
Min första rapport någonsin, så go easy on me!


Ålder: 19
Kön: Man
Vikt: 60-65kg

Tidigare erf: Alkohol

Namnen nedan är fingerade.

Alexander*
Kristian*
Martin*
Tim*




Jag är född och uppvuxen här i Sverige, tillsammans med en helt vanlig familj.
En sån vanlig, mysig liten familj utan några som helst sprickor i fasaden.

Under min uppväxt har jag lärt mig att droger är ett starkt nej, och det är aldrig
någonting alls som har fallit mig i tanken att prova på överhuvudtaget.

En moralkärring, ja det kan man verkligen kalla mig och min familj.

Nåväl, på senare år har far min självfallet tillåtit alkohol i måttliga mängder.
Jag debuterade väl sent skulle jag säga, i 16 års ålder, med alkohol.
Nybörjare som man är, slutade det ju så gott som i katastrof.

Men förlåten har jag alltid blivit, det är ju bara alkohol. Eller hur?
Och jag lär mig antagligen läxan på hur det kan gå.

Jag känner numera att jag är väldigt disciplinerad när det kommer till
all sorters bruk. Måttliga mängder som sagt.

Självsäker är jag också, oja.
Grupptrycket är ingenting jag faller för, men väldigt nyfiken är jag.

Det är just nyfikenheten som tar mig till att idag skriva denna berättelse.
Min första kontakt med Ecstasy.






Jag har väldigt länge skummat igenom Flashback.
Inte alls efter droger; utan jag har kikat på resor, fritidsaktiviteter etc.

Jag har mestadels scrollat förbi den här delen av forumet.
Det har helt enkelt inte varit någonting som har intresserat mig. Inte alls.

Jag kan inte dra mig till minnes vad det var som fångade mitt intresse här.
Tripprapporter lät intressant. Hur upplever påverkade människor allting egentligen?

Precis i samma veva har min vän Alexander hoppat av vårat tredje år på gymnasiet.
Vi håller kontakten, per telefon och MSN.
Jag vet vad han håller på med.

Han har ju är vän med Martin, en av mina vänner från grundskolan.
Jag vet att båda är erfarna. Jag har även festat tillsammans med dem, när de har varit påverkade.

Erbjuden Mephedrone har jag blivit, jadå. Men, moralkärringen i mig har alltid tackat nej.

Jag håller mig till alkoholen jag.

Nåväl, Alexander kontaktar mig på måndagen, taggad till tusen!
Samtidigt som jag pratar med Alexander i telefon, läser jag tripprapporter på Flashback.

Jag läser om Ecstasy.
Alexander berättar att han har kommit över tio tabletter, bruna hjärtan närmare bestämt.

Tanken slår mig…

Jag säger att jag ska tänka på saken, och lägger på.
Hela veckan fram tills fredagen ägnar jag åt att läsa på om Ecstasy.
Har jag någonsin pluggat så här mycket?

Jag känner att jag har den erfarenhet en nybörjare behöver, verkligen.
Skulle jag haft ett teoretiskt prov här på ämnet, ett självklart MVG.






Då var vi här då. Jag går omkring hela dagen och är nervös som fasiken.
Förfest är bestämt hemma hos Martin.

Tonvis med tankar far igenom huvudet hela dagen.
”tänk om…”
”tänk om…”
”tänk om…”

Jag känner att jag behöver ta mig ut. Bara iväg hemifrån. Jag orkar inte stanna inne.

Mina föräldrar är skilda numera, men far min bor bara hundra meter härifrån.
Lägligt. Jag känner att jag behöver prata med någon.

Inte en chans att jag berättar om vad som har planerats.
Vi småpratar om det mesta.

Jag käkar en god middag innan Alexander ringer.
Jag beger mig ut för att möta upp med Alexander.

Klockan är nu 18:00.

Notis: Förfesten har någorlunda luddiga tider.

Bussen avgår, och ett par minuter senare är vi framme hemma hos Martin.
Jag visste inte alls att han hade egen lägenhet! Skönt, tycker jag.

Våra vänner Kristian och Tim befinner sig redan där.
Vi knäcker en öl var. Då slår det mig att vi, om några timmar ska till att ta varsin E.
Jag ställer ifrån mig ölen, inte en chans att jag blandar Alkohol med droger.

Moralkärringen i mig slår till igen. Vad fan gör jag?

Jag kan ju inte hålla på med det här!
Vad kommer folk att tänka om mig när de får veta?


18:30

Musiken har dragit igång. Mina moraltankar har flugit iväg igen!
Humöret är på topp och vi pratar om allt mellan himmel och jord.
Jag njuter, och umgås med vänner som jag litar på!

Martins flickvän är på plats och de har barrikaderat sig i soffan för två personer.
Vi andra får ta upp vad som finns i det lilla rummet. Sängen och ett par stolar.

Stämningen är verkligen på topp och vi är alla laddade inför kvällen.
Jag och Kristian pratar om våra förväntningar av kvällen och det kommer fram att
det är första gången för honom med. Bra, då har jag någon att ventilera lite med senare!

19:30

Alexander, Tim och jag beger oss ut för att röka.
Jag röker bara till fester och tillställningar med vänner.

Så jag tigger till mig en cigg av Tim. Inga problem!
Alla känns så givmilda och vänliga ikväll, men ingen av oss har intagit Ecstasy ännu.

Känns som att det kommer bli en väldigt bra kväll!

Alexander och Tim frågar ut mig om vad jag vet om E.
Jag berättar att jag har spenderat hela veckan åt att läsa på och de skrattar glatt.
Om jag vill fråga någonting så ska jag inte tveka, säger de.
Det värmer, att veta att de hjälper till!

20:00

Alexander kan inte hålla sig. Han drar fram påsen med de bruna hjärtan han tidigare
i veckan har kommit över.

Gruppen sluter sig närmare.

Alexander är snabb på att inta första. Lutar sig tillbaka, sluter ögonen och lyssnar till musiken.
Jag kan verkligen se hur nöjd han är. Han tittar på mig och ler. Snart kommer det säger han till mig.

Jag ler tillbaka och tittar på bordet. Tim räcker mig en tablett.
Så liten den är. Jag blir nästan skraj bara av att hålla i den.
Att den här lilla biten kan inge sådan respekt.

Jag lägger mig ifrån mig den. Tvekar igen.
Detsamma händer för Kristian. Vi väljer att avvakta, det känns inte rätt.

Martin tar två, lutar sig tillbaka och kramar om sin flickvän.

Tim sätter sig ner bredvid mig.
Han säger till mig att lita på honom, jag kommer må som en kung.
Ingenting kommer att gå fel och att jag kommer må så bra som aldrig förr.

Orden om att det kommer bli vår bästa kväll någonsin upprepas.

Jag tittar på den lilla tabletten som ligger på bordet igen.
Jag frågar Kristian om han vill dela på den.

Forts. följer!

20:30


Cirka fyrtio minuter har förlöpt, och Alexander känner hur värmen tar tag i honom.
Nu kommer det säger han. Fort går det också.

Han har suttit ner hela tiden, men reser sig kvickt. Han vill dansa.
Jag känner hur bra han mår och kan inte annat än le.

Stampa med Leroy slås på.
( http://www.youtube.com/watch?v=3LmmCYxe5k0 )

En favorit, helt klart!
Han kämpar starkt för att hänga med i alla moves i filmen, som han senare skall
till att utföra på nattklubben.

”Tjernobylbarnet” och ”Spela pingis” är två starka favoriter bland oss alla!
Länge och väl håller han på.

Jag känner hur någonting driver mig till att prova på och det dröjer inte
länge innan jag känner mig helt beredd.

Nu jävlar, stunden är kommen!

Strax innan klockan halv tio, precis innan vi ska till att gå.
Jag tvekar åter igen, vad fan! Skär av halva, fegar lite.

Säger till Kristian, som inte heller ännu tagit att nu gäller det.
Han nickar instämmande.

Vi tar varsin halva och sväljer direkt med vatten.

Jag känner direkt att jag borde klara av en halv till, Martin räcker fort fram en.
Vi delar igen och sväljer lika fort. Sådärja, mängden av en hel tablett.

Vi säger adjö till Martins flickvän.
Nu finns det verkligen ingen återvändo.

Vi klär på oss, och börjar traska ner mot stan.
En femton minuters gång, fylld med förväntan!

Mina tankar börja flyga runt igen…

”Tänk om det inte kommer ge någon effekt?”
”Tänk om…”
”Tänk om…”

Runt klockan tio befinner vi oss utanför nattklubben.
Ingen effekt alls. Dock nervös och förväntansfull.

Tims ord kommer tillbaka i huvudet…
”Det kommer att bli din bästa kväll någonsin, ha kul!”

Jag står i kön, och ska till att ge vakten mitt ID.

Då känner jag det. Nu kommer det och fort som fan!
Vilken otrolig känsla, värme, lycka EUFORI!

Där står jag och försöker hålla minen framför vakten.
Det löper på bra, och han önskar mig en trevlig kväll.
Trevlig kille, den där vakten tycker jag!

Jag fokuserar för att klara mig igenom.

Jag lyckas även betala garderoben, oupptäckt.
Det här kan inte sluta annat än bra då!

Lyckan vänds fort till ångest. Känslan är ny, och den oroar mig!

Jag blir rädd, och börjar må dåligt. Det känns som att någonting drar i mig.
Jag tänker på alla som jag känner, som totalt har bannlyst droger.
Vad ska alla tycka om mig?

Jag vill bort härifrån, nästan gråtfärdig en stund.
Tim och Martin, berättar för mig att det är normalt och vi beger oss efter en kort stund in.

Det är ännu tidigt på kvällen, så klubben är ganska glest befolkad.
Det känns bra, jag vill inte prata med någon.

Dj:n spelar sin musik, samtidigt som lamporna blinkar febrilt.
Jag klarar inte av att se det alls.

Vi slår oss ner i ett par bekväma soffor, precis bredvid dansgolvet men ändå
så att jag slipper ljuset. Jag har det i ryggen och det berör mig inte.

Jag stirrar i golvet och tänker på vad jag håller på med.
Jag frågar Kristian hur han mår. Får inget svar men det begår mig inte.

Martin, Tim och Alexander pratar med mig.
De vet hur det känns. De ber mig att bara luta mig tillbaka, blunda och ta in alla känslor som kommer.

Jag följer deras direktiv. Vad ska jag annars göra?

Efter sisådär trettio minuter, skulle jag säga, känner jag någonting nytt.
Värme och lycka, den där känslan jag hade i början innan min ångestladdade attack.

Jag vänder mig om, tittar mot dansgolvet.
Mycket folk har anlänt, och det tidigare jobbiga ljuset från lamporna är nu behagliga.

Jag tittar på mina vänner.
Min vänner. En efter en, kommer jag ihåg alla minnen tillsammans med dem.
Det här är vad man har vänner till. Jag känner hur de finns där för mig.

Jag ler. Nästan för mycket!

Jag tar tag i Alexander, känslan av att greppa honom är obeskrivlig.
Jag känner på hans skjorta. Den är mörkblå och fin.

I flera minuter smeker jag hans arm, luktar på tröjan. Så härligt!
Jag funderar över varför jag aldrig har luktat på tröjor förut!?

Tim säger till mig att sluta stirra. Jag har inte blinkat på femton minuter.
Jag känner hur det finns bara två alternativ, att blunda eller att stirra. Inget däremellan!

Då slår det mig, vatten.
Min käft är stel som ett skruvstäd. Jag vet att behöver dricka.
Hojtar till på en av mina vänner som jobbar på nämnd nattklubb.

Blundar samtidigt som jag ber om ett glas vatten.
Jag känner mig som en arabisk shejk, klappa med händerna så kommer någon och ordnar
vad än du vill ha till dig!

Jag vräker ur mig frågor hela kvällen.
”Martin, ska jag verkligen känna så här?”
”Tim, ska verkligen min käke spänna så här?”
”Alexander, hur länge kommer det här sitta i?”
”Martin, si?”
”Alexander, så?”

Jag har spenderat hela kvällen med att observera folk.
Lukta, känna och bara må bra där jag sitter.
Tittar ut över dansgolvet som är fullt med folk!

Jag känner för att dansa när min favoritlåt slängs på i högtalarna.
Guru Josh Project - Infinity 2008.
( http://www.youtube.com/watch?v=w9KnuJZkBjg )

Jag ställer mig upp fort. Så fort att det känns som att jag lättar från marken.
På moln känns det som att tar mig ner till dansgolvet.
Jag är kung! Jag har aldrig mått så här bra!
Alexander kramar mig. Jag sluter ögonen mitt på dansgolvet.
DJ:n fortsätter musiken. Allt är bra, allt är bäst!

Jag kramar Alexander, aldrig mer att jag släpper dig!
Jag älskar alla!

Jag känner mig som kvällens höjdpunkt, alla tjejer som skriker – de skriker för mig!

Far tillbaka till mitt bord, jag ser både Tim och Martin.
Jag ler. Jag kramar Tim, och viskar ”Du hade rätt, du hade rätt!”

Jag sätter mig emellan dem, med armarna runt båda.
Tiden försvinner igen. Men var är Kristian? Vi skulle ju njuta av det här tillsammans!

Kristian har glidit runt omkring på nattklubben, och raggat på allting som rör på sig.

Tim och Martin flyttar sig åt sidan, de säger att jag måste sluta böga mig.
Jag skrattar och tycker att de bara är löjliga. Vem skulle inte liksom vilja mysa med mig?

Klappar igen med händerna, och ser min vän som arbetar på nattklubben.
”Vatten!”

Han nickar, och så helt magiskt står det återigen ett glas med kallt vatten framför mig.
Jag är nöjd. Jag kan klappa med händerna och få vad som helst, hur bra är inte det?!

Jag försöker instruera Alexander hur man gör, men han tittar bara på mig och skrattar.

Alexander och Martin har bestämt sig att ta sig till en annan klubb för att kolla läget
och försäkrar att de kommer strax.

”Visst, gör vad ni vill jag ska dansa här!”

Ingenting kan stoppa mig för jag är ett med allt.
Dansar genom natten med slutna ögon, och spända käkar.

Jag känner hur det skakar i byxorna.
Jag blir orolig och tror att mitt ben ska ta sig en flygtur.
Nej, jag upptäcker snart att det är Martin som ringer.

Jag hinner inte svara. Tror jag.
Det dyker i alla fall in ett SMS minuter senare.

2009-01-30 00:40
Glöm förfan inte jackan!

Just det ja, jag har hans garderobnyckel!
Jag känner mig helt plötsligt som Bond, mitt uppdrag är att smuggla ut Martins jacka från nattklubben och inte upptäckas av de dansande vakterna som inte vill annat än att krama mig.

Uppdraget lyckades!


Jag känner hur jag börjar landa.
Klockan är strax innan två på morgonen.

Jag och Tim letar upp Kristian, vi ska möta upp Alexander och Martin vid ett kebabhak här i stan.
Han viskar till oss att han har halva inne på två tjejer vid samma bord, så vi låter han sköta sitt.

Vi möter upp och kvällen börjar lida mot sitt slut.
Jag är nöjd, och känner att jag landar mjukt och fint.

Vi tar adjö och det bär av hemåt.




Wow…

Min första gång någonsin på Ecstasy, ungefär en månad sen nu.
Jag har inte brukat någonting alls sedan den kvällen.

Ett par dagar efter, fram till tisdagen skulle jag säga var jag rätt nere.
Trött och omotiverad helt enkelt.

Jag hade räknat med det.
Dagen efter gick åt att fira min kusin, jag skyllde på en taskig bakfylla.
Min släkt skulle ändå inte kunna tro någonting annat.

Ecstasy har haft ett stort intryck på mig, allting slutade perfekt!
Att vara tillsammans med vänner som man litar på är att garantera.
Jag kände mig säker igenom största delen!

Jag har länge velat prata av mig, men jag har som sagt inte alltför många
som jag skulle kalla drogliberala runt omkring mig.






// JQ

Jag ursäktar för stavfel och andra grammatiska fel, om det nu är av vikt.
Jag svarar även gärna på frågor om det är några frågetecken som dyker upp.

OOhh vilka minnen man får!

5/5 Kunde faktiskt inte slita mig ifrån att läsa.

Knapparna låter suveräna, vart i landet befinner dom sig? blir sjukt sugen..
Rapporten var enkel, trevlig och helt okej framförd. 3 bokstäver av 5.

fred

Svar till Harikirii: Man bockar och bugar!

Svar till Gothenrott: Tackar så mycket! Södermanland, dussinet mil ifrån vår huvudstad.

hur ser du på droger nudå? tror du att du kommer ge dig på E igen då?

Tänkte tillbaka på min första gång Den känslan får man tyvärr aldrig igen som den allra första gången. Blev sen psykiskt beroende och nu mår jag bara illa när jag funderar på skiten. Farligt som fan men skönare än nåt annat.

Jag har garanterat lärt mig mycket mer och mina tidigare, fördömande åsikter är bortblåsta. Jag förstår människor på ett helt nytt sätt.

Någon gång i framtiden, det kan jag tänka mig!

Att prova på någonting annat, än E - njae det tror jag inte.

Förstår dig helt och fullt. Jag hade liknande rädslor om att jag skulle känna det samma efter.

Dock, som jag tar upp, känner jag inget beroende alls. Jag tror att jag kan hantera det på ett "sunt" sätt, så att säga.

Bra story.

Tackar så mycket, kul att du gillade den

Kul att höra att det gick så bra. Lycka till i framtiden!