Vad krävs för att lyckas i matematik?

Tittar man på hela vidden av sakkunskap är nyckeln till att vara duktig i någonting eftertänksam övning — i timmar, dagar och år. Oavsett om man är musiker eller matematiker är den i särklass mest förutsägande faktorn, vanligen rentav den enda förutsägande faktorn, den mängd tid som ägnas åt eftertänksam övning.
Och det bästa sättet att få personer, särskilt unga personer, att fortsätta med eftertänksam övning är att se till att de tycker att det är roligt. Att känna olust och osäkerhet inför det de gör, för att inte tala om att tycka att det är tråkigt, hjälper knappast till.

Tyvärr existerar det inte någon systematisk forskning om värdet av att ha roligt när man ägnar sig åt matematik.

http://www.regentsprep.org/Regents/m.../StudyTips.htm

uppmärksamhet, uthållighet, ansträngning

Haha, nej. Jag har inget av dem och jag har aldrig fått något annat än MVG i matte.

Många bra svar i den här tråden.

Det enskilt bästa (ÖVERLÄGSET BÄSTA) sättet jag lärt mig på är att förklara uppgifter för andra. Då märker man exakt var man har eventuella luckor och kan täta dem. Jag har verkligen inget bättre råd att ge än att plugga med andra. Sjukt mycket roligare också. (Ibland ska/kan man såklart sitta och nöta ensam.)

Målmedveten övning och kontinuerlig utvärdering!

På gymnasiet räcker det med lite talang. Ju längre man kommer desto viktigare blir det med hårt arbete. Det gäller förvisso nästan allt.

Samtidigt tvivlar jag på att man klarar all gymnasiematte utan någon talang för matematik. Ju längre man kommer krävs det förutom hårt arbete en högre nivå av talang.

Men det är väl egentligen inte förrän man kommer riktigt långt man behöver talang utöver det vanliga. Vad menar jag med "riktigt långt"? Hmm, längre än vanlig civilingenjörsmatte iaf.

Utvärdering, utvärdering. Utvärdering av studieteknik tjatade min gamla matematiklärare ständigt om, jag gjorde det tyvär mycker sällan.





Före problemlösningen
•Jag har lätt för att koncentrera mig när
jag löser problem
• Har ett bra självförtroende när jag arbetar
med matematik och problemlösning
• Känner mig ofta motiverad inför ämnet
Matematik
• Formulerar mål och delmål för mina studier i matematik
• Förbereder lektionerna genom att översiktligt ta del av nästa avsnitts teori och
Typexempel
• Konstruerar egna uppgifter i matematik
då och då
• Förbereder mig inför skrivningarna med
en jämn studietakt så att jag slipper
"råplugga" dagarna före provet



Under problemlösningen

• Skriver alltid ner vad som är givet i uppgiften och vad man söker
• Arbetar lugnt och metodiskt
• Brukar sällan, redan efter en kort tids
funderande, ta hjälp av bokens formler
och framställning för att finna en lösning
• Stannar då och då upp i mina lösningsförsök för att översiktligt betrakta text,
figur och beräkningar för att "stämma
av" mina lösningsförsök
• För en "inre dialog" genom att ställa
frågor om problemet i metodiskt avseende. Exempel: Vilka formler skulle jag
kunna tillämpa? Finns det symmetri i
uppgiften? Vad behöver jag beräkna för
att kunna bestämma längden på den här
sträckan? Kan jag illustrera uppgiften
med en figur?
• Brukar vanligtvis arbeta med svårare
uppgifter i flera omgångar
• Kan arbeta en längre tid med ett problem
utan att ge upp

Efter problemlösningen

• Ser ofta tillbaka för att lära mig av lösta uppgifter
• Stryker sällan över mina egna lösningsförsök för att sedan skriva av färdiga
lösningar
• Antecknar ofta bärande idéer i mina lösningar
• Gör ibland en sammanfattande organisation över problemlösningsmetoder inom
ett större avsnitt
• Antecknar och kommenterar mina fel
eller missuppfattningar direkt i uppgiften, gärna i färg
• Noterar även skriv- och slarvfel i min
lösning och funderar över hur de uppkommer?

Det är en mycket vanlig orsak till felbesvaringar bland elever i detta land tror jag.

En myt kring studieteknik och personlig effektivitet är att ju hårdare man arbetar desto mer får man uträttat. .Detta är ingenting annat än just en myt. Det finns inget direkt samband mellan hårt arbete och goda prestationer. För att uppnå sina mål gäller det inte att vara aktivitetsinriktad, utan målinriktad.

När du ska bedöma dig själv eller när du bedömer andra, ska du inte gå efter hur mycket tid som förbrukas till arbetsuppgiften, utan vilket resultat som uppnås. Det gäller att vara målinriktad!!