diktanalys

Diktanalys: Ett moln i byxor

De sköna idealen,
de mjuka hjärnornas idéer:
dessa feta lakejer på flottiga kanapéer
- jag hånar dem öppet och fräckt
klädd i det sönderslitna hjärtats dräkt!

Vänta er inte något farfarsaktigt!
Min själ har inga gråa hår.
Som en mullrande åska vandrar jag
genom världen - en vacker yngling
på tjugotvå år.

Kärlek kan snyftas fram på fiol
och förkunnas med trumslag,
men vem kan vända sig ut och in
och bli enbart läppar
som jag?

Träd ut ur era kattunsklädda gemak
och se efter vad det är som händer,
ni änglaligor och moralbyråkrater
med läppar lika tummade
som de kokboksblad som köksan vänder!


Säg bara till - jag kan
vråla som en tjur
eller skimra som en solnedgång!
Säg bara till - jag kan
uppträda ytterst taktfullt,
ett moln i byxor snarare än en man!
Jag tror inte alls på Nizzas blomstervårar.
Jag sjunger på nytt om kvinnor,
utslitna som gamla ordstäv, och män
nedtyngda som sjukbårar.



någon som kan komma med lite förslag på hur man gör en diktanalys på detta?

Detta enda jag kan tolka är att den är lite upprorisk.

Det finns ett litteraturforum för såväl dikt- som prosaanalys. Däremot är väldigt få medlemmar speciellt glada över att göra andras läxor.

Utan att läsa den.

Vilket budskap vill författaren förmedla?
Vilka känslor väcker den?
På vilket sätt uttrycker sig författaren?

Analysera, budskap, uppbyggnad, språk osv osv.