Hur hundar skapar relationer mellan manniskor

Jag tycker att det ar intressant hur relationer skapas genom hundar, darfor ska jag skriva ett arbete om det. Jag bor brevid en stor park i en stor stad, darfor ar det naturligt att jag ser hundar med sina agare varje dag. Hur kommer det sig att samtal och relationer kommer sa naturligt mellan hundagare? Ar det sa enkelt att det ar det gemensamma intresset for djur eller ar det nagot annat som ligger bakom? Jag menar, om jag ser nagon med en Arrested Development t-shirt sa ar inte detta skal nog till att starta en konversation eller en relation, personen hade nog tyckt att jag var konstig om jag borjade prata med honom. Hur kommer det sig att det ar precis tvartom med hundagare? Varfor har de sa latt att ta till sig manniskor som uppskattar djuret dom slapar med sig i koppel? (svarade jag pa min egen fraga dar?)

Ok slut pa tid, kommer med mer senare.

Man vet på rak arm att man har ett gemensamt intresse då båda håller i ett koppel. Men jag tror inte att man pratar om annat än just hundar dessa gånger!

Jag tror det är lite så med allting som man har gemensamt, en period hade jag skägg (läs mycket skägg) och då upptäckte jag att jag ofta blev hälsad på eller nickad till, av just skäggiga personer!

Intressant tråd, jag tror Ts är rätt på det med gemenskapen, har man en gemensam nämnare så är det lättare att hitta flera.

Och en hund speglar sin husse/matte en del (och mer öppet än vad människorna själva gör) så möter man någon med en trevlig hund så kan man anta att ägaren också är trevlig.

Det är ett märkligt fenomen det där. Jag har mött flera av mina vänner genom min hund, det är nästan lite så att hundtricket funkar. Det är väl en bra öppningsreplik att säga något i stil med "men ååh vilken söt hund du har, vad är det för ras?". Sedan brukar samtalen rulla på. Det är väldigt många som kommit fram och pratat med mig när jag varit ute på promenader med min hund, vilket för det mesta är trevligt om man inte är påväg någonstans och är lite stressad.

Det är för det mesta väldigt lätt att samtala med andra hundmänniskor (om det inte är någon som precis håller på att träna med sin hund, eller är upptagen med annat, man väljer ju vem/vilka människor/hundar man tar kontakt med). Först och främst är det nog det gemensamma intresset som gör det, men även så tar ju hundarna kontakt med varandra, och det gör ju att man stannar till om det är en lämplig hund att hälsa på.

Man lever ett socialt liv när man har hund!

Läste någonstans att hundvalpar ger fler leende från mötande personer än spädbarn gör.

Jag tror att det är lite så att en hund ger en naturlig öppning till samtal. Om någon har tex ett barn och detta är sött så kan det kännas mer påträngande att gå fram eller kommentera på detta än om det är en hund. En överbeskyddande mor/far lär ju inte vara lika öppen för att främlingar kommer fram och kelar med deras barn - men en hund är inte lika farligt lixom.

Det kan både vara positivt och negativt för en som hundägare. Om man håller på att träna sin valp och folk helatiden avbryter och ska prata bebis-språk med dem i pip-röster så är det inte så kul. Men annars är det rätt trevligt med folk som kommer fram och frågar.

För min del så kan det dock vara lite tråkigt folk som kommer fram och frågar om rasen. Jag har en mellanpinscher och det är väldigt vanligt att "coola killar" i 15-25 kommer fram och undrar om det är en "ascool dobermann valp?", "är han farlig?".

Men hund är ett jättebra medel att träffa folk på. Går man på utställningar eller dressyrkurser mm så kommer man i kontakt med väldigt många likasinnade och kan bygga upp ett helt socialt liv runt hunden om man så önskar. Kan vara värdefullt för många som i övrigt är lite isolerade av olika anledningar.

jag kan bara säga, sedan jag skaffade min hund och går på promenad har träffat ett antal hundägare som man har en social kontakt med.jag tror att det beror på att vi svenskar inte vet vad vi ska prata om när vi möter någon,men finns det en hund med är det ju,, får hunden hälsa? hur gammal är din hund? vad är det för ras ? det finns ju spontana saker att prata om som hundägare . men detta gäller inte alla hundägare . en del mattar eller hussar vill inte ha en social kontakt och jag tycker att jag märker det på min hund , en del av dessa hundar kan hon bli aggresiv mot,.när jag har någon kompiss med på promenad är det kul , hon frågar ,hur kan du skänna som många här ?svaret är HUNDEN och en social matte eller husse. det här är faktiskt kul att hunden gör så mycket socialt.

Jag har det inte heller så lätt. Jag har en liten trefärgade Cavalier King Charles Spaniel. Lockig och söt. Han drar till sig barn i MÄNGDER. En gång kom ett gäng barn och frågade om de fick komma fram, "visst, men ta det lugnt" svarade jag. Rätt som det var kom det fler och fler och fler- det visade sig att det var en hel klass ute och vi blev helt omringade.

Annars kommer nog alla fram, tar kontakt och frågar så det gäller att sortera ut vilka man orkar/klarar av/vill prata och ha kontakt med. Pensionärer, barn, invandrare, ungdomar, en hel del snygga killar och så mängder med andra hundmänniskor förstås. Flertalet lapplisor har varit framme och pratat dagligen, även alkoholister/narkomaner har varit framme och ställt frågor om hunden.

Nackdelen kan väl vara att det inte alltid är läge att stanna och prata. Jag har mött på ett par stycken som inte riktigt har kunnat ta att jag inte velat prata. Det har varit några som försökt ta kontakt med mig när jag tränat med hunden. Även sådana som vill fram och prata trots att man säger att det inte passar (om det är en hund som man känner att det inte är lämpligt att hälsa på) eller om man tränar att hunden ska kunna gå i stan utan att prata och hälsa på allt och alla. Nog kan det bli jobbigt i längden, men jag har lärt mig konsten att undvika kontakt när jag är upptagen eller inte har någon lust att socialisera.

Vad gäller barn - och kanske framförallt invandrarbarn - och min hund så kan det också vara lite påfrestande. Han har ett utseende som många associerar till att han ska vara "tuff", så därför så kan det ibland bli att man blir omringad av ett gäng nyfikna ungar som jättegärna vill klappa, men inte riktigt törs. Så ska någon fram och klappa lite på huvudet och han vänder sig (lugnt) för att nosa och de hoppar bakåt och skriker.

Men det funkar, ibland blir han lite orolig om det är förmycket aktivitet men då får man bryta och gå. Annars så är han väldigt lugn och det går bra.

Men ja, är ju inte precis bara "coola killar" som kommer och frågar. Det är lite roligt också för det är skillnad på vad folk tror att det är för ras beroende på vart man är. I större städer antas det nästan alltid att det är en dobermann valp, men är vi uppe i norrland så antar alla att det är en Smålandsstövare.. så däruppe är det många jägare som kommer och tycker han är så fin så.

Men det är ju som flera andra redan sagt. Det är ett naturlig samtalsämne hundägare emellan när man möts. Vad de är för sorter, hur gamla de är och sen vidare därifrån. Händer det något samtidigt som hundarna reagerar på eller liknande så blir det genast samtalsämnet och så kan det gå därifrån till diverse anekdoter om sina hundar eller allmänna hundupplevelser. Sen kan man komma in på sidospår utöver det.

Har fö varit med om att det är relativt vanligt att folk hälsar på en (som man aldrig sett förut) när man har hund. Vilket också är intressant. När man är ute och fjällvandrar tex så hälsar man på alla man möter för det är så sällan man springer på folk - men i stan så ignorerar man ju normalt varandra. Men med hund så händer det att folk ler och säger "hej" som man aldrig sett tidigare utan att de ska stanna och prata. Många gånger framförallt äldre.

Jag vill bara påpeka att det finns andra situationer mellan människor med och utan djur som också är stor skillnad på.
För en del år sedan var jag ofta i läkares väntrum - och likaså ofta i väntrum på djursjukhus.
Varje gång var skillnaden nästan skrattretande markant.
Hos doktorn: Patienterna droppar in en efter en, ett litet buttert "gomorron", "hej" eller bara en nick, eller inget alls. Endast några papper som prasslar om det inte råkar vara något barn som piggar upp ljudmässigt.

Nästa dag på djursjukhuset: Med betydligt högre ljudnivå kommer "patienter" med anhöriga in och anmäler sej. Hinner knappt leta upp en sittplats innan samtal är igång med närmaste stolgrannar inkl. djur. Är det djur i transportbox MÅSTE givetvis alla titta i den.
Med andra ord - skillnad som natt och dag
Djur bygger broar, sociala.
Mvh

Hundar kan också förstöra relationer. En av mina polare såg till att en bekants hund blev en problemhund genom att under socialiseringsperioden skrämma den flera gånger. Han verkade vara helt blind för hundens signaler och han vägrar erkänna att han gjorde fel. Så nu är mina polare ovänner och har varit det i snart ett halvår.

Hehe, jo, det kan jag lova, hade med mig syrrans drevervalp på stan när jag fortfarande bodde hemma, tjejerna flockades kring en Synd var man inte singel då.

Högt pris att betala men nu vet ju din vän att den andra personen har något fel i huvudet och möjligtvis kommer våldta barn, mörda eller begå någon annat hemskt senare i livet..
-Eller åtm ha potential till det....