Hur ska Sveriges apolitiska konservatism kanaliseras?

Det är min fasta övertygelse att stora delar av det svenska folket bär på konservativa övertygelser, men inte riktigt inser det eller nöjer sig med SAP eller M eller SD eller FP (pga Björklund).

Först och främst: jag vet vad alla vi borgare - konservativa eller ej - tycker i de ekonomiska frågorna. Värnskatten ska slopas, inkomstskatten sänkas, LAS försvinna, Systembolaget privatiseras och staten ska inte ta kontrollen över ett misslyckat bilföretag. Men, ska vi se på saker ur ett nyktert perspektiv, så måste vi inse att den ekonomiska debatten är död. Partierna är mer eller mindre överens. Vinner (S)(V)a(MP)en nästa val så kommer inga betydande förändringar göras. Sahlin är kanske ointelligent, men kretsarna kring henne är det inte och de människor som har något att säga till om - både till höger och vänster - är överens om att 90-talets avregleringar och skattesänkningarna som pågått sedan 1991 är - om inte bra - så åtminstone nödvändiga.
Visst, lite småtjafs kan det fortfarande bli om hur mycket procent skattesänkning och hur mycket procent i a-kassa osv, men grunden är alla överens om: Sverige är en marknadsekonomi med relativt stark välfärdsstat.

De kulturella frågorna däremot... det är där de nya skyttegravarna kommer grävas. Invandring/integration, lag & ordning, feminism vs svenssonslinjen. Så här är det: en stor majoritet av svenska folket vill minska invandring; en stor majoritet vill tillåta avlyssning; en stor majoritet tycker kvoterad föräldraförsäkring är galenskap; en stor majoritet tycker vi behöver hårdare straff; en stor majoritet tycker vi behöver mer poliser; en stor majoritet vill bevara kungahuset.
Ser ni? Svenska folket är konservativa i mycket. Problemet är att inget konservativt parti tycks vara kapabel att samla stöd hos dem. Men, på de fronterna finns det möjlighet till konservativ förändring () - bara folkets åsikter kan kanaliseras.

Frågan är då... hur skall det uppnås?

Ett synnerligen intressant inlägg - vad har du själv för visioner?

Problemet är väl att vi har 7 likadana partier att rösta på?
Dessutom släpper inte 68-media fram andra partier.

Som bevis på galenskapen så var en analys av KDs väljartapp att väljarna numera inte tyckte som KD.

Inte ett ord om att KD lagt sig på rygg och spottat på alla kärnväljare.

Det är inte kärnväljarna som bytt åsikt det är de sju systrarna.
Ingen politiker vågar dessutom säga vad folk tycker.

'Jag vill inte att bögar ska gifta sig i kyrkan, pang 2%.
Det får vara slut med feminismskiten och batikkärringarna i kriminalvården, tjong 2% till. Mindre invandring och mindre bidrag, ytterligare 2%'.

Men vem vågar?

Demokratin är väl i sig självt en anti-konservativ ideologi*, därför lär den knappast medverka till att riktiga konservativa åsikter kanaliseras?

Annars är ju TS helt rätt ute, jag skulle vilja hävda att 97% av mänskligheten är konservativa, men kulturradikalerna är de som syns och hörs mest. Och givetvis, de som har den politiska och mediala makten.

(*ja, det är en ideologi, inte ett statsskick)

När det gäller ekonomi verkar det finnas en majoritet av vettiga människor som inser vikten av att förespråka en liten stat, låga skatter och personligt ansvar.

Däremot gällande övriga åsikter råder en stor värdeliberal hållning.
Det är denna hållning som gör att man tycker rättsystemet bör fokusera på förövraren, att kultur och konst är progressiva kraft
(sönderslagna tunnelbanevagnar etc), att kärnfamiljen är av ondo mm.
Inte konstigt att folk är mer förvirrade än någonsin.

Och det är just här Konservatismen och dess rika tradition kan ge nya svar och likt det lilla barnet våga ropa att Kejsaren faktiskt inte har några kläder på sig.

Länge leve värdekonservatismen!!!

Intressant tråd!

Ett problem är väl att det inte går att sammanfatta alla dessa åsikter till olika sidor? I viss mån går det kanske om debatten blir onyanserad och en fråga om tradition eller nya strömningar.

Man kanske hade kunnat tillämpa ett system av digitala folkomröstningar för var enskild fråga?
Hade varit ett sätt att undvika parlamentariskt kvackande...

Det finns, som jag ser det, två stora problem.
a) Värdekonservatismen saknar företrädare bland moderna intellektuella och kulturpersonligheter

b) debattklimatet ger inte sådana debattörer möjlighet att få ut sina åsikter

Nu, b) kan nog ändras. I frågor om arbetslinjen kontra bidragsfusk har det utan tvekan varit en högerglidning under 2000-talet och åtminstone feminismens värsta sidor har tappat legitimitet. Invandringsdebatten går också mot en normalisering. SD är inte ett konservativt parti - även om det är mer konservativt än de flesta riksdagspartier - men SD i riksdagen skulle bidra till ytterligare normalisering av invandringsdebatten. I frågor om brottslighet märker man ibland hur folkdjupet bubblar upp och skriker om hårdare straff mot Anders Eklund och andra brottslingar.
Jag tror man får skita i a) nästan. Ett stridbart, konservativt parti kan omöjligen få medias stöd utan att kompromissa bort allt som gör det konservativt. Och - vad spelar det för roll om partiet är hatat av journalister och dyl. om det fortfarande har stöd av folket?

Frågan är dock om det är ett alliansparti som kan fånga upp den konservativa andan - eller om det blir Sverigedemokraterna?

Direktdemokrati är en intressant tanke. Då skulle vi slippa politiker som hugger folket i ryggen bara för att de får sin verklighetsbild utifrån den närmaste kretsen. Hade vi haft folkomröstningar om invandring, lag & ordning och kvoterad föräldraförsäkring - då hade Aftonbladet Kultur darrat.

Alliansen är förstås att föredra framför vänstersidan. Finns det något hopp om att KD kan fånga upp åtminstone de "mjukare" sidorna av konservatismen - i brottsfrågor har de för mycket Jesusmentalitet antagligen - och på så sätt hålla sig inom riksdagen? Eller är KD helt enkelt ett lost cause?

...del ser jag två huvudsakliga alternativ, möjligen en kombination av de båda också.

1) Nystart av ett gammaldags konservativt högerparti, med några beprövade och erkänt dugliga människor i spetsen. Detta parti kan i nuläget som högst ha en potential på runt 10% av väljarna, men skulle kunna spela samma roll som MP inledningsvis, dvs ställa krav på Alliansen för att inte stjälpa den och därigenom få igenom krav överstigande sina riksdagsmandats proportionella värde.

2) En kombinerad tankesmedja och opinonspåverkansinstitut, kanske genom att påverka SvD, eller hitta egna möjligheter till politisk påverkan, bloggar etc. Härigen försökandes påverka det politiska klimatet i allmän värdekonservativ anda.

Vilken väg som är lämpligast, eller vilken som bör försökas först är inte självklart, men det är helt klart lämpligt att försöka.

Isåfall tror jag mer på alternativ 2. Det finns gott om konservativa väljare och partierna kommer röra sig dit bara man kan vissa att idéerna har potential, via tankesmedjor, opionsbildningar etc

Att bilda ett nytt parti kan endast komma på fråga om Alliansen förlorar 2010 eller KD åker ut ur riksdagen...

Jag kan tillägga att jag inte är någon enhetlig konservativ själv, även om jag sympatiserar med en del konservativa tankar och vill se ett bredare debattklimat rent allmänt. Sedan har jag som borgerlig väljare ett visst egetintresse i att konservatismen har en viss position.

Det behövs fler i Sverige som uttrycker konservativa åsikter. Antalet som finns i dag kan man räkna på en fingerlös hand.

Vi får se vilken väg Kd tar efter att Hägglund blivit utbytt efter 2010.

Jag tror på att det bästa sättet i dagsläget är att allt fler konservativa bloggar samtidigt som att minst en konservativ tidning bildas och börjar ge ut sin tidning väldigt ofta och göra så mycket reklam för sig så att allt fler upptäcker att det finns alternativ. En annan sak som man kan göra som skulle vara väldigt effektivt är att man pratar med folk. Mun-mot-mun-metoden är betydligt effektivare än vad vi tror att den är. Några som är duktiga och har intresset att blogga får göra det, och så får andra bloggare länka till dessa bloggar, och ju fler så desto bättre. Man kan även gå ut på gator och torg att dela ut flygblad, tidningar eller helt enkelt hålla i ett torgmöte. Något annat som vore effektivt är att man höll debatter med exempelvis liberaler, kommunister, socialister eller vad det nu kan vara.