Historia = berättelsen om 0,1% av befolkningen?

Nja, nu återger du gamla myter. Så här skriver t.ex. Alf Härdelin i Världen som yta och fönster - Spiritualitet i medeltidens Sverige:


Och Roger Andersson skriver:
Angående läskunnigheten så menar den redan nämnde Burke att den åtminstone efter reformationen varit förhållandevis hög även bland folket och skriver bl.a. med avseende på Sverige:

jag skulle säga att "medeltiden var inte alls mörk", har blivit en modern klyscha. Den har till och med smugit sig in i undervisningsböckerna för grundskola och gymnasium. Man beskriver medeltiden och inleder alltid med "avslöjandet" att "medeltiden var inte alls en mörk och primitiv tid!!"

Nej, kanske inte i kulturhistorisk bemärkelse. Men folk förstår inte hur primitivt vanliga människor levt under hela historien. Och nej, nu pratar jag inte om kungens män ämbetsmän eller självägande storbönder.

Det finns inget "myt" i det. Hög standard åt hela befolkningen och en fri rörelig medelklass som täcker större delen av befolkningen är resultatet av moderniteten.

Sen finns det så oerhört mycket myter om kristendomens genomslag och betydelse, färmst företräff av kristet färgade historiker, samt inom teologi och kyrkohistoria såklart.
jag ger inte mycket för "nordisten" Lars Wollins påstådda brytning mot tidigare historieskrivning.

Jag tycker snarare modern historieskrivning tar avstånd från gamla fördomar om hur snabbt sverige "kristnades" och vad det betydde. Sådant som Wollin företräder.

Kristnandet i förhistorien gick inte som idag tätt samman med en personlig tro. Det är ingen myt att predikningarna ofta var på latin eller att de flesta var analfabeter. Gamla tiders kulturhistoriker vill dock gärna ge kristendomen en alldeles unik historisk innebär, och det är väl främst fenomenologiskt färgat tjafs om att den skulle fyllt nåt sorts allmänmänskligt "behov" (även om den personliga "tron" egentligen mer , liksom mycket annat, är ett barn av en modern religionsupplevelse)

Nej, du har inte visat någonting, endast pladdrat på om säckväv och hur griniga dina meningsmotståndare är. Det är ett tämligen lätt bevisat faktum att de stora massorna tillhört någon av en mellangrupp i samhället. Välfärdsfördelningen har normalt sett i alla samhället följt en slags bell-kurva, snarare än en pyramid där eländet successivt blir större och mer utbrett ju längre ner man kommer (vilket man ofta får se illustrerat i div. läromedel). Vissa var mycket besuttna, medan andra onekligen tillhörde det absoluta bottenskrapet av egendomslösa. Vissa hade ganska hyfsat ställt, medan andra var hyffsat fattiga. Däremellan fanns det ett brett befolkningslager vars medlemmar var knutna till hushåll som varken var förmögna eller egendomslösa, en slags "medelklass" om du så vill.


En vanlig svensk bondgård från medeltiden och fram till förra sekelskiftet bestod normalt sett av en grupp bastanta timmerbyggnader, och utgjorde en ganska rymlig bostadsyta. Statarlängor och vissa backstugor är en annan historia, men de blir inte vanliga förrän ganska långt fram i historien.


Du har fått det om bakfoten - det var mässan som var på latin (fram till reformationen), men predikan fördes naturligtvis på folkspråket då prästerskapet var måna om att nå ut med sitt budskap. Predikningarna kan liknas vid propaganda om man så vill, och det hade knappast varit särskilt klyftigt elelr fruktbart att försöka nå ut med sin propaganda inför döva öron, eller hur...?

Tanken på religion som något som handlar om en "personlig tro" är en protestantiskt färgad ide som inte fått starkt genomslag förrän under moden tid. Viss övergick man så småningom till att predika på folkspråken, och bibeln översattes till den formen av svenska som fanns då (och bidrog till att skapa ett enhetligt språk!) men väldigt få av de vanliga människorna var läskunniga på, säg 1600-talet. Allmän läskunnighet kom först på bred front vid framförallt efter reformer inom utbildningsväsendet under 1800-talets andra halva.
Nu ska det inte förirra sig vidare in i religösa spörsmål, utan för att backa tillbaka till poängen handalr det om att den breda delen av befolkningen levt ett liv bortanför den officiella "stora" kulturen, den som bärts fram av ett övre samhällsskikt. Detta är allmänt känt så jag tycker inte det är så mycket att diskutera mer än att det är fascinerande sett på utifrån vår tids perspektiv.

Nå, jag tror inte att man behöver befara att ifrågasättandet av medeltidens mörker - ett ifrågasättande som ju på svensk botten inleddes redan av Johan Nordström - skulle ha att göra med något slags kristen bekännelse hos moderna svenska forskare. Snarare är det en insikt om att de tidigare populäruppfattningarna närmast haft sina rötter dels i protestantisk propaganda mot katolicismen, dels i hårdkokt 1800-talspositivism à la Schück där t.ex. en gestalt som Birgitta bara avspisas med en materialistisk diagnos. Historieforskningen har helt enkelt blivit bättre.

Låt oss i stället fortsätta diksussionen och försöka förstå varandra. Det är roligt med motagrument får då lär man sig i bland nytt och kan vidga sina vyer.


Jag motsäger mig dina påståenden om att de stora massorna i "Italien" och "Grekland" levde primitivt och fattigt under antiken vilket är en missuppfattning. Se serien Rome eller läs om mitt tidigare inlägg.


Nej det stämmer inte läs mitt tidigare inlägg ordentligt. Jag motsäger mig ditt huvudlösa påstående om att människorna i den greko-romerska världen och då särskillt "Italien", "Grekland" och Egypten i stort skulle levt primitivt när all forskning talar i mot dig. Likaså din ignorans för medeltida stora och utifrån tiden soffistikerade städer på den Appeniska halvön, Bysans och det moriska "Spanien".


Nej.


Jag vet inte vad du definierar som primitivt men utifrån (antiken) så var flervåniga bostadshus - trapphus, balkonger, kök, vind, fontäner, badhus, soffistikerade affärer, mindre hus, trädgårdar, teater osv inte bara för de mindre elitistiska skikten. Varför ignorerar du sedan te.x. de romerska badhusen som var tillgängliga för stadsbefolkningen?


Det skrev jag inte läs om läs rätt. Betydande del var det rätta ordet vilket också stämmer. Städerna hade många gånger mycket stor befolkning. Rom hade över 2 miljoner under Augustus tid och flertalet andra städer var också mycket stora.


Kvinnorna hade samma materiella standard som sina män. Slavarna kan jag hålla med dig om med undantag för "finare" hushållsslavar. Vad definierar du som "fattigt"?


Det har jag aldrig gjort läs om läs rätt.


Vilket epok syftar du nu på och inom vilka geografiska områden?


Städerna kunde vara stora i södra Europa. Orienten, Kina, Bysans och det moriska "Spanien" under tidig medeltid. Det verkar som att du ignorerar deras kvalitet på infrastruktur, demografi och allmänna bebyggelse utifrån sin tid.


Jag tror att fåtalet tror att Norden under tidig medeltid var starkt kristet. Norden var en avskilld avkrok precis som östra Europa vid denna tid. Även isolerade delar utav Spanien var faktiskt "hedniska" fram till 1800 talet osv. Men i det latinska och bysantinska Europa kunde man förstå vad prästen sa och man var dessutom i krig med muslimer villket gjorde tron och medvetenheten om Kristendomen starkare där överlag.

Du har ett lite jobbigt sätt att "hacka sönder" en text, Dr Frankenstein. Det är rätt vanligt vid evighetsbråk på diskussionsforum där man ältar och talar förbi varandra, men det leder lätt till att diskussionen spårar ur och den röda tråden gås miste om. Jag rekommenderar dig att föra en diskussion i en löpande text fortsättningsvis.
Ville bara säga det. Jag skall besvara ditt inlägg lite senare.

Tycker hembygdshistoria säger mer om hur det fattiga "folket" hade det, med bönder, drängar, pigor, fattighus och liknande. Sedan tycker jag USA:s historia känns något mer jordnära, kan väl bero på att man hade någon form av demokrati och mänskliga rättigheter under 1700- och 1800-talen (fast de var väl inte direkt så snälla mot svarta, indianer och liknande), samtidigt som många stater i Europa fortfarande styrdes av monarker och bara rika fick rösta, också USA:s kultur förknippar jag mest med countrymusik och liknande, med enkla historier om det fattiga folket. Europa förknippar jag mest med finkultur, som klassisk musik, opera och finkulturell teater, litteratur och poesi, under 1900-talet även Ingmar Bergmans filmer.

Europas historia bör visa upp mer av den folkliga sidan.