Ateism-en väldigt konstig livsåskådning

Hur kan man vara Ateist?

Att som ateisten säga sig veta att det inte finns något mer känns ju aningen högmodigt och lite naivt. Men trots allt verkar det vara "inne" att kalla sig ateist idag.

Man kan jämföra det med fiskar i ett akvarium som tror att världen består av ett kvadratmeter vattenfyllt inglasat universum.
Guldfisk nr1. säger "Har hört att det ska finnas ett hav därute som vi alla kommer ifrån"
Ateist-guppin svarar med att "akvariumet är den enda värld som finns och maten kommer varannan dag och hit kommer man i en plastpåse med vatten. Inget annat finns eller går att spekulera om."

Har även märkt att ateisten gärna fixerar sig vid kristendomen, och gärna gamla testamentet, när det gäller att bekräfta sin livsåskådning.
Kritik mot religiösa skrifter kan också enligt mig vara berättigat, men det bevisar ju inte att det inte finns någon mening eller något större.

Om sanningen ska fram vet vi ju egentligen inte alls vad det finns för mening (vi fick ju inte direkt med oss någon bruksanvisning).
Det vet inte kristendomen, vetenskapen eller någon annan religion heller för den delen.
Vi är en livsform (skapat av en DNA-kod som finns, skapad av atomer, vilket är en gåta i sig) med ett medvetande på en liten stenplanet någonstans i mitten av ett oändligt universum. Ett universum som inte heller borde finnas.

Hur resonerar ateisten?

Jag är ateist, och säkerligen kommer andra ateister här svara på ett liknande sätt; jag påstår inte alls att jag vet att Gud inte finns. Det du drar fram är alltså en liknelse som ett försök att visa att det finns en teoretisk möjlighet att Gud existerar. Det förnekar jag inte; likaså är det också möjligt att vi är skapade av en deistisk Gud, eller tre stycken stora sköldpaddor, eller varför inte aliens från ett annat universum som har skapat vårt?

Jag har inga problem med att människor tror, så länge de inte börjar tvinga på det på mig. Däremot ser jag personligen inga anlendningar till att tro på en gud, vare sig en personlig eller mer deistisk sådan.

Det du tar upp är fanatiker


Om det inte finns några bevis på världen utanför akvariet så har väl guppin mest rätt? Iallafall i mitt tycke, spekulera går dock men då är vi åter tillbaka till de fanatiska rebel-ateisterna.


Ateisten resonerar följande: Jag vet ingenting om något jag inte vet men jag följer min rationalitetsram.

Känns mer som att du är en agnostiker än en ateist.

Fast guppin har ju trots allt fel i sin okunskap men hävdar ändå att han besitter sanningen. Precis som många av våra religioner.

Att följa någon rationalitetsram är ju att begränsa sitt medvetande. Inte ens vetenskapen är ju rationell med tex. kvantfysik, rumtid osv.

Precis, jag tror det är många som kallar sig ateister fast dom nog egentligen ligger närmare en agnostisk livsåskådning.

Nej, det han beskriver är ett ateistiskt synsätt. Däremot råder det många missförstånd om vad orden "ateist" och "agnostiker" betyder. Läs gärna lite här:

http://en.wikipedia.org/wiki/Atheism...d_distinctions

http://en.wikipedia.org/wiki/Agnosticism

När folk säger att de är ateister menar de som regel att de är agnostiker. De tror inte på gud tills det finns bevis för att gud existerar. De påstår alltså inte att det är omöjligt att gud existerar, bara icke troligt och därför inte värt att slösa energi på.


Uttrycken är ju lite olika. Jag ser en sådan som agnostiker, medans en ateist för mig är någon som helt enkelt ser det som 100% sanning att gud omöjligt kan existerar.

Begreppen är en aning svåra att definiera om man ska gå på dina Wikipedia-källor. Finns ju nästan lika många tolkningar som anhängare av de båda synsätten.

Jag utgår iallafall från den allmänna uppfattningen om att ateisten säger att det inte finns någon gud och att agnostikern säger att han inte vet om det finns någon gud.

Om man inte har några bevis eller tecken (ja, jag förstår att du/ni ser tecken på Gud överallt, ett fenomen som kallas apofeni) på extern påverkan (vi tänker oss att guppin inte kan se människan ge dem mat o.s.v.) så kan det ju inte vara rimligt att anta att det finns en värld utanför akvariet. Eftersom det inte finns några bevis så är det lika rimligt att anta att ALLA saker man inte har bevis för existerar, och det blir väldigt jobbigt (för att inte nämna onödigt) då man måste räkna med risken för att ett sandmonster ska äta upp en om man inte kastar salt över axeln och dansar baklänges.
Huruvida den bästa modellen av verkligheten faktiskt är den yttersta sanningen är irrelevant, den råkar bara ha den största sannolikheten att vara sann.
Att du använder religioner som exempel på verksamheter som har fel men ändå hävdar att de besitter sanningen är komiskt.


Okej, nu måste jag VERKLIGEN invända här. Jag tvivlar starkt på att du har läst något om kvantfysik eller, tja, rumtiden (jag antar att du tänker på rumtiden som begrepp från den speciella relativitetsteorin?), med tanke på att du hävdar att dessa inte är rationella.
Dessa vetenskaper är absolut rationella, kvantfysik är bland de absolut bäst och mest rigoröst bevisade vetenskaperna idag.
Jag tror att du menar att de inte är INTUITIVA, vilket är något helt annat, och irrelevant som argument.
Att följa någon rationalitetsram är för övrigt nödvändigt, du gör ju t.ex. det, förhoppningsvis. Att då välja den rimligaste (d.v.s. den utan Gud, snömannen, tomten o.s.v.) är ganska... Tja, rimligt? Minsta gemensamma nämnare, som det heter.

Precis, sa inte Jesus väl att man ska behandla andra som man själv vill bli, eller nåt.

För att guppin inte ser någonting annat än akvariumet betyder det inte att det inte finns någonting annat
Ungefär som den kosmologiska konstanten, mörk energi eller för den delen strängteorin. Intressant att det finns ett begrepp som kallas apofeni, tack för upplysningen (fast ingen har efterfrågat den).
[/quote]
Förstår inte vad du pratar om för sanning här faktiskt? Utveckla gärna.

Gör jag väl ändå inte.


Förklara kvantfysiken för mig som inte är så kunnig är du snäll.

Ungefär som att det fanns en liten punkt (som inte borde kunna existera) i ett ingenting som exploderade till att bli allting som i sin tur expanderar på grund av ingenting.
Eller att det finns liv överhuvudtaget i ett universum som består av energi i olika former.


Känns som att du är ett typexempel på ateisten.
"Bollen är röd och väger 0.2 kilo hur den kommit hit eller vem som tillverkat den är inte relevant då det inte går att bevisa. Slutsats: bollen har funnits i eviga tider."