Vilka språk önskar ni att ni kunde? minst 5st språk, max 15st språk.

Du menar spanska eller portugisiska?

Ännu en anledning till varför man inte ska lära sig en massa suspekta exotiska språk!

Tyska Vackert språk imo, samt mycket stort i Europa.
Franska Mycket vackert språk, samt mycket internationellt.
Engelska
Koreanska Ingen speciell anledning, coolt språk.
Portugisiska Stort och vackert språk.
Italienska Också ett vackert språk som hade varit kul att kunna briljera med.
Ryska Bra att kunna.
Spanska Bra att kunna.

Hindi räcker gott för mig, men eftersom man får ta flera slänger jag in japanska också. Det är de två som jag oftast stöter på dagligdags.

Detta inlägg får bli ett rättelse inlägg för de
som inte känner till. + lite nytt för de som har skrivit 5st-språk & 10st-språk eller nånstans under 15st-språk.

Ej Engelska & Svenska, samt ska det vara mellan 5-15st språk, varken mer eller mindre, som det står i första inlägget: https://www.flashback.org/showthread.php?t=855379 . För vi skall slippa få onödiga få-inlägg med språk. Om det är ett språk du kan så blir det automatiskt med på önska kunna lista av någon skum anledning.

Och om du Rosenius , nu säger jag detta till dig om du gick efter antifrogs lista få du strycka engelskan.

Så din lista ser ut så här då "


Och till alla igen :

Och du som tidigare användare i denna tråd, som är medveten om du kunnat lagt till fler språk, så får du,
bara om du:

med de nya språken du anger som du kommer på. Som några har skrivt 5-språk och andra har skrivet 10st-språk. Och några nånstans under 15st-språk. Och de som har valt sina 15st-språk av förbrukat sina val av språk.

Så nu åter går vi igen till det vi var: vilka är era språk ni vill önska er kunna flytande av någon skum anledning, bortsed från engelska & svenska, 5-15st språk?

( Se här för mer info: www.flashback.org/showthread.php?t=855379 )

Mina åsikter är också mina egna, och harmonierar inte nödvändigtvis med det akademiska etablissemanget. Jag är nog för övrigt ungefär jämngammal med dig.

Jag skulle säga att bägge dessa personers musikintresse är väldigt snävt. En genuint musikintresserad person torde vara intressad av allt från antik grekisk musik till tysk barockmusik. Sedan så skall man naturligtvis lyssna seriöst och uppmärksamt och inte "flippa igenom radiokanaler". Sedan är det förvisso skillnad på intresse och kunskaper; jag kan tycka mycket är intressant som jag inte har så speciellt stora kunskaper om (men du verkar ju inte heller vilja lära dig ytterligare språk). Jag kan kanske sträcka mig till att ditt språkintresse är väldigt snävt, och genom att inte lära dig ytterligare språk begränsar du ju också dina kunskaper i svenska och engelska, vad gäller exempelvis etymologi.

Nu finns det ju betydligt större språk att lära sig. Den överväldigande majoriteten av jordens befolkning har inget begrepp om engelska alls. Även på nära håll får du problem - Frankrike, Spanien, Portugal och Ryssland är exempel på länder där många kan lite engelska, men inte speciellt bra, och talar det ogärna.

I en drömtillvaro skulle allt finnas översatt, men så är det inte verkligheten och kommer aldrig att bli. Dessutom behövs det personer som gör dessa översättningar; personer vars kunskaper du tycks förakta. Därtill så går enormt mycket förlorat i översättning, i synnerhet vad gäller poesi. Sedan har självfallet språkstudiet ett intellektuellt egenvärde; att t.ex. lära sig känna igen grekiskans fyra modus och tre diateser ger enormt mycket tillbaka.

Visst, man behöver inte ge sig på femton språk på en gång - bara ett eller ett par ytterligare språk, utöver engelskan och svenskan, kan ge mycket.

Jag säger inte att ett stort ordförråd inte är av godo, men det är långt ifrån det viktigaste för att lära sig behärska ett språk; har man ingen känsla för syntax, idiom, stil är det meningslöst. Dessutom ger ett allt för stort bruk av ovanliga ord esomoftast bara ett klumpigt intryck - obsoleta ord bör undvikas helt, utom i vissa väldigt speciella kontexter.

Det är inget kontroversiellt lingvistiskt faktum. Du kan se exempelvis Mikael Parkvalls nya, populärt hållna, bok om språkmyter. (Innehåller väl mest självklarheter, men jag börjar inse att de inte alltid är så självklara).
Det här är en av anledningarna till att frågan om antalet ord egentligen är helt meningslös.

Spanska Italienska arabiska Polska turkiska

Har läst en del recensioner av boken nu och har ingen lust att läsa boken längre. Han verkar stödja sin tes på faktumet att Strindberg använde ca 120.000 ord i sin produktion medan Shakespeare använde "endast" ca 30.000. Det bevisar ju verkligen ingenting. Anledningen till det är att svenskan sätter ihop ord och engelskan gör det inte.

När Strindberg skriver pianostolsben så skriver Shakespeare piano chair legs, och när Shakespeare skriver piano eller chair eller legs så registreras inte de som nya ord, utan registreras som ord som redan använts. Man kan inte räkna ett unikt ord flera gånger, förutom i svenskan. Det verkar extremt amatörmässigt att bygga slutsatser på just det.


Nyss kom du ju fram till slutsatsen att svenskan är lika ordrik som engelskan om inte mer ordrik och att folk som inte fattade det är amatörer?

Du får gärna länka till något som stödjer din tes, för jag hittar bara gång på gång förklaringen att svenskan är lika ordrik om inte mer ordrik än engelskan på grund av att "man kan bygga ihop ord", vilket verkligen inte är ett giltigt argument.

Moderatorer får gärna bryta ut den här diskussionen till en ny tråd.

Om man bortser från engelskan som jag redan talar flytande så ser nog listan ut såhär, utan inombördes rangordning:

- Franska (har läst en del, men var ointresserad då)
- Danska
- Keltiska (finns faktiskt en kurs vid Uppsala Universitet, funderar starkt på den)
- Walesiska
- Kinesiska
- Finska

Utav de jag just radat upp så är keltiskan mest intressant, men jag ser mig inte läsa det än på år dock.. tyvärr må jag säga.

Engelska
Franska
Spanska
Mandarin
Japanska
Ryska
Tyska
Latin
Koreanska
Italienska

Så länge det inte berör tråden jag skapade som vi skriver i!
Varför skapar du inte en egen tråd och fortsätter ditt ämne där?

Jag står fast vid min ståndpunkt. SAOB kommer när det är klart att överträffa de fetaste engelska ordböckerna när det är klart (ett annat av de argument som används av Parkvall - läs boken istället för recensioner!). Egentligen är det självfallet så, att det är de som påstår att engelskan är ordrikare som har bevisbördan; det finns inget som tyder på att så är fallet.