Biskopsfinger: Med tanke på ditt sätt att uttrycka dig så utgår jag ifrån att du är en inbiten akademiker i 50-årsåldern. Själv är jag lite över 20 år gammal och vägrade till och med att gå ut gymnasiet. De åsikter jag har och uttrycker är mestadels "egna" åsikter i den meningen att jag har filosoferat kring vissa särskilda ämnen och därefter tagit raka steget till tangentbordet. Det kommer alltid att verka mer oprofessionellt jämfört med att läsa "etablerade" åsikter och återge dem i oförvanskad form. Men jag svarar gärna på det du skriver om det nu inte är Off-Topic.
Citat:
Ursprungligen postat av Biskopsfinger
Att påstå att man är språkintresserad när man behärskar två språk någorlunda är förmätet.
Vad är det som säger att man måste specialisera sig på flera språk bara för att man är intresserad av ord, hur man bygger ihop dem i meningar och vad som är rätt eller fel enligt grammatiska regler och vad som eventuellt skulle kunna förändras? Om man är djupt intresserad av något så hittar man förr eller senare ett tycke för en förgrening av just det ämnet. Är den som slentrianmässigt flippar igenom radiokanaler som spelar dansband, pop, hiphop och hårdrock automatiskt mer genuint intresserad av musik än den som snöat in sig på enbart 50-talsjazz?
Citat:
Det finns många goda anledningar till att lära sig många språk. Det rent kommunikativa argumentet är inte irrelevant, då 5/6 av jordens befolkning inte begriper ett ord engelska, och ännu färre behärskar det så väl att de kan kommunicera obehindrat.
Jo, om man är intresserad av att kommunicera med människor som bor i lerhyddor så är det lämpligt att man lär sig majoriteten av de 1500 språk som urinvånarna i Papua Nya Guinea talar. Personligen så känns det som ett slöseri med tid, men alla har vi våra prioriteringar.
Citat:
Men ur mitt perspektiv synes det viktigare att lära sig språk för att kunna tillgodogöra sig litteratur på olika språk.
Eller så efterfrågar vi mer översättningar av ej översatta verk av bokförlagen.
Citat:
Sedan råder det inget motsattsförhållande emellan att lära sig främmande språk, och utveckla sin engelska och svenska. Tvärtom blir förståelsen djupare, då man etymologiskt kan förhålla sig till sitt eget språk, och även det grammatikstudium, som språkstudenten tvingas till, är av värde för att förstå det egna språket; visst kan man studera svensk grammatik istället, men den kontrastiva upplevelsen är i sig förståelsebärande.
Tid är så vitt jag vet inte oändligt. Om jag spenderar 200 timmar om året på att studera vardera av de 15 språk jag har som mål att lära mig så stjäl det tid från övriga studier, till exempel djupstudier av ett enskilt språk som jag faktiskt kommer att ha praktisk nytta av.
Citat:
Att du sedan verkar tro, att man lär sig engelska bäst genom att lära sig en massa ord som aldrig används är tämligen talande för din obskurantism och okunskap.
Desto större ordförråd, desto bättre kan man använda ett språk. Ord som "inte används" fyller en funktion, den dag man behöver ett ord för att beskriva just det man behöver beskriva. Det centrala ordförrådet funkar fint i 95 procent av fallen, men varför skulle det vara fel att lära sig lite till? Jag förstår inte vad du menar med den här kritiken om jag ska vara helt ärlig.
Citat:
Jag antar att du tillhör de som tror på myten att engelska är mer ordrikt än svenska, vilket det alltså inte finns några som helst belägg för.
Desto fler Johan von Holstein som talar svenska desto fler nya ord blir det som zlatanism och liknande i svenskan. Om svenskan hade en miljard brukare så skulle fler människor uppfinna nya ord som implementeras i språket, det säger väl sig självt? Menar du för övrigt att engelskan inte har fler synonymer för varje vardagligt begrepp? Har du någon studie du vill länka till eller nöjer du dig med att konstatera?
I övrigt så är jag lite på din linje, svenskan skulle nog kunna vara det ordrikaste språket i världen med god marginal. Med tanke på att flaggstång+knopp+polera+assistent är fyra ord och flaggstångsknoppspolerarassistent också är ett, precis som flaggstångsknoppspolerare och flaggstångsknopp, för att inte tala om flaggstång. Kombinationerna är oändliga när man skriver ihop ord.
