Vi som tänker bli nyktra (alkohol)

Tack så mycket. Det fungerar rätt så bra med folköl. Det tar bort den värsta abstinensen, plus att man inte blir full på folköl.

Hoppas att det går bra för dig med, att du kan sluta dricka.

Just nu fungerar det bra men märker ju att jag har en depression, utmattning, lider av ångest, oro och är allmänt stressad. Men så länge jag slipper för mycket intryck utifrån så behöver jag inte fly från så mycket. Då är det enklare att hålla sig nykter. Men jag behöver fortfarande hitta lösningen på mitt problem varför jag dricker och så. Läkaren fokuserar mest på symptomdelen att jag tar återfall ibland.

Men nu hoppas jag att jag lagt ner det för gott! Alkoholen kan jag inte hantera men allt annat jag testat har det inte varit problem med så länge inte alkoholen funnits med i bilden. Försöker självmedicinera mig nu (ej alkohol) någon gång i veckan för att få känna mig normal. Så här kommer det väl bli på sikt och jag har ju varit klart över vattenytan många gånger tidigare i mitt liv så - jag kämpar vidare som alla vi här i tråden!

Jag kan bli full på folköl, men jag får ju dricka snabbt och mycket och det är verkligen äckligt. Bra du hanterar den biten bättre än mig åtminstone!

Uppe i 18 dagar nu utan att jag druckit någonting. Blev sugen att köpa något att dricka igårkväll, tänkte att vad mysigt det skulle vara, men jag lät bli. Istället drömde jag att jag vaknade och hittade en nästan helt uppdrucken flaska whisky och hade världens ångest. Sedan vaknade jag på riktigt, och det var ganska skönt att inse att det inte var på riktigt faktiskt.

Påminner mig om när jag slutade snusa förut och drömde mardrömmar att jag hade pulat i mig massa snus.

Jag läste en klok tanke. Hur ofta vaknar man på morgonen och önskar att man hade druckit kvällen innan? Eller om man nu gjorde det, hur ofta önskar man att man hade druckit mer? Sett ur det perspektivet blir det tydligt hur bortkastat det är.

varje dag man vaknar och har druckit så önskar man ju att man lät blir. Varje dag man inte har druckit saknar man knappast att man inte drack _dagen innan_.

Kämpa på 18 dagar är trots allt 18 dagar! Det med drömmar händer nog oss alla när vi slutar med något som kroppen saknar. Haft det på både godis och alkohol och man är så tacksam när man vaknar. Drömmarna blir ju helt galna, man känner sig så besviken över att man dricker eller käkar godis och förstår inte vad som hänt förrän det är försent! Eller är det ett sätt för hjärnan att "reparera" sig. Inte så insatt men det är oerhört vanligt åtminstone!

Ska skriva en liten uppdatering om hur läget är för mig:

Har haft ett halvår nu där uppehållen varit både fler och längre än vad de varit på säkert 10 år. Jag bestämde mig för att sluta dricka helt och jag hade verkligen motivationen och viljan, tyckte jag. Sen har det blivit ett antal återfall….jag kunde i mitt liv inte tro att det skulle vara så förbannat svårt att bara lägga ned skiten.
Förra helgen tog jag ett återfall. Innan dess hade det gått tre veckor. Drack inte speciellt mycket….bara öl…kanske 7 st…men helvete vilken grundlig ångest jag fick. Mycket värre ångest än förväntat.
Kanske är det ångesten som till slut får mig att ge fan i den här drogen för gott?

Jag har också börjat ”erkänna” för folk att jag har problem med alkoholen…som att de inte visste det innan. Men jag behöver att andra känner att de enklare kan ställa krav…och slipper spela med i mina ursäkter och lögner.

Det finns en sak som jag också blir mer och mer säker på - ett mönster som framträder tydligare och tydligare. Det är att jag blir mer och mer less och trött på att dricka alkohol.

Lycka till allihopa

Har nu varit helt nykter i ett halvår men det börjar bli lite kämpigt nu, en "dipp" eller vad man ska kalla det. Direkt efter jag slutade hade jag ett jävla sug efter alkohol (drack i princip dagligen då) men sedan det släppte efter ett par veckor har det gått galant. Fram tills för kanske två veckor sedan.

Just nu känns det så jävla tungt och jag tänker mycket på alkohol under dagarna, kämpar verkligen med mig själv. Beroende-hjärnan försöker hela tiden hitta på ursäkter, hitta öppningar. Försöker att "luras tillbaka" men jag känner att jag är svag just nu. Har inga som helst planer på att dricka, har bara en dålig känsla i kroppen. Mår inte så bra mentalt heller så jag tror såklart att det har mycket med det att göra (självmedicinerade med alkohol förr, när jag mådde dåligt).

Kanske bara är den vanliga nedstämdheten som kommer på hösten, hoppas det i alla fall.


Kämpa på, låter som att du är på helt rätt väg

Gällande att erkänna för folk, har också gjort det till viss del. Känns rätt skönt och befriande även om de såklart sett det själva redan. Men ibland känner man sig bara så misslyckad, att man bara är en jävla alkis.

Tack för dina uppmuntrande ord - det behövs. Ja, just psykisk ohälsa är en klart försvårande omständighet. Att bara få ett par timmar av välmående är extremt lockande när hjärnan mal på och trycker ned en i skiten. Mitt missbruk är till 95% självmedicinering. För mig som är ganska högpresterande så känns både psykisk ohälsa och alkoholism som ett totalt misslyckande. Men jag har börjat acceptera att alla tre faktorerna (prestation, psykisk ohälsa och alkoholism) sitter ihop och är fullkomligt utanför min kontroll. Det är bara lotten jag fick i livet. Det är väl det man behöver acceptera och erkänna för sig själv? Att erkänna det för andra kan vara en väg till att också erkänna för sig själv.

I denna period av nedstämdhet så tror jag att du ska påminna dig om hur jävligt det blir om du dricker igen. Suget och lurendrejeriet från hjärnan går inte att trolla bort…men man har ju facit på hur det slutar om man dricker i varje fall.

Styrka till dig!!

Tack själv! Ja, det behövs verkligen ibland.

Kan tänka mig att det blir extra tungt om man är högpresterande. Riktigt i den sitsen är jag inte, men kan föreställa mig att det är ytterligare ett ångestpåslag, att inte kunna prestera så bra som du vet att du egentligen kan.
Ja, visst känns det så? Att man liksom fått en hand att spela med, ett mindre väl fungerande psyke som man liksom inte kan "byta ut" utan man får snällt leva med det. Tror jag har förlikat mig med den tanken rationellt men det är svårt att känslomässigt släppa in det. Tänker ofta på hur skönt det vore om jag aldrig existerat, sluppit gå omkring och ställa till problem för mig själv och andra. Man känner sig lite som ett måndagsexemplar, en prototyp som borde kasserats.

Exakt, försöker påminna mig om vad som kommer ske om jag börjar igen - absolut ingenting positivt kommer komma ur det, den saken är 100% säker. Hur skönt det än må vara att få glida in i fyllans töcken igen så är priset alltid högre.

Önskar dig all lycka och styrka!

Läste i ett av dina tidigare inlägg att du äter SSRI mot grundläggande ångestproblematik och för att hålla dig nykter, har du fortsatt med det och hur skulle du säga att det har fungerat långsiktigt?

Jag är själv helt nykter sedan 1 år tillbaka, men ska börja äta SSRI nu mot ångest som jag inte kunnat få bukt med. Jag har testat allt man kan tänka sig och vill verkligen inte börja självmedicinera igen.

Kämpa på!

Ångesten kan säkert bero på att du känner dig besviken på dig själv också. En viss skam ligger säkert också till grund för det förutom den rent kemikaliska ångesten som alkohol frambringar.

Jag hoppas du kan komma bort från alkoholen. Det är ett gift rakt av även om det är en snabb lösning på mycket men ofta får man betala med mycket hög ränta!

Så kämpa på även i tuffa lägen. Börjar du förhandla med dig själv så ring någon som kan berätta för dig vad de negativa effekterna är. Sen får du ta ett beslut om att vara nykter eller ta ett nytt återfall. Hitta lösningar och saker som minimerar risken!

Lycka till!

Kan vara postakut abstinens som också kan komma mellan 3-6 månader efter att man slutat och vissa påstår upp till ett år efter att man slutat! Dippen kan ju bero på mängder av saker men vädret och årstiden påverkar nog en del. Kämpa på så kommer det här försvinna inom kort med största sannolikhet. Vi är många som slåss mot drogen och helvetet! Men det är vi själva som till sist bestämmer! Och vi kommer vinna förr eller senare!

Galet vad det där var likt något jag själv hade kunnat skriva! Det tråkiga är ju att många som man är "beroende av (dvs läkare t ex) ser alkoholismen som problemet och inte som ett symptom på det reella problemet! Svårt att inte sluta självmedicinera då även om man spelar upp hela filmen. Men hjärnan försöker ju lura en och ofta spelar man bara upp de positiva sakerna och sen tar man ett dåligt beslut.

Att acceptera det är oftast svårt när man vet hur det kunde varit. Men du har nog rätt i det du skriver!

Ta hand om dig!