Vi som tänker bli nyktra (alkohol)

Tack för stödet, till er andra också! Känns skönt att få någon feedback, för jag känner mig rätt misslyckad för att jag var så nära.

Creds till min sambo, han sa att jag fick köpa vin - det är mitt val - men att han isf inte skulle vara med och dricka vin tillsammans med mig. Vi brukar dricka vin, titta på något bra och ha riktigt mysigt ihop. Han sa att han vägrade ha kul ihop med mig om jag skulle dricka, då skulle jag få sitta själv och han i ett annat rum. Det var nog det som gjorde att jag höll ut. Hade han nekat mig att köpa hade jag nog köpt ändå bara för att visa att jag gör som jag vill, att jag visst kan dricka måttligt.

Idag känns det bättre, härligt att jag inte är bakis och jävlig.

Fick många negativa tankar igår. Hur kan man leva utan att dricka? Hur kan man leva ett liv utan att berusa sig? Jag är för det mesta deprimerad och har varit det i åratal, känns så grått att inte få berusa sig.

Det här kanske låter skitfånigt, men jag försöker minnas tiden när jag som barn/tonåring gick och längtade efter hockeymatchen på helgen, UG:et på kvällarna där tonårskärleken höll till och typ sommarkvällarna när man fick lov att vara ute lite längre - vilka oerhört starka känslor dessa saker väcker för mig. Minns ni inte hur luften kändes annorlunda? Hur kvällarna var råare, men samtidigt lugnare och betydligt mer spänningsfulla? Den här tiden associerar jag med riktig, sann lycka och inte denna falska lycka som vi nu finner i alkoholens dimma..

Det låter inte alls fånigt. Men jag kommer inte ihåg nåt sånt. Drack alkohol för första gången när jag var 11, var 13 när jag började dricka hyfsat regelbundet. Alkohol har alltid varit förenligt med glada tider, utöver det finns bara depression och självskadande. Det är väl lite därför jag inte kan se ett trevligt liv utan alkohol...

Fan nu har man fuckat det igen, va fan i helvete orkar inte mer....

Efter flera år (2 i alla fall ) som nykter har jag bara positiva erfarenheter av att dricka alkoholfritt när andra dricker alkohol. Visst blir man bjuden av folk som inte vet men aldrig någonsin att någon haft något att anmärka på att man inte dricker. Det där kändes jobbigt i början men jag tror att det mest berodde på att jag själv avslöjade att jag hade problem med alkohol genom att tacka nej.

Blev ett återfall nu igen. Fan också, mår piss..Fan ska man göra nu...

Bita ihop och ta nya tag.

Grattis.Jag har själv lyckats klara mej flera år nu från att dricka.Förr söp jag som en svamp, men lyckades till sist lägga ner skiten.Utan hjälp utifrån eller antabus,jag är skitstolt.
Men mitt problem är att folk behandlar mej som konstig som inte vill dricka.En enda klunk gör mej spyfärdig och jag tycker det smakar apa. Jag brukar skylla på att jag äter smärtstillande för att slippa tjatet.MEN JAG VILL INTE HA NÅT.
Jag minns än hur jävligt jag mådde,hur illa mina barn mådde.Nej tack.Aldrig mer det skitlivet.

Blev ett återfall nu igen. Fan också, mår piss..Fan ska man göra nu...

Första gången jag drack alkohol så var jag 12-13år. När jag var 15 så började jag dricka regelbundet, dvs minst en gång per vecka. På den tiden skötte jag det bra. Men sen 22-års ålder har det börjat gå utför. T.ex minnesluckor, bortsupna grejer och så hittar man på dumma grejer. Förra helgen så söps det till ganska ordentligt och i söndags vaknade man av ångest. Kommer inte ihåg allt från kvällen, har inte gjort något dumt men ångesten.. Tog beslutet att hålla mig nykter en månad till att börja med. Om jag mår bra av det så fortsätter jag så. Problemet är dock att mitt hem är fyllt av öl och sprit. I kylen såg jag ett kallt flak öl och suget är ENORMT. Känner mest för att skriva av mig lite och hitta lite motivation =) Kanske ska man slänga ur alkoholen ur kylen och gömma all synlig alkohol så man tänker mindre på det?

Välkommen till the sober side, hoppas du klarar av ditt delmål på en månad!

Jag kan ju meddela att jag är ständigt omringad av alkohol i all dess former, både på jobbet och i hemmet. Det är till en stor nackdel då den är alltid tillgänglig, men även av samma skäl en psykisk fuckup som finns där som bevis att du har bestämt dig och med kraft av din egen vilja kan motstå den.. Dessutom känns det väl rätt onödigt att kasta en produkt som är fullt försäljningsbar?