Citat:
Ursprungligen postat av
Cognitive Dissident
Raderna
innan internetkommentarer och val
styrdes utav vad som gav maximalt
resultat på sista raden, kapital
skulle väl lika gärna kunna tolkas som kritik av marknadsliberalism?
Citat:
Ursprungligen postat av
daemon3.14
Hm, tolkade det som att det var en persons agerande som styrdes utav det som gav maximalt kapital, men du har rätt i att det är rimligare att tolka det som att val och internetkommentarer bestäms av det som ger mest vinst. Vilket inte stämmer särskilt väl; i en jämviktssituation där alla kan bjuda på vilken lag de vill ha så skulle vi nog få en frihetlig lag - demokrati ger oss vad folket vill ha: regleringar och välfärdsstat. Hm, det skulle kunna vara en kritik av marknadsekonomin, men när det gäller just internetkommentarer (diskussioner) så vill ju inte heller de flesta libertarianer att de som betalar mest skall synas mest i en diskussion, utan att den med bäst argument skall synas.
Orden kritiserar vår kapitalfixerade kultur. Hypotesen bakom raderna är att pengar, såsom vår ekonomi är arrangerad idag med räntor och finansiella instrument, håller vår utveckling tillbaka.
Våra medvetanden är till salu
Ett exempel är att våra medvetanden överallt saluförs till högstbjudande. I alla offentliga rum möter vi budskap från företag som vill programmera oss i syfte att öka sin försäljning. Vi ser det i fysiska såväl som digitala rum, i kollektivtrafiken och på Facebook. Somliga tycks vara beredda att göra det till varje pris, även om det så leder till förtryck eller planetens undergång.
"Byt smartphone så ofta du vill" läser jag på en billboard från ett av de stora telekomföretagen när jag promenerar genom Stockholm.
Klädkedjorna med H&M i spetsen följer samma linje och manar oss att förnya garderoben minst fyra säsonger per år. Samtidigt spenderar de miljarder för att skapa illusionen av att de värnar miljön och är just hållbara. Men om de brydde sig på riktigt skulle de väl marknadsföra kläder som faktiskt håller?
Slit och släng-mentaliteten premieras överallt och vi uppmuntras exploatera jordens tillgångar utan tanke på konsekvenserna det har för omgivningen. Varenda lite centimeter av planeten ska utvinnas, transporteras, paketeras, marknadsföras och konsumeras – Gärna direkt, eller ASAP som det heter på kontorssvenska, så att det ger avtryck på nästa kvartalsrapport.
Knappt någon kritiserar längre sakernas tillstånd, vi är så vana vid att ständigt omges av kommersiella budskap att vi knappt kan föreställa oss alternativet.
Hur vore det om vi istället för att sända reklam, använde publika ytor för att sprida kultur, vetenskap och nya idéer?
Nyhetsförmedling med vinst i sikte
Nästa exempel på vinstmaximeringens korruption är nyhetsmediernas förfall. Överallt sensationella rubriker och ibland rena lögner med syfte att ackumulera klick och därmed annonsintäkter.
Resultatet av oärlig rapportering är rekordlåga förtroendesiffror för nyhetsförmedlare. Se bara DN som dagligen toppar sitt flöde med fem sensationella nyheter om Trump som föder narrativet att han är en idiot som borde ställas inför rätta.
All reson och objektivitet tycks ha flugit ut genom redaktionernas fönster. Nu handlar det om att hamra in den utstakade linjen i läsarnas medvetanden; samma dag, samma budskap, ingenting som utmanar tanken. Repetera mantrat och bekräfta läsaren i den etablerade verklighetsuppfattningen.
Att surfa in på någon av de stora nyhetsförmedlarna ger den ansvarsfulla medborgaren samma känsla av välbehag som barnet får när det tittar på Bolibompa: karaktärerna känns igen och varje avsnitt följer samma formel.
Barn älskar repriser för att igenkänningsfaktorn är hög. Detsamma gäller vuxna. Det förklarar delvis varför serier blivit så populärt på senare år; det är tryggt att se avsnitt efter avsnitt, säsong efter säsong, med samma ingredienser.
Vad gäller vår utveckling är det naturligtvis gräsligt att det offentliga samtalet dikteras av människor vars högsta drivkraft är att ställa ytterligare en Ferrari i garaget. Kommunikation synes mig vara A och O för en fungerande organism, varför jag hoppas att det startar fler oberoende medieaktörer med det fria ordet som ledstjärna.
Pengar styr våra val
Ett tredje exempel rör hur pengar korrumperar våra val. Naturligtvis syftar låten till våra politiska val med det amerikanska presidentvalet i spetsen. Att det krävs sådana monstruösa summor som det gör för att kandidera säger väl egentligen allting som behöver sägas om den saken.
Men jag talar också om valen vi gör varje dag som individer. Överallt möter jag folk som beklagar sig över att de "måste" göra ditten eller "måste" göra datten. I mina öron klingar alltid dessa påståenden falskt. Jag menar: vad måste vi egentligen göra?
I min värld måste ingen av oss göra någonting. Vi är alla fria individer med rätt att göra vad vi vill. Genom att använda ord som "måste" antyder vi att vi inte agerar utifrån fri vilja utan söker tillfredsställa en yttre kraft av överlägsen betydelse.
Folk tycks vara fångade i en universell måste-fälla. Även relativt fria människor, såna som kallar sig artister och konstnärer, har fastnat i illusionen. Vad beror det på?
Min förståelse är att "måsten" ofta hänger samman med behovet av att tjäna pengar. Folk menar att de måste göra det ena eller det andra för att hyran ska betalas.
Med andra ord: Pengar styr deras val.
Mitt problem med detta ideal, att maximera sista radens resultat (när det dras till sin spets) är att det i regel tycks ske på bekostnad av andra värden, till exempel frihet, skönhet och mångfald.
Rädsla – hela vägen in i kistan
Världen vore en bättre plats, det tror jag nu i alla fall, om fler människor handlade i enlighet med sin intuition, sitt hjärta, eller sin "sanna vilja" för att parafrasera en gammal mystiker och bergsklättrare.
Men få människor är så fria, åtminstone bland dem jag möter. Istället för att låta intuitionen styra, står rädslan på kaptensplats. Rädslan för att inte vara ansvarsfull, rädslan för att gå bankrutt, rädslan för att få luckor i CV:t, rädslan för att tappa kontroll, rädslan för att hamna i helvetet. Rädsla, rädsla, rädsla – hela vägen in i kistan.
Bakom rädslorna lurar idén om att planeten präglas av brist och att vi måste kämpa för att få tillräckligt. Först med en årslön på banken hjälper vi andra som har det svårt. Och hur gör vi det? Vi skänker pengar så klart – vår kulturs universallösning.
Givetvis är det goda nyheter att folk använder sina resurser för att hjälpa. Problemet är bara att det sker med vänsterhanden medan högerhanden roffar åt sig och därmed stjälper. Ungefär som att ge bistånd till ett underutvecklat land och samtidigt sälja vapen till dess förtryckare.
På tal om vapenförsäljning: Hur civiliserad är egentligen den svenska kulturen, när vi ägnar oss åt handel som ökar möjligheterna till att utöva våld? Vår intelligens kunde väl hellre användas till att minska världens våld och öka graden av frihet. Men, säg det vi inte gör för pengar...
En värld av överflöd eller brist?
Nu undersöker jag hypotesen att starkare lagar styr universum än de ekonomiska principer som på ytan härskar i vårt samhälle. Idag går det mesta att köpa för pengar, och drivkraften bakom majoriteten av allting som skapas är sannolikt en förväntan om ekonomisk ersättning. Men frågan är om en inte kan komma ännu litet längre genom att ha hjärtat på rätt ställe?
Människor som Mahatma Gandhi, Raoul Wallenberg och Nelson Mandela gör sig påminda, för att inte tala om profeterna för världsreligionerna. Kapital var för dem ointressant, vad jag vet. Istället var det rättvisa, patos, kärlek eller medkänsla som drev deras gärningar.
Kanske kan fler dra kraft ur samma källa, istället för att ha lönebeskedet den 25:e som största morot?
Det återstår att se. Hur som helst tror jag att rädslan för att bli utan, som många bär på och drivs av, är kraftigt överdriven. Planeten rymmer idag ett överflöd av möjligheter så att det räcker och blir över för oss alla. Detta konstaterade den amerikanske filosofen Buckminster Fuller redan under mitten av 1900-talet, när han förkastade idén om att vi människor måste förtjäna vårt uppehälle.
Citat:
Ursprungligen postat av Buckminster Fuller
“We should do away with the absolutely specious notion that everybody has to earn a living. It is a fact today that one in ten thousand of us can make a technological breakthrough capable of supporting all the rest. The youth of today are absolutely right in recognizing this nonsense of earning a living. We keep inventing jobs because of this false idea that everybody has to be employed at some kind of drudgery because, according to Malthusian Darwinian theory he must justify his right to exist. So we have inspectors of inspectors and people making instruments for inspectors to inspect inspectors. The true business of people should be to go back to school and think about whatever it was they were thinking about before somebody came along and told them they had to earn a living.”
Det var några av tankarna bakom raderna om kapital i sången. Trots att detta inlägg blev långt är jag medveten om att jag bara presenterar en skärva av sanningen här och att jag inte framför något alternativ till ekonomin så som den ser ut idag. Men det var heller inte intentionen.
I stället vill jag starta ett samtal om dessa frågor för att undersöka om det finns bättre sätt att organisera vårt samhälle. Min magkänsla säger mig att så är fallet. Andra som verkar vara inne på samma linje är partiet Enhet, som bland annat förespråkar basinkomst. Ett skäl till att jag överväger ge dem min röst i nästa riksdagsval, mer om det i denna tråd:
(FB) Bra idé att rösta på Enhet?
Tack för kommentarerna som startade denna tankekedja.
God fortsättning,
Jonathan Månorm
