Hur hitta bra blandrashund?

Växte upp med en blandras, schäfer/border collie/gordon zetter, som livet ut var ängslig ch krånglig trots hundvana föräldrar. Givetvis berodde hundens problem till stor del på att vi inte hanterade honom på rätt sätt men lite jävlig var han uppenbarligen i grunden.

Jag undrar dock om blandraser generellt är svårare att hantera? Hur ska man hitta en "bra" blandhund? Någon som har erfarenhet?

Varför vill du ha just en blandras? Ett tips är ju att träffa både mamman och pappan till ungarna.. men det garanterar ingenting, tyvärr.

Av den enkla och ytliga anledningen att de ser skönast ut, lite tussiga och personliga. Inget märkesutseende. Och det är ju dessutom så vackert med naturliga kärleksbarn.

Köp en vuxen omplaceringshund som du får ha på prov. Att ta en blandrasvalp är ett vågspel även om man träffar föräldrarna då man aldrig vet vilka egenskaper som nedärvs hur. Sen generellt finns det ju sämre ju fler raser som är inblandade och dessutom raser med olika användningsområden. Tar man ex. Border Collie som är en väldigt aktiv ras och lätt blir understimulerad och korsa med en vakt/brukshund som schäfer och sen en jakthund som kräver helt annat stimuland så kan man förstå att chansen till problem är större. Tog hand om en Dobermann/Howarts/Border Collie blandis ett tag, jätte fin hund men massa hjärnspöken och dessutom såld till en ensamstående mamma.

Min erfarenhet av blandrashundar är att det blir antingen vin eller vatten! Det verkar inte finnas några mellanting.

De bästa hundar jag haft har varit blandras och likadant med de sämsta. Antingen lättlärda och mjuka hundar med otroligt fina psyken eller svårhanterliga varelser med någon form av störning som varit svårt att komma överens med.




.

Man ska se till vad det är för raser som är inblandade och deras eventuella användningsområde. Dessutom kan det vara värt att ta en titt på de olika rasernas ras-problem så som sjukdomar. Hade världens underbaraste Whippet/Cocker/Labrador som liten (såg ut som en fet whippet, med för stora öron och cocker fläckar på benen).. han slutade sina dagar med diskbråck.

Utöver det så är det ju till att se vad det är för personer som äger hundarna och träffa föräldrardjuren. Har de någon tanke bakom parning?

I övrigt ser jag inga problem med alls att "chansa" på en blandras, iaf inte om det är en familje-/sällskapshund man är ute efter.

Kan också vara en idé att kika på vuxna hundar som är uppe för adoption på diverse hundhem. Där är det dock viktigt att försöka få reda på så mycket som möjligt om hundens bakgrund så man inte får sociala problem därav - men borde kunna låna hem en och prova.

Hur fungerar det att adoptera en hundhemshund? Jag är ingen särskilt erfaren hundägare - i synnerhet inte om jag är ensam ansvarig - och jag vill ju inte hamna med en hund som behöver mer än vad jag kan erbjuda. Typ en jyckling med trasslig bakgrund.

Man borde, som sagt, kunna få prova på en hund ifrån ett hundhem om man är intressant/intresserad. De brukar inte ställa så jättehöga krav på sina hundköpare där. Du ska givetvis ha möjlighet att ta hand om hunden och ge den det den behöver - har de någon hund som är extra krävande så känner de nog till det själva skulle jag tro.

Om du är ensam om hunden så kommer de säkert att fråga dig om ditt jobb och hur länge hunden kommer vara ensam. Så då måste du antingen ha hunddagis laddat eller en dagmatte eller liknande att hjälpa till.

Min syster hade en hund som var schäfer/collie X collie/setter. Jävligt jobbig hund. Han var snäll och så, men han kunde aldrig riktigt slappna av. När han fick sina ryck satte han sig framför en och gav ifrån sig ett väldigt gällt skall som riktigt skar i öronen på en.

Det handlar dels om tur, och dels om vilka raser som är inblandade. Jag har en schäfer/rottweiler, men rottweiler-delen är egentligen försumbar. Underbar hund.

jag har en blandras tik ,som är schäfer , bordercollie och kungspudel . hon har ett helt underbart psyke, men är väldigt känslig för höga ljud och kommandon. tyvärr har hon nu redan som 7 åring fått problem med en framtass ,om det har med blandningan att göra vet man ju inte.men hon är världes gosigaste hund.en riktig kelhund.

Har en liten blandrastik mellan staffe och norbotten spets. Hon är väl nu 8 månader tror jag. Fram till första löp var hon ganska jobbig bitvis och under löpet lyssnade hon inte ett skit. Men det är ju inget konstigt med det direkt.

Men nu efter löpet så lyssnar hon som aldrig för istället. Riktigt snäll och lugn hund, bara hon blir aktiverad riktigt och får använda huvet lite.

Dynder psyke. Inte rädd för mycket. Oljud och sånt skiter hon totalt i. En som tappade matlådan i golvet på jobbet, en sån där i plåt, lät ganska bra. Då vände hon sig bara om och kolla, inget mer med det.

Hon går riktigt bra ihop med barn, leker mycket lugnare med barn än med äldre. Vilket också är bra

Hon ser ut typ som en grövre variant av spetsen, men med staffe betende. Men ett kullsyskon verkar typ vara raka motsatsen till våran. Så, det kan ju gå hur som hellst med en blandras.