tror jag håller på att falla tillbaka

hej

jag har tidigare varit både deprimerad, självmordsbenägen, självdestruktiv och haft tendenser till ätstörningar. för något år sen blev jag dock ett pappersarbete som glömdes bort på vuxenpsyk, och jag bestämde mig då för att jag skulle ta mig ur allting själv, på egen hand. vilket jag även på sätt och vis gjorde - visst mådde jag kasst ibland men jag slutade skada mig osv.

nu har jag varit skadefri i lite mindre än ett år, med ett fåtal undantag..
tyvärr så känner jag att allt börjar komma tillbaka till mig, alla känslor, utmattningen, ångesten inför att gå upp, duscha, prata, äta.. allt!

jag vet att jag har kapacitet att ta mig ur detta, jag har ju gjort det en gång innan. således borde jag även ha kapacitet att inte hamna i denna destruktiva sprial än en gång.
men problemet är att jag inte är helt säker på att jag vill det denna gång.

har fått problem med att sova igen, kan inte somna på kvällarna, oberoende av när jag går upp på morgonen (förstår givetvis att det inte är konstigt att jag inte somnar på kvällen om jag går upp vid två-tiden, men de senaste dagarna har jag ändå pallrat mig upp vid 8-9 och pluggat stor del av dagarna vilket borde trötta ut hjärnan (?)).

när jag inte kan somna så är jag precis som för ett par år sen när jag mådde som sämst, ligger och funderar över hur jävligt livet är, hur misslyckad jag är etc.
dessa tankar har jag inte haft på ca ett år.
vet att de drar ner mig något fruktansvärt, och vill verkligen slippa dem.

slutligen, två frågor;

1, vafan är det för fel på mig? varför vill jag inte må bra?

2, hur pass "enkelt" är det att få sömntabletter utskrivna? vet att det kan vara omständigt. sist jag medicinerades (antidepp, ej sömntabletter) fick jag det dock trots att jag inte ville ha det. allt är jävligt förvirrande.
hur ska jag gå tillväga?


jag orkar verkligen inte må bättre, men den "friska" sidan av mig vet att jag inte orkar må sämre heller.
skit.

för mig var det lätt att få sömn tabletter. har fått samanlagt 50 st zopyklon, Sista gången jag "ville" ha dem så fick jag inte. Kunde då somna utan dem så det var bara onödigt att få dem ut skrivna. I fall du börjar bli dålig igen så passa dig för dem mönstren som du såg sist gång tex att i fall du sitter hemma o ser på film så får du ångest, skit i att sitta hemma o se på film isf ! i fall du gör så så kommer du en bra bit på vägen !! Hoppas det löser sig =)

Vet du vad du har för diagnos? låter lite som borderline personlighetsstörning... men kan säkert och bara vara vanlig depression och ångest också

http://sv.wikipedia.org/wiki/Borderline#Diagnos

"De diagnostiska kriterierna för borderline-personlighetsstörning enligt DSM-IV lyder som följer:

gör stora ansträngningar för att undvika verkliga eller fantiserade separationer
uppvisar ett mönster av instabila och intensiva mellanmänskliga relationer som kännetecknas av extrem idealisering omväxlande med extrem nedvärdering
uppvisar påtaglig osäkerhet och instabilitet i självbild och identitetskänsla
visar impulsivitet i minst två olika avseenden som kan leda till allvarliga konsekvenser för personen själv (till exempel slösaktighet, sexuell äventyrlighet, alkohol-, medicin- eller drogmissbruk, vårdslöshet i trafik, hetsätning, kaotisk livsstil).
vissa kan uppvisa suicidala gester, suicidhot och ibland upprepat suicidalt beteende, eller självstympande handlingar
är affektivt instabil, vilket beror på en påtaglig benägenhet att reagera med förändring av sinnesstämningen (till exempel intensiv episodisk nedstämdhet, irritabilitet eller ångest som vanligtvis varar i några timmar och endast sällan längre än några få dagar)
känner en kronisk tomhetskänsla
uppvisar inadekvat, intensiv vrede eller har svårt att kontrollera aggressiva impulser (till exempel ofta återkommande temperamentsutbrott, konstant ilska, upprepade slagsmål)
har övergående, stressrelaterade paranoida tankegångar eller dissociativa symptom. "

Tycker inte du ska satsa på sömntabletter som t.ex. stilnoct och imovane, för de är bara bra på kort sikt, sen kommer lättnaden bytas mot ökade sömnsvårigheter, abstinens och toleransabstinens dessutom så brukar stilnoct ofta förvärra depressioner och ångest

Om du bara lider av vanlig ångest skulle Remeron (mirtazapin) nog fungera bra, för det är väldigt bra vid svårare depressioner och ångesttillstånd och är jättebra mot sömnsvårigheter, för den delvis fungerar som en antihistamin

Eller Sertralin eller Cipralex som grundmedicinering med tillägg av anthistamin t.ex. lergigan eller atarax till natten

Men om du har borderline personlighetsstörning så verkar att Fluoxetin är den mest lämpliga SSRI (enligt några vetenskapliga artiklar jag läst), och man kan göra tillägg av "stämningsstabiliserare" som lamotrigin, litium mm som brukar minska impulsivitet, humörsvängningar mm.

när jag gick på bup satte de diagnosen "blandade ångest och depressionstillstånd", övriga saker har jag ingen diagnos för men det är bland annat ätstörningar, lättare fobier och rädsla för många olika saker, panikångest etc etc. men som sagt, inga diagnoser där utan bara som de nämnt att de behandlade mig för.



har haft både sertralin och flouxetin, sertralinet blev jag allergisk mot, fick då flouxetin men det blev jag paranoid av, fick för mig att läkarens piller inte var riktig medicin utan piller som gick in i hjärnan så det kunde se hur jag tänkte... nåt sånt.

problemet med mediciner är att jag lätt blir impulsiv och överdoserar. har bara hänt en gång att jag tagit så mkt att jag visste att jag kunde dö, men då var det planerat i förväg och jag skulle antagligen dött om min mamma inte kommit hem för tidigt och hittat mig.
brukade även skita i att ta medicinen för att efter ett tag överdosera det jag hade. som sagt, inte för att dö, mer för känslan att proppa kroppen med för mkt piller.

Isåfall tycker jag att du ska få höra om byte till Remeron eller Efexor, just Remeron kan nog vara bra för dig. Just bl.a. för att den inte är så toxisk som Efexor vid överdos
Och ännu effektivare mot depression

Känner du igen dig i många utav diagnoskriterierna för borderline?

mer eller mindre isf, vissa av kriterierna är 100% jag, medans vissa andra kanske stämmer till 10 %, andra inte alls.
tror inte är jag borderline, det där om separationer är väl en rätt stor grej för att få diagnosen. nåt i stil med att man tar avstånd från människor eftersom man tror att de ändå kommer lämna en, men sedan gör vad som helst för att få tillbaka dem.
sån är jag verkligen inte nämnligen, visst kan jag ibland glida ifrån personer men då brukar det vara ömsesidigt och kontakten kan därefter vara både obefintlig och sporadisk.

känner mer igen mig i dessa, de fetstilta är de som stämmer mest:


* uppvisar påtaglig osäkerhet och instabilitet i självbild och identitetskänsla
* visar impulsivitet i minst två olika avseenden som kan leda till allvarliga konsekvenser för personen själv (till exempel slösaktighet, sexuell äventyrlighet, alkohol-, medicin- eller drogmissbruk, vårdslöshet i trafik, hetsätning, kaotisk livsstil). (delvis hetsätning, hör inte till vanligheterna
*vissa kan uppvisa suicidala gester, suicidhot och ibland upprepat suicidalt beteende, eller självstympande handlingar
*är affektivt instabil, vilket beror på en påtaglig benägenhet att reagera med förändring av sinnesstämningen (till exempel intensiv episodisk nedstämdhet, irritabilitet eller ångest som vanligtvis varar i några timmar och endast sällan längre än några få dagar)
*uppvisar inadekvat, intensiv vrede eller har svårt att kontrollera aggressiva impulser (till exempel ofta återkommande temperamentsutbrott, konstant ilska, upprepade slagsmål)
*har övergående, stressrelaterade paranoida tankegångar eller dissociativa symptom.



tror dock inte det är borderline jag här, känner inte att jag är i gränslandet utan allt är antingen svart eller vitt, finns ingen gråskala

1) Ja tror inte alls att det är något fel på dig. Jag känner också så ibland. Enligt min psykolog så identifierar sig många som mått dåligt/haft ångest/depression etc. länge med sin "sjukdom" och vill inte skiljas från den. Kanske detta passar in på dig...

är du kvinna? hur gammal är du?

jo visstär det så, så kände jag precis så jag börjat må bättre, att jag bara ville falla tillbaka för att jag under ett rätt långt tag "var" mina sjukdomar. folk visste om det, tog hänsyn till det etc.

men nu när jag har fått känna på "det friska livet" så förstår jag inte hur jag kan vilja falla tillbaka..

kvinna, 20 år

Vill bara påpeka att angående sömnen så brukar jag få räkna med att kliva upp runt 8-9 på morgonen i minst 4 dygn, innan jag får tillbaks dygnsrytmen. Och då är det alltså förutsatt att jag gått upp senast 9 på morgonen. Bryter jag det så går det inte. Man får vara konsekvent i minst 4 dygn alltså.

Sen känner jag väl igen mig lite i det andra du skriver, det är säkert något många människor kan drabbas av.. Men, har du något roligt att göra på dagarna?

Tänk på att du är ung. Det du känner har säkert många människor erfarit, men med tiden kan man få lite insikt i vad det är som utlöser sådana perioder och att det är något som kommer nästan naturligt i vissa sammanhang. Att man ältar osv. Ofta är det irrationellt, men något som ändå dyker upp när man får för mycket tid över för sig själv.

Det tar lång tid att lära känna sig själv tycker jag. Då är jag ändå 10 år äldre än dig.

Vet inte exakt vad du behöver göra men det är mina personliga reflektioner.. Du behöver inte vara för hård mot dig själv, då du säkerligen inte är ensam om många av bekymmerna. "Att älta är mitt mellannamn" som en kompis till mig brukar säga Och då leder de negativa tankarna sällan ens någonvart. Han har bara blivit medveten om det.

Slutsats från mitt håll.
1. Var konsekvent och stenhård med dygnsrytmen de fyra dygnen.
2. Du behöver inte nödvändigtvis sätta olika diagnoser på dig själv. Jag och många andra känner igen det du skriver. Det handlar till viss del om att identifiera yttre omständigheter och att lära sig vad som kan vara negativt respektive positivt för just din personlighet. Den situation som du är i nu kanske inte är det, vad gäller skola/jobb/arbetslöshet? Försök att ändra på det. Även om många förändringar är jobbiga i början, och lätta att dra sig bort ifrån.

Det är mina tips, i egenskap av vanlig människa.
mvh


Edit:
Glöm inte ren fysisk motion heller, som påverkar en väldigt! mycket psykiskt. Löpning, god mat, en kopp te och film, i den ordningen. där har du en bra söndagförmiddag/eftermiddag.

1, vafan är det för fel på mig? varför vill jag inte må bra?

Livsmönstret eller din inre trygghetszon är en återvändsgränd den leder till att vi fastnar och håller fast våra rädslor, blockeringar, problem, vi blir maktlösa, trötta och uppgivna, vi skyller på allt och alla för vår livssituation och vi ser inga lösningar Vi fortsätter att göra som vi alltid har gjort, vi vet vad vi har inte vad vi får. Vi fortsätter om, om och om igen, även fast resultatet blir lika varje gång ändrar vi inte. Alla människor vill utvecklas, men många vet inte hur de ska göra, de saknar en konkret handlingsplan. Resultatet blir då oftast att vi bara går runt i cirkel och "upprepar livet" om och om igen. Livet blir trist och tråkigt.

Vill du ändra på något i ditt liv, så innebär detta att gå utanför ditt livsmönster det vill säga din inre trygghetszon, och häva dina inre spärrar samt dina inre blockeringar. För att lyckas med detta handlar det om att VÅGA förändra, göra misstag, ta risker, se möjligheterna, hitta nya vägar, släppa dina rädslor och tänka jag vill jag kan, samt det viktigaste att vara närvarande till 100 % på nästa steg som du tar. Se allt du gör som en utmaning, låt bli att låta andra människor bestämma åt dig, ta ett eget ansvar för ditt liv så kommer du att utvecklas till den du i verkligen är.

Obs. Rackad text.... Men tyckte den passade bra in..

2, hur pass "enkelt" är det att få sömntabletter utskrivna? vet att det kan vara omständigt. sist jag medicinerades (antidepp, ej sömntabletter) fick jag det dock trots att jag inte ville ha det. allt är jävligt förvirrande.
hur ska jag gå tillväga?

Börja med allt klassiskt som du vet mörkt svalt rum, läs en bok etc..
Vet många bekanta som har problem med sömnen pga av andra skäl, vissa av dem svarar bra på valerina finns på hälsokosten.. dessa gossar och tjejer liger på andra kraftiga preparat så det är ingen bullshit att de biter på en del... Dock inte mig... Men men

Take care

toxic1