En vanlig dag (amfetamin)

Nja, det går väl snarare ut på att upprätthålla ett välbekant rus än att uppnå ett nytt, även om kicken vid dosering har sina egna förtjänster och uppbär ett egenvärde.

För min del åstundar jag det tillstånd, då den för tillfället rådande sysselsättningen upptar stor koncentration utan motsvarande ansträngning, särskilt när associationerna flödar fritt över sinnesgränserna och en injektionstakt låter inspirera till ett porlande musikstycke i 2/4-takt med metergraderingarna som taktslag och venbubblandet i slutet uttryckt genom trioler i staccato.

Edit: Ja, det har självfallet inträffat. Det brukar kallas punka och resulterar i ett stort blåmärke.

Du har en hedervärd inställning. Det är inte varje dag man kan läsa om knarkare som inte vill parasitera.

Jag har inte uttryckligen sagt, att jag inte vill parasitera; däremot är jag beredd att arbeta för att överleva och har faktiskt inget emot att dra mitt strå till stacken, om det skulle behövas.

Nej, men jag tolkar det som att du vill göra rätt för dig. Att själv betala för knarket genom eget arbete och inte använda de pengar som staten varje dag själ.

Då tolkar du fel. Jag vill inte aktivt "göra rätt för mig", då rätt inte är något man får eller gör sig förtjänt av, utan något man tar. (Hela begreppet rätt är för övrigt en abstrakt konstruktion, en kollektiv kompromiss mellan avund och girighet.) Jag är dock beredd på den uppoffringen, eftersom jag inte principiellt har något emot att vara andra behjälplig.

Stöld är ju ett ganska mödo- och inte sällan otacksamt arbete att utföra på egen hand, varför jag har full förståelse för outsourcing av verksamheten till konsultföretaget Staten; handelsavtalet är emellertid ganska ogynnsamt för professionella narkomaner, då en av klausulerna i kontraktet är ett uttryckligt förbud mot yrkesutövning.

Vilken messerwisser du är. Är du så här även när du inte är påverkad av amfetamin - är det kroniskt?

Jag skulle nog säga, att amfetaminet förstärker mina naturliga personlighetsdrag (alla utom tendensen att ge upp i förtid, som snarare motverkas in absurdum), så ja, det är kroniskt; det är emellertid också min amfetaminpåverkan. (Dels har jag präglats av tidigare missbruk, dels har jag alltid tjack i kroppen.)

Hur som helst är det en stor fråga för mig, det där med att "göra rätt för sig". Jag anser mig inte vara skyldig staten eller någon annan kollektiv enhet något (och jag förväntar mig heller ingenting tillbaka). Hela föreställningen om plikt och skyldighet gentemot någon generell princip eller population är resultatet av en felaktig analogi. Det började med den ofries (barns, kvinnors och slavars) plikt inför pater familias under antiken, vilken utsträcktes till fursten under feodalismen, fäderneslandet under nationalismen och "samhället" (d. v. s. staten) under socialismen.

Skyldigheter har man i personliga relationer, och medan slaven/hustrun/barnet hade en personlig relation till husbonden under antiken, och medan länsherren fortfarande var en individ under feodalismen, och medan fäderneslandet åtminstone kunde personifieras av en regent under nationalismen, så är föreställningen om skyldighet gentemot något så uppenbart abstrakt, vagt och konstruerat som "samhället" eller "mänskligheten" bara fullständigt absurd.

Han kanske kastar bort sitt liv enligt dina värderingar, men hans ytterst personliga val hur han lever sitt liv har väl ändå inte du med att göra?
Även om du (tydligen) valt att leva i en färggrann fantasivärld där du lever med din väldigt förlorade verklighetsuppfattning där du ser dig själv som någon sorts levande praktexempel över hur en människa ska leva sitt liv, bör du inte tro att du har rätt till att tala om för folk hur de ska leva.
Bara för att någon inte delar dina värderingar så betyder det inte att den som inte delar dina värderingar har dåliga värderingar.

Ooookej...
Jag är sjukt trött och förstår inte längre själv vad jag menar med ovanstående men jag postar inlägget ändå och hoppas att mitt ursprungliga budskap (som säkerligen ändrats (eller i värsta fall gått förlorat - vilket skulle medföra att hela det här inlägget blir värdelöst) sen jag började formulera inlägget på grund av alla redigeringar och omformuleringar. Jag borde ta bort delete och backspace-knapparna) når fram.

Arkomann - Sjukt bra rapport, även om det på något sätt känns som om det saknas något stycke med ruseffekter av substansen.
Nu när jag läst igenom det igen ser jag att det är ju faktiskt ingen större avsaknad av tidigare nämnda ruseffekter, skumt.
Nåja, det känns som om det saknas något, jag kan bara inte sätta fingret på vad.
Dock är ju den primära anledningen till att jag läser dina rapporter att jag älskar ditt pundiga sätt att förklara saker på, och sätter du skriver på - och denna gången har du verkligen lyckats!
Excellent work, as usual!
5/5 av mig!

Edit; helvete vad övertrött jag är!

Okej, här läser jag att du dels in kräver någonting av staten eller annan kollektiv enhet, men att om du skulle få någonting så anser du dig ej ha anledning att gottgöra detta. Du förväntar dig ingenting, innebär detta att du INTE kommer söka a-kassa efter fullgod period som medlem samt uppfyllt arbetskrav? Du kommer heller inte att söka socialbidrag då du inte förväntar dig allmosor av staten?

Har jag rätt någonstans?

Varför kommer du sluta missbruka amfetamin när CSN-försörjningsperioden slutar? Varför sluta knarka just då? Varför inte nu?

Det var inte min avsikt att tillrättavisa ts. Jag har inte den blekaste aning om hur man bör leva sitt liv, allra minst mitt eget.
Men jag har gått på tjack i många år och vart med om konsekvenserna. Det är ca 3 år sedan jag la av och jag märker hur skadad man blivit av vara konstant påverkad av amfetamin.
Jag brukade syssla med att skriva musik men kreativiteten försvann tillsammans med mina flesta intressen när jag la av. Ingenting är kul nog att pyssla med mer i någon minut och sedan tröttnar jag.
Jag skulle så gärna köra i gång på affet igen om jag kunde.
Önskar att jag inte fick psykos och fick sitta inlåst 1 månad på psyk. (paranoida vanföreställningar)
Så min liv är knappast en färglad fantasivärld just för tillfället.

Oj...
Jag ber om ursäkt för att jag flippade sådär.
Jag är inte direkt känslomässigt stabil just nu på grund av diverse rådande problem med familjerelationer och skit.

Hur som helst, det där låter för jävligt, och nu fick jag dåligt samvete.

MvH,
CoiloC.

Det är lungan