En vanlig dag (amfetamin)

Riktigt Bra rapport!

"Sho bre jiddra inte på mej va din mammaknullare."

Personligen föredrar jag att hålla högre kvalitet än så, men du kan ju anpassa dig nedåt för att efterleva tidsandan. Jag tänkte bara upplysa dig om anledningen till de frekvent förekommande kommata i texten, men det var uppenbarligen en fruktlös ansträngning. Margaritas ante porcas...


Om du hade klagat på beskrivningen av ruset eller på ett händelsefattigt innehåll, så hade jag kunnat acceptera betyget, men du baserar din bedömning på ditt intryck av min överlevnadsinstinkt, haha... Det är som att betygssätta en måltid efter kockens utseende eller något motsvarande exempel på total irrelevans.


OK.

Absolut inte, nu lägger du ord i min mun.
Min poäng var att för de flesta är det lättare att läsa text som inte är så krångligt skriven. Jag tog med det i min bedömning av tripprapporten eftersom jag gör bedömningar utifrån min uppfattning och mina åsikter.

Han är ju skruvig och mådde så klart gubb-bra av att få veckla
in rapporten, det är ju doser av inveckling som gör livet roligt
i dubbel bemärkelse.

Jag antar att du alltså lyssnar på "nyheter på lätt svenska". Det du skriver är ju idiotiskt, Arkomann använder sig av sitt ordförråd bäst han vill, och om obildade människor inte förstår det, är det deras eget fel.

Bra rapport, för övrigt.

*Applåderar*.

Jag må säga att du är en grymt duktig skribent! och som långt tillbaka i denna tråd där du nämnde självbiografi, efter du lämnat allt bakom dig. Jag hoppas verkligen du skriver den här självbiografin! Och jag hoppas verkligen att du inte låter det rinna ut i sanden... (Sen hoppas jag att du kan erbjuda mig ett sånt där gratis exemplar också) all creds to you man!

Vaere för mening med att skriva självbiografi om alla ska ha gratis-ex?

Frågan är ju om jag kan lämna det bakom mig. Någon gång skall jag väl sluta knarka för gott, hade jag tänkt, men jag brukar ju alltid börja igen efter att ha slutat, även de gånger jag har haft för avsikt att lägga ned helt och hållet. Sedan har ju alla mina vänner tagits på bar gärning med handen i k(n)a(r)kburken, höll jag på att säga. "Minst en fot i drogträsket", tänkte jag först, men det lät så negativt, när en och annan av dem faktiskt brukar ansvarsfullt eller har slutat, men jag umgås ju inte med någon utan erfarenhet av tunga narkotika och knark är liksom det givna samtalsämnet många gånger. Jag har svårt att relatera till drogfria människor (så väl de, vars drogfrihet inte är följden av ett avbrutet missbruk utan av födsel och ohejdad vana [de är som främmande fåglar ], som de helomvända ex-narkomanerna [de är omöjliga att ha att göra med ]) och jag kan inte bete mig normalt i sociala sammanhang nykter (jag har lika svårt att uppföra mig som påtänd, men det är högre i tak bland andra knarkare och avvikelser kan alltid skyllas på drogerna), vilket gör det ganska utsiktslöst att ta sig ur det hela.

Tja... nu kan ju inte alla få signerade gratis-ex, men mig veterligen har jag bara lovat Undergång något sådant, även om jag självklart kan tänka mig att ge ett till bumbirobin också. Det viktiga är inte så mycket att försöka bli rik på sitt författarskap som att nå ut med sin berättelse, som jag ser det.

Du tar dig alltså friheten att beteckna "de flesta" per implikation halvilliterata under samtidsandans ytlighet slavande, och sätter betyg med denna humankvalitativt undermåliga pöbel i åtanke.

Känns det inte lite dumt att slita ned (jag antar helt sonika att du är normalbegåvad och inte synnerligen rubbad i utvecklingen) dig själv till sådant sällskap och försöka föra dess digitala talan?

Alltid lika intressant att läsa dina inlägg.
Vet inte vad man ska tycka om det men kan väll inte påstå att du
lever det liv jag absolut inte har några planer på att leva men du värkar trivas fint med det så det e la bara o hålla igång.

Bra skriven rapport för övrigt.