Hatar vara Bipolär vad tycker Ni andra?

Hur långa brukar cyklerna vara? Hur länge har man de maniska tendenserna och vise verca?

För min del är den depressiva fasen ca 6-8 månader .
Maniska skovet ca 2-3 veckor max.
Sen finns en mellan fas som jag själv kallar för ”väntrummet”
Är en längre period än den maniska .
Det är denna fas som ni andra lever , ni pendlar lite grann.
Med mediciner stannar jag kvar i väntrummet , i ett väntrum kan det vara tråkigt.Börjar acceptera det ,men längtar efter manin.

det är ju inte så farligt. det finns vissa som är deprimerade 6-8 år.

Mm, alla har olika skov, kan vara bipolär utan maniska skov.

De gånger jag har stött på maniska människor har jag blivit väldigt nervös och rädd. Jag må vara en fegis, men mig har livet gett känsliga antenner och utslaget blir för stort när en manisk människa finns i närheten. Jag vill bara springa därifrån. Vad anser ni bipolära om den saken? Reagerar andra som jag och tycker ni det är ett problem?

Att skoven yttrar sig på olika sätt hos olika personer .
På samma sätt drabbas vissa alltid av jobbiga förkylningar mendan andra får lindriga.
Varför det ser ut så , vet jag inte .

Jag har aldrig träffat en jobbig manisk person .
Min omgivning uppfattar att jag är ”uppe i varv ” de gillar vara med mig fast jag är manisk .
Det är jag som inte vill vara med dem , eftersom jag tycker de (just då ) är tråkiga hänger inte med , begränsar det viktiga kreativitets flödet som finns i en bipolärs själ ... (vi skapar mycket)
Då tar jag avstånd en kort period för att inte såra dem.

Är hypoman så endast maniska skov.
Relationen till ens läkare är otroligt viktig, du ska kunna skälla ut han och han göra detsamma och ni ska skiljas utan ont blod.
Rätt stabil i nuläget ska p¨å sömnutredning om en månad för att kolla upp mig det blir spännande.

Jag är bipolär typ2, alltså lättare typen med snabbare och kortare svängningar.

För mig yttrar det sig i att om jag börjar lyssna på en bra låt eller dricker ett glas vin kan det sluta med att jag lyssnar på samma låt i fem timmar på repeat och dricker hela flaskan vin samtidigt som jag känner mig allsmäktig och odödlig. Jag blir superupptrissad och får storhetsfantasier, får störd mat och sömnrytm etc men när det lägger sig vill jag bara krypa ihop i mörkret ett tag och sen långsamt meditera och titta ut i regnet.

Så brukade det i alla fall vara. Mitt botemedel blev rutiner och tankeknep.
Började vara mer noggrann med maten, äta nyttigt och på bestämda tider samt avhålla mig helt från alkohol.
När jag känner att hjärnan börjar gå igång på högvarv och en manisk episod är på gång söker jag efter det deprimerande, dystra, grå och lyssnar på melankolisk musik för att stoppa hjärnan från att gå upp i varv. Detta tankeknep, att medvetet söka efter det mer tungsinta, har hjälpt mig att kontrollera de maniska episoderna.

Det mest fantastiska är att dessa tankeövningar tillsammans med kost verkar ha gett mig permanent bättre förmåga att motstå manierna. Nu känns det inte längre lockande att ge efter, kroppen och sinnet säger "nej jag orkar inte med sånt där" och det blir lättare att hålla sig på jorden.

Jag lider idag inte nämnvärt av min bipolära störning.

När jag hade det som värst, innan jag påbörjade min resa handlade det om dagar/timmar. Det jag då fann var termen Ultra Rapid Bipolar Disorder. Jag har även sett den termen användas tillsammans med borderline, men kan inte (eller; orkar inte söka just nu) finna något om det just nu.

Jävligt irrationellt beteende var det och jag trodde jag skulle bli helt galen tillslut.

Du känner när det maniska skovet är på väg ,
märker du av andra indikationer?
Är detta som jag trixar med i terapin så jag kan begränsa .
Jädrans svårt hitta mönstret …jag bara blir.

Jag har lärt mig tyda tecknen när det sätter igång. Börjar jag helt plötsligt gilla nån speciell typ av musik oförklarigt mycket och känner en "storhetskänsla" och som om "världen ligger för mina fötter" är jag på väg in i en lättare mani, karaktäristisk för typ2 bipolär.
Jag trycker helt enkelt ned de irrationella glädjekänslorna och försöker stanna i den tunga gråzonen, det har fungerat bättre och bättre eftersom jag sällan ställs inför situationer i livet som känns nya där jag inte kan skilja på vanlig glädje och mani. Jag kan mitt eget beteendemönster så bra att jag vet exakt vad signalerna är.

Försök dig på något kreativt vet jag.

Utan bipolära människor skulle världens genomsnitts IQ minska till 30 eller något.

Humanity needs you to be creative!

Kan tillägga att jag inte är bipolär, men vet att det är oftast dessa människor som når över 150 IQ.