Förortsfjortisarna ser upp till våldsmän - varför?

Är det utanförskapet som gör att förortskidsen blir så fascinerade av töntar som Dano Acar och att dom dyrkar Scarface och andra våldsamma losers på film? De flesta vita killar kan också uppskatta våldsamma filmer och ryckas med av råa låttexter, men det stannar oftast vid det - väldigt få vita låtsas sedan vara någon av dessa "bad guys" utan ser det mest som en rolig grej. Invandrarkillen, däremot, tuggar på med samma jargong och rörelseschema som sina "gangsta"-idoler. Det är smått komiskt att se dem komma gående i grupp då alla anstränger sig så att dom pissar på sig i ivern att se så hårda ut som möjligt...

Nå - kan det vara så att dessa grabbar inser att loppet är kört när det gäller jobb och annat statushöjande och istället höjer sin ghettostatus inför sina polare för att över huvud taget bli någon?

ähh jag är hel svensk och nog fan ville jag vara scarface när jag var 13-15 år. Tror inte det har med etnicitet att göra ett dugg. Snarare sin omgivning.

Jag skulle tro att du slog huvudet på spiken här.

Statussökandet är en ganska stark drivkraft. Den kan få en att stå ut med 9 terminer av universitetsstudier eller att misshandla någon stackare, lite beroende på vad man föredrar.

Visst har vi alla fascinerats av gangsters på film. Skillnaden mellan dessa och blattarna här, är dock att blattarna är lågintelligent slödder som aldrig kommer bli som sina idioler på film. Dom är losers och det är inte svårare än så. Jag menar tänk dig en rinkeby-blatte som gudfadern, man hade skämts.

Gangsters på film har klass, våra blattar är enbart pinsamt slödder.

Då kommer följdfrågan: Hur kan det vara statusbetingat att misshandla en oskyldig människa? Personligen ser jag mer upp till någon som vågar gå in och bryta en misshandel med risk för egen hälsa.

Kan det vara så att många i förorten, helt enkelt, kommer från kulturer med en lång våldsam historik? Våldet är då en så integrerad del av själva livet och ersätter det som män i generationer har hållit på med i form av krig, erövringar, stamfejder, rangordningsstrider med mera. Här i trygga Sverige går det då inte att på ett naturligt sätt få utlopp för den nedärvda längtan efter att få slåss för sin överlevnad. Att sitta och hänga ihop med arbetslösa farsan och morsan i en grådaskig förortslya är ingen manlighets-rit direkt...

Om du syftar på Gudfadern så är det förstås en milsvid skillnad på honom och den stereotype blatte-gangstern - men ser man på Al Pacinos Scarface så börjar det likna de typer man ser driva omkring på gatorna (för övrigt en bra rollprestation i en bra film). Kaxiga, gapiga och med noll självinsikt. Dömda att misslyckas men kapabla att ställa till med djävulsskap på vägen.

+1

Minns att jag o polarna brukade sitta och kåta oss till MC-gängen. Att unga blattar beundrar våldsmän är inget konstigt.

Men att vuxna blattar är våldsmän är en annan femma.

Men gick ni ut sedan på stan och försökte efterlikna era idoler?

Det låter ju nästan som falconetti ju.

Nej, som sagt. Frågan är varför blattar BLIR våldsmän. Inte varför de beundrar våldsmän.

Om man inte gillar kriminella så gillar man Gordon Gekko eller Patrick Bateman.

Jag är uppväxt i Luleå och här kan jag helt ärligt säga att i princip alla kriminella jag har träffat på som ungdom har varit svenskar. När jag var i 12-15 års åldern så lyssnade man på Eminem tillsammans med polarna, gick sedan till skolan och sökte efter folk man kunda spöa upp eller butiker där man kunde snatta snus och cigg ifrån. Sedan växer man upp och lämnar allt sådant bakom sig.

Ja, inte så att man hoppade på första bästa, men första bästa som visade kuk-mätar-tävlings tendenser var man ju tvungen att tillrättavisa i sann gangster anda.