hur ofta berömmer ni era barn eller blir det bara ris?

jag är född i mitten på 50talet och vad jag minns av min barndom fick man sällan något beröm, men om det var något sämre bra man hade gjort var det ofta ris. jag minns en gång när jag var 15år, sa min mormor till mig(å vad du är söt , men ta inte åt dig för det ) det var väl det ända berömmet jag fick av henne.hur ofta berömmer ni era barn?jag tycker inte att barnen måste ha gjort något specielt för att få berömm ,alla blir väl glada av lite ros, som kanske leder till ett bättre självförtroende hos barnet.

Varje dag. Vad är man för förälder annars?

Håller med dig. Varje dag.

Ja, men inte så ofta som det kunde vara. Ser jag mig själv i spegeln (född samtidigt som TS och med 2 grabbar i övre tonåren) så hade jag säkert kunnat ge mer beröm. Men det är så lätt att falla i fällan och kräva att de ska prestera mer och bättre överallt, både i skola och idrott. Nu är bägge "välartade" och vi är stolta över dem, men jag vet innerst inne att det har blivit för mycket fokus på missade prov istf de som har gått bra. Så är det tyvärr, men jag har försökt ändra stil sista åren och se till de goda resultaten lite oftare.

Inte lätt i ett skolsamhälle där det ses som helt ok att få ett G i ett betyg, fast det finns kapacitet för mycket mer. Antar att själva ordet "godkänt" är det som ger fel signal, trots att det i själva verket innebär att du har gjort ett minimum av vad som krävs (och det är inte mycket ibland IMO)

Det är väl inte en förälders uppgift att gripa efter halmstrån att berömma sina barn för, det urvattnar ju fullständigt de tillfällen då barnet faktiskt gjort sig förtjänt av beröm. Avskyr bortklemning av barn, då slutar det med att de går ut i världen och bryter ihop för minsta lilla törn.

nu har vi nog inte sama syn på saker och ting .du tror att dina barn skulle bli bortklemade av beröm, nu är du fullständigt ute och cyklar. jag anser beröm ger ett barn självförtroende och mer självsäkerhet.

Aldrig. Barnen ska lära sig att livet är hårt från första dagen.

Inte om berömmet är obefogat. Jag citerar ditt tidigare inlägg: "jag tycker inte att barnen måste ha gjort något specielt för att få berömm ,alla blir väl glada av lite ros, som kanske leder till ett bättre självförtroende hos barnet."
Skulle barnet få ett bättre självförtroende för att du berömmer det för självklara saker? Nej, det får en falsk bild av världen, i vilken det inte kommer att klara sig länge. Givetvis ska barn ha beröm när de gör något bra, men att ge beröm för minsta lilla sak tar helt bort värdet av berömmet och även dess konstruktivitet vilken motiverar barnet att göra ytterligare bra saker, något det inte kommer att göra om det får beröm oavsett dess beteende.

jag håller inte med dig, jag kanske menar beröm med andra ord ,jag tänker när man sitter med ungen på kvällen och det är dags att lägga sig . bara säga du har varit duktig och sov så gott i kväll , är väl bara att bekräfta att allt har gått bra och allt är ok.

"Sov så gott" skulle jag väl knappast kalla beröm nej, men att säga att barnet har varit duktigt är det.
Men säger du detta även om barnet har varit stökigt och uppfört sig allmänt dåligt då? För annars är det ju befogat.
Sen beror det ju mycket på åldern, jag tycker inte man kan säga till en 8-åring att han varit duktig för att han inte stökat under dagen. Det ska liksom vara en själklarhet vid den åldern.

Inte beröm, men uppmuntran får barnen mycket. Beröm får dom också naturligtvis, men inte av slentrian, då betyder det inget.

Jag tänker mycket på hur jag talar till barnen och lägger tonvikt på att vara positiv framför negativ.
Man kan säga till barn utan att använda nej och inte femtielva gånger.

Sen försöker jag se barnen, inte alltid vad dom gjort. Jag vill inte bara bygga deras självförtoende utan också självkänsla.

Lagom är bäst. Nu är jag ingen förälder än, men jag är vuxen och har syskon som är små.

När barn är små och t.ex. spelar fotboll så ska man självklart säga att de är duktiga även om så inte är fallet. Det finns inget negativt med det. De ska inte känna ett krav att vara välpresterande i väldigt ung ålder.

Det är skillnad i skolan, där ska man inte ge beröm om de inte sköter sig. Ser man däremot att de försöker så gott de kan (fast de ändå bara godkänt) så ser jag inge fel att ge lite beröm även där.

Som sagt, det beror på många saker.