Åsiktsskifte?

Jag har en fråga till alla här på I&I . Har ni ändrat er attityd gentemot invandring och invandrare under de senaste åren eller någonsin?
Anledningen till att jag frågar är att jag själv omprövat min invandrarvänliga inställning de senaste två åren. Inte så att jag blivit nån fullfjädrad rasist men ändå en attitydförändring. Detta framför allt beroende på upplevelser med vissa invandrare som fick mig att tänka tillbaks på andra händelser.
Ni som har haft samma inställning sen ni föddes, positiv eller negativ, behöver inte svara.

Ja, jag har förändrat min syn radikalt. I början av 90-talet var jag såsom liberal förespråkare för i det närmaste fri invandring. Det är jag inte längre Sverige har blivit ett sämre och fattigare land på grund av mångkulturen och det beklagar jag.

Har också ändrat åsikt. Från naivt och oreflekterande invandrarvänlig till en mer realistisk och därmed mer negativ syn på invandringens effekter. Framförallt är det vissa invandrargrupper som jag är tveksam till.

När jag var yngre trodde jag att de flesta svenskar var (smyg) rasister.

Jag har växt upp i en förort i Stockholm där det typ bodde lika många svenskar som invandrare, inte något speciellt fattigt/kriminellt område, men väldigt segregerat. När man kom till högstadiet kom flera klasser från "svenska sidan" till vår skola, men de var ju bara med sig själva. Det fanns alltid en "vi" och "de" känsla.

I gymnasiet blev det lite bättre. I min skola var det väl typ 85% svenskar, men det vart ändå att jag mest hängde med andra invandrare. Det var ju det jag hade vant mig vid.

På högskolan öppnades en helt ny värld kändes det som. Jag fick helt nya intryck av _många_ svenskar. Troligen är det väl för att de flesta (oavsett bakgrund) hunnit växa upp och lämnat det löjliga "vi" mot "de" tänket. Sen när jag kom ut i arbetslivet vart det endast bättre.

Fast jag (som är mörkhyad) hänger på FB och läser en hel del mindre trevliga saker, har jag en mycket positivare framtidstro för Sverige nu.

TS. Sorry om du tog illa upp för att jag prata om svenskar när du ville diskutera invandrare.

Har blivit mer och mer realistisk i frågan. Gått från att endast vilja stoppa invällningen till att vilja deportera 99,99 % av neger och mellanösternfolk (lite lägre siffra på balkanfolk). Samhällsnyttigt icke-vitt folk ska sterliseras för att inte sprida bruna u-landsgener vidare.
Kan även tänka mig reducera deportationssiffran till förmån för ett apartheid-samhälle där hudingarna fungerar som slavar.

Hur gammal är du? Vart du sexuellt utnyttjad som liten?

Jag förstår vad du menar, tror jag. Det är vissa grupper som jag också reflekterat över , inte bara såsom folkslag även ideologi. Som tidigare fastighetsskötare har jag fått en viss insyn i hur Kat-tuggarna och
Balkan-Roma skötte sina lägenheter de förstnämnda faktiskt något bättre än de sistnämnda. I mitt område bodde den i islamistiska kretsar välkände Anas Khalifa (googla honom så finns det en del om hans åsikter, hans lgh var f.ö mycket välskött).
Ytterligare ett par händelser, en iranier som jag känner fick för sig att börja som elevassistent på Bergsjöskolan efter sju dar fick han en kniv mot halsen. Skolan rådde honom att INTE polisanmäla, han slutade naturligtvis då han inte kände sig säker på skolan längre.
Mitt första direkt negativa minne av någonting som liknar diskussionerna här på I&I är från 1985 då jag jobbade på socialbyrå 9 i Göteborg. En argentinare,politisk flykting, som brukade vara dryg och självsäker stannar utanför insläppsluckan på väg ut och viftar med 3000 spänn mot oss vaktmästare, och säger "Kolla vad ni svenskar måste jobba för, jag kan bara hämta dom här". Vi tog det nog mest som ett skämt men nu i efterhand så har jag börjat undra...
Det finns fler exempel ni får gärna komma med några också (helst självupplevda då). Om ni upplevt det motsatta (vilket jag också gjort) kom med exempel på det också och om det fått er att ändra inställning på något sätt.
Kan också säga att jag uppskattar yoniiis inlägg mer än brookus om ni fattar.

Jag har absolut förändrats i min syn på invandringen. Tidigare kände jag inte till alla krav, våldsbrott och bidragskostnader som följer i spåret av massinvandringen. Jag var blind. För c:a tre år sedan, insåg jag att politikerna verkligen VILL utplåna vårt svenska kulturarv och ersätta detta med en sörja av individer och kulturer från hela världen. De tror att detta ska leda till något gott, vad vet jag inte.

Jag ser med fasa på de närmaste tio åren av massinvandring. Vi KOMMER bli en minoritet i vårt eget land. Pensionerna har redan gått åt till att försörja invällare, så nog kommer jag få vårda gamla mamma på ålderns höst. De kommunala skolorna har gått käpprätt åt helvete och det enda vi kan göra är att segregera oss för fulla muggar. Vi går mot ett skitsamhälle och snart är det bara blattar och socialdemokrater som inte ser detta.

Fram till början av tvåtusentalet var jag lyckligt ovetandes strikt ickerasistisk. Kommer ihåg Guillous artiklar om somaliern som fick sitt bankkonto spärrat pga terrorismanklagelser från USA. Fann det hela djupt orättvist då. Idag hade jag bemött händelsen med total likgiltighet samt en viss förhoppning om att repressionen driver dem från landet.

Min grundläggande åsikt var en flumvänsteristisk ide om fri invandring samt alla människors lika värde. Kunde inom mig inte se något som helst skäl till varför det skulle kunna bli ett problem. I grund och botten utgick jag ifrån att utomeuropeer och nordeuropeer har samma kulturella syn på självförsörjning, liberala värderingar samt ateistiska, rationella världsåskådning.

Sedan flyttade jag från småstaden jag växte upp i till Bergsjön. Bodde i några år på en gata med nästan enbart somalier samt ett fåtal zigenare. Vet inte riktigt hur det hände, men efter att det hade grott ett tag blossade en mer rasrealistisk åskådning fram. Detta var i kombination med min fallenhet för autodidaktik. Efter att många disparata områden hade utretts föll mina ögon på svensk immigrationspolitik. Ju mer man sätter sig in i de senaste 30 årens historia desto mer förvånad och mörkrädd blir man. Det är verkligen helt jävla osannolikt vansinnigt. Flashback är en säkerhetsventil för mig där man anonym från det svenska åsiktsförtrycket kan säga sin mening.

På den vägen är det.

Jag gick från att vara lite lätt invandrarfientlig till att försöka skapa en mer human uppfattning om invandrare. Jag försökte verkligen, och jag lyckades, i en månad.
Sen satt jag där och svor åt dom igen.

Jag har varit en Pk-fjant som tyckt att invandring berikar. Men för 10-15 år sedan tyckte jag att det blev för mycket invandrare, och ville stoppa eller begränsa invandringen. Men det är först för 2-3 år Som jag insett det fullständiga vansinnet mångkultur och invandringen. Numera vill jag deportera nästan allt från MENA.

Rasist har jag dock varit sedan jag läste "The Bell Curve" för ca 15 år sedan.

Jag är utlandssvensk och högutbildad, med ett antal roliga och intressanta jobb under karriären. Av naturliga skäl är jag därför antirasist.

Sen jag började på Flashback har jag insett att det sitter många små hobby-nassar och grymtar i sina pojkrum där ute i stugorna, så jag har bestämt mig för att bli mer aktivt antirasistisk.