2009-02-13, 20:19
#1
Substans: N-Ethyl-2C-B
Dos: 50+50mg oralt (totalt 100mg/person)
Kön: Män
Ålder: 22
Tid: 5h+
Resenärer : Jag + Jack
Jag och polaren Jack begav oss från labben, jag misstänkte att spicet jag beställt ett par dagar tidigare skulle ha kommit.
Till min stora besvikelse var så inte fallet. Däremot låg det i brevlådan att annat brev. Jag blev helt till mig av extas, mitt NE2cb hade kommit.
Jack som provat svamp tidigare tyckte vi skulle köra samma kväll, en onsdag. Jag tvekar eftersom jag har retfull hosta och är snuvig som få. Men efter lite funderingar säger jag att vi ska köra på. Ingen av oss hade käkat ordentligt under dagen så det verkade som att detta skulle kunna bli kul.
Jack kilar iväg på något möte och jag sätter igång att städa i mitt korridorsrum. Jag lägger fram lite saker jag tror skulle kunna vara intressanta under själva trippen, bland annat ett förstoringsglas, en ficklampa och en jävla massa öronproppar. Papper och pennor lades också fram för att föra någon form av protokoll
När jag är någorlunda färdig kör jag och hämtar Jack med bilen. Vi plockar undan det absolut sista, förbereder lite ljus, förbereder en playlist med shpongle samt lite film. Enligt överenskommelse dras kläder av och morgonrockar på. Varsitt par varma tofflor glider på fötterna.
Vi slår på Fear and Loathing in Las Vegas, tömmer 100mg på ett spelkort och delar upp i två lika stora högar med ett annat spelkort.
Två shotglas får varsin hög med pulver i och häller på med vatten. Pulvret var ganska svårlöst.
Vi skålade, drack lösningen som smakade lite som bedövningsmedel. Glasen sköljdes ett par gånger och påsen slickades ur av Jack.
Klockan var vid första intaget 19.20
Fear and loathing var igång för fullt och vi inväntade nu ruset.
19.50 Är fnittrig och skön i hela kroppen, filmen är inte riktigt som den borde, det är tonvis med saliv i munnen, jag känner att något är på väg att hända.
Texten jag skriver på pappret börjar flytta på sig
Jag börjar Vid det här laget känna en hel del bodyweight och mina fingrar börjar andas när jag kollar på dom.
20.10 Jag tycker filmen börjar bli riktigt läskig, vi avbryter och slår istället på shpongle, Jack klagar lite över att han vill ha mer effekt. Jag å andra sidan är väldigt nöjd just då, mycket fraktaler både med öppna och stängda ögon, väggarna andas rejält mycket och trails börjar synas väldigt tydligt.
20.20 Jag stoppar in en halstablett eftersom jag undrar om det skulel smaka annorlunda, det gjorde den inte, tuggar sönder den och lägger mig i sängen. För att beundra allting fantastiskt runt om mig. Jag kommer ihåg allting som hände så väl, men det är precis som att det inte vill bli beskrivet i ord för någon.
20.50 Jack säger att han är sugen på mer, vi frågar i NE2cb tråden på FB hur det föreligger sig med resistans. Vi får inget svar. Vi är väldigt beng och det tar mer än en timme att blanda till den andra dosen som sköljs ner 21.53.
Vid det här laget kändes det som att vi var på väg att landa, för andra gången då ruset gick väldigt mycket i vågor.
22.00 slås FaL igång igen från ställt vi stängde av tidigare, den stängs dock av igen vid 22.24 eftersom "Vi är på väg att landa, med samtidigt på väg upp igen" som det står i protokollet. Efter detta ligger vi i min dubbelsäng tills klockan är en bra bit över 24.
Jag vet inte om den andra dosen gjorde något alls, men efter den blev allting mycket mer intensivt. när vi låg i sängen, beng som aldrig förr börjar hallucinationerna dra igång på riktigt. Jack frågar mig "vad är det där?" och pekar på något i sängen. Jag blev omedelbart rädd, ser något i sängen, börjar omedelbart se massa smådjur överallt omkring mig. Plockar upp det jack pekat på utan att kunna identifiera vad det var, det ser ut som ett djur av något slag. Jack utbrister "Det var ingen bra grej, den slänger vi" och alla djuren är borta.
Alla shpongles låtar framkallar olika hallucinationer och jag vet inte hur lång tid det är som förflyter, men mellan varje peak är det som att vara spik nykter och konversationerna med Jack om ruset och vad som hände där kommer alltid finnas i mitt minne, men kommer aldrig kunna plockas fram.
I peakarna var hallucinationerna oerhört verkliga, man befann sig i ständig förändring, ena stunden var jag i mitt rum, som gungade väldigt mycket, i korta stunder var jag i djungeln och på stranden. Mellan peakarna är det jag tycker är mest fashinerade över. Att allting andades och alla fraktaler var vid det här laget vardagsmat, att jack ständigt bytte ansiktsform var inte heller något märkvärdigt. Vid varje mellanrum diskuterade vi om allting verkligen hände, om det var verkligt och om vi var på väg att landa.
Jag börjar av någon anledning vara lite illa till mods, jag vet inte om det är på grund av musiken, som styrde hela trippen på alla sätt, eller om det var något annat.
Min kompis Jack, varje gång jag tittade på honom numera så såg han ut som Satan själv, horn, huggtänder, röd över hela kroppen. Eftersom vi fortfarande var "normala" i huvudet så kunde vi fortfarande prata med varandra så jag blev inte direkt rädd då. Det var när nästa peak började som jag blev lite rädd. Vi kända båda två samtidigt hur det kom krypande, och jag säger "nu kommer det igen".
Dos: 50+50mg oralt (totalt 100mg/person)
Kön: Män
Ålder: 22
Tid: 5h+
Resenärer : Jag + Jack
Jag och polaren Jack begav oss från labben, jag misstänkte att spicet jag beställt ett par dagar tidigare skulle ha kommit.
Till min stora besvikelse var så inte fallet. Däremot låg det i brevlådan att annat brev. Jag blev helt till mig av extas, mitt NE2cb hade kommit.
Jack som provat svamp tidigare tyckte vi skulle köra samma kväll, en onsdag. Jag tvekar eftersom jag har retfull hosta och är snuvig som få. Men efter lite funderingar säger jag att vi ska köra på. Ingen av oss hade käkat ordentligt under dagen så det verkade som att detta skulle kunna bli kul.
Jack kilar iväg på något möte och jag sätter igång att städa i mitt korridorsrum. Jag lägger fram lite saker jag tror skulle kunna vara intressanta under själva trippen, bland annat ett förstoringsglas, en ficklampa och en jävla massa öronproppar. Papper och pennor lades också fram för att föra någon form av protokoll
När jag är någorlunda färdig kör jag och hämtar Jack med bilen. Vi plockar undan det absolut sista, förbereder lite ljus, förbereder en playlist med shpongle samt lite film. Enligt överenskommelse dras kläder av och morgonrockar på. Varsitt par varma tofflor glider på fötterna.
Vi slår på Fear and Loathing in Las Vegas, tömmer 100mg på ett spelkort och delar upp i två lika stora högar med ett annat spelkort.
Två shotglas får varsin hög med pulver i och häller på med vatten. Pulvret var ganska svårlöst.
Vi skålade, drack lösningen som smakade lite som bedövningsmedel. Glasen sköljdes ett par gånger och påsen slickades ur av Jack.
Klockan var vid första intaget 19.20
Fear and loathing var igång för fullt och vi inväntade nu ruset.
19.50 Är fnittrig och skön i hela kroppen, filmen är inte riktigt som den borde, det är tonvis med saliv i munnen, jag känner att något är på väg att hända.
Texten jag skriver på pappret börjar flytta på sig
Jag börjar Vid det här laget känna en hel del bodyweight och mina fingrar börjar andas när jag kollar på dom.
20.10 Jag tycker filmen börjar bli riktigt läskig, vi avbryter och slår istället på shpongle, Jack klagar lite över att han vill ha mer effekt. Jag å andra sidan är väldigt nöjd just då, mycket fraktaler både med öppna och stängda ögon, väggarna andas rejält mycket och trails börjar synas väldigt tydligt.
20.20 Jag stoppar in en halstablett eftersom jag undrar om det skulel smaka annorlunda, det gjorde den inte, tuggar sönder den och lägger mig i sängen. För att beundra allting fantastiskt runt om mig. Jag kommer ihåg allting som hände så väl, men det är precis som att det inte vill bli beskrivet i ord för någon.
20.50 Jack säger att han är sugen på mer, vi frågar i NE2cb tråden på FB hur det föreligger sig med resistans. Vi får inget svar. Vi är väldigt beng och det tar mer än en timme att blanda till den andra dosen som sköljs ner 21.53.
Vid det här laget kändes det som att vi var på väg att landa, för andra gången då ruset gick väldigt mycket i vågor.
22.00 slås FaL igång igen från ställt vi stängde av tidigare, den stängs dock av igen vid 22.24 eftersom "Vi är på väg att landa, med samtidigt på väg upp igen" som det står i protokollet. Efter detta ligger vi i min dubbelsäng tills klockan är en bra bit över 24.
Jag vet inte om den andra dosen gjorde något alls, men efter den blev allting mycket mer intensivt. när vi låg i sängen, beng som aldrig förr börjar hallucinationerna dra igång på riktigt. Jack frågar mig "vad är det där?" och pekar på något i sängen. Jag blev omedelbart rädd, ser något i sängen, börjar omedelbart se massa smådjur överallt omkring mig. Plockar upp det jack pekat på utan att kunna identifiera vad det var, det ser ut som ett djur av något slag. Jack utbrister "Det var ingen bra grej, den slänger vi" och alla djuren är borta.
Alla shpongles låtar framkallar olika hallucinationer och jag vet inte hur lång tid det är som förflyter, men mellan varje peak är det som att vara spik nykter och konversationerna med Jack om ruset och vad som hände där kommer alltid finnas i mitt minne, men kommer aldrig kunna plockas fram.
I peakarna var hallucinationerna oerhört verkliga, man befann sig i ständig förändring, ena stunden var jag i mitt rum, som gungade väldigt mycket, i korta stunder var jag i djungeln och på stranden. Mellan peakarna är det jag tycker är mest fashinerade över. Att allting andades och alla fraktaler var vid det här laget vardagsmat, att jack ständigt bytte ansiktsform var inte heller något märkvärdigt. Vid varje mellanrum diskuterade vi om allting verkligen hände, om det var verkligt och om vi var på väg att landa.
Jag börjar av någon anledning vara lite illa till mods, jag vet inte om det är på grund av musiken, som styrde hela trippen på alla sätt, eller om det var något annat.
Min kompis Jack, varje gång jag tittade på honom numera så såg han ut som Satan själv, horn, huggtänder, röd över hela kroppen. Eftersom vi fortfarande var "normala" i huvudet så kunde vi fortfarande prata med varandra så jag blev inte direkt rädd då. Det var när nästa peak började som jag blev lite rädd. Vi kända båda två samtidigt hur det kom krypande, och jag säger "nu kommer det igen".

