Citat:
Ursprungligen postat av Kapla
Alltså, killar (no women on teh internets, uppenbarligen) Detta med myror är en sjukt banal referens, eller? Confundus från Muppsala har förklarat det bättre än mig, jag har styrt upp texten lite med stycken och titlar:
Men, det confunfus missar att förklara är att den här svampen har utvecklats till att ha ett eget "beteende", när myrans nervsystem blir infekterad
spliceas en bit "kod" in i myrans beteende som gör att den klättrar så högt den kan innan den dör. På detta vis sprids svampens sporer när svampen tillslut bildar en fruktkropp som spränger sig igenom myrans exoskelett och kan släppa sina sporer. Jag bjuppar på länkar som inte är 4chan-videor för att belysa detta ytterligare:
http://neurophilosophy.wordpress.com...by-a-parasite/
http://www.youtube.com/watch?v=vgkL8PulPdE
Jag hade ingen aning om att larvklubban var så raffinerad. Jag får tacka för länkarna, det där är nog bland det mest originella och imponerande jag sett i både djur- och svampväg. Jag kan inte låta bli att tänka på hur en sådan svamp har utvecklats evolutionärt, det måste krävt mycket speciella omständigheter. Men det kanske det är bäst om jag frågar i en helt annan tråd, i ett helt annat underforum.
Jag råkade av en ren slump snubbla över en dialog i boken Gödel-Escher-Bach som tar upp just myrstackar. Jag citerar här en väldigt tankvärd del av den. Egentligen är hela kapitlet relevant, ja till och med hela boken, men det är jobbigt att "copy-pasta" när boken är i pappersform. Boken finns att köpa här iallafall, vilket rekommenderas oerhört starkt:
http://www.bokus.com/b/9780140289206.html
Sammanfattning: Anteater berättar om när myrorna som utgjorde myrstacken vid namn Johann Sebastian Fermant tappar organisationen. Myrorna organiseras till slut igen, men då är det en helt annan myrstack, som heter Aunt Hilary!
Tortoise: But to return to our previous topic, Dr. Anteater, what is the very sad story wich you alluded to, concerning the former owner of Aunt Hillary's property?
Anteater: The former owner was an extraordinary individual, one of the most creative ant colonies who ever lived. His name was Johant Sebastian Fermant, and he was a mathematiciant by vocation, but a musicant by profession.
Achilles: How very versatile of him!
Anteater: At the height of his creative powers, he met with a most untimely demise. One day, a very hot summer day, he was out soaking up the warmth, when a freak thundershower - the kind that is only once every hundred years or so - appeared from out of the blue and thoroughly drenched J.S.F. Since the storm came utterly without warning, the ants got completely disoriented and confused. The intricate organization wich had been so finely built up over decades, all went down in the drain in a matter of minutes. It was tragic.
Achilles: Do you mean that all the ants drowned, wich obviously would spell the end of poor J.S.F.?
Anteater: Actually, no. The ants managed to survive, every last one of them, by crawling onto various sticks and logs wich floated above the raging torrents. But when the waters receded and left the ants back on their home grounds, there was no organization left. The caste distribution was utterly destroyed, and the ants themselves had no ability to reconstruct what had once before been such a finely tuned organization. They were helpless as the pieces of Humpty Dumpty in putting themselves back together again. I myself tried, like all the king's horses and all the king's men, to put poor Fermant together again. I faithfully put out sugar and cheese, hoping against hope that somehow Fermant would reappear... (Pulls out a handkerchief and wipes his eyes)
Achilles: How valiant of you! I never knew Anteaters had such big hearts.
Anteater: But it was all to know avail. He was gone, beyond reconstitution. However, something very strange then began to take place: over the next few months, the ants which had been components of J.S.F. slowly regrouped, and built up a new organization. And thus was Aunt Hilary born.
Crab: Remarkable! Aunt Hilary is composed of the very same ants as Fermant was?
Anteater: Well, originally she was, yes. By now, some of the older ants have died, and been replaced. But there are still many holdovers from the J.S.F.-days.
Crab: And can't you recognize some of J.S.F.'s old traits coming to the fore, from time to time, in Aunt Hillary?
Anteater: Not a one. They have nothing in common. And there is no reason they should, as I see it. There are, after all, often several distinct ways to rearrange a group of parts to form a "sum". And Aunt Hilary was just a new "sum" of the old parts. Not MORE than the sum, mind you - just that particular KIND of sum.
En viktig poäng i berättelsen är skillnaden mellan olika medvetanden. Våra hjärnor är ju inte statiska, de förändras precis som myrorna i stacken förändras och byts ut. Samtidigt så finns det något som gör att våra medvetanden är konsistenta - vi har ju en uppfattning om oss själva som individer, vi blir ju inte en annan individ bara för att några hjärnceller skickar en signal, eller dör. Det finns något som "håller oss samman". I myrstackens fall är det den hierarkiska arbetsindelningen hos myrorna som ger stacken ett medvetande - det är sannerligen inte myrorna själva. Det är inte ens informationsflödet mellan myror som gör det, utan snarare hur de olika informationsflödena fördelar sig statistiskt för hela stacken.