Batman (NES)
Börjar med spelet jag är mest stolt över. Köpte det för 2 år sen och fastnade på sista hoppstället innan sista bossen. Sålde det strax efter i ren avsky. Köpte det igen för ca 1 månader sen och fastnade på samma ställe. Tog upp det igen för ett halvår sen och klarade det efter att ha svettats i några timmar. Skrek rakt ut som värsta Rocky-filmen. Fy fan vilket svårt spel.
StarTropics (NES)
Sista stället,
, fy fan vad svårt det var. Robotarna tog ju kål på en hur snabbt som helst. Testade att rusa igenom men då dog man lika snabbt. Väl på slutbossen hade jag 500 i puls, som jag minns det gjorde den väldigt mycket skada. Och värst var ju att man kunde hoppa fel på plattformarna och dö direkt. Glädjen var totalt när bossen föll till marken. Otroligt mysigt spel!
Castlevania (NES)
Curse you Death! Kämpade hårt med denna legendariska boss, men klarade mig lindrigt undan med holy water när man fick in rytmen. Liemannens bana är överjävlig, speciellt sista korridoren. Väl på sista banan blev jag väldigt glad att man har oändliga continues precis innan Dracula, hur ofta händer det i NES-spel? Hade stora problem med hopprytmen mot hans eldattacker, så det tog ca 2h av konstanta försök innan han föll. En segernäve i luften och början på en ny fandom för mig med CV-serien.
Legend of Zelda (NES)
Nästan självdestruktivt att spela det för första gången 2014.
Mega Man 3 (NES)
Oj vad svåra MM-spelen är i mitt tycke. Fick 3an och 5an som barn och klarade dem för första gången i år, inte en dag försent. 3an är helt klart ett av de bästa på NES.