Får väl svara också då.
Tycker generellt VM-slutspelen blivit tråkigare och tråkigare. Visst att det spelats fantastiska matcher ibland, men det är ofta lite för mycket spektakel och för lite fotboll för min smak. Sedan var ju allt alltid bättre förr och som allra bäst var det när man var i en viss ålder. Och därmed går min röst till 1974.
Detta VM innehöll en mängd klassiker - inte minst redan i kvalspelet för Sveriges del. Först kvitteringen i Ungern till 3-3 av en dödstrött Ralf Edström, sedan den bedrövliga fotbollsmatchen på sandplanen på Malta som bara vanns med uddamålet vilket gjorde att Sverige tvingades till omspelsmatch. Och så gick denna i snöstorm och blev en riktig klassiker.
Slutspelet innehöll även det en rad klassiska matcher. T ex möttes Östtyskland och Västtyskland, Zaire torskade med 0-9 och skämde ut sig (men alla har glömt Haitis 0-7 mot Polen), Brasilien var riktigt nära att ryka redan i första gruppspelet med klarade sig med 1 måls marginal. I "fortsättningsgruppspelet" kom den klassiska straffmissen av Staffan Tapper mot Polen och Ralfs volley mot Västtyskland.
Finalen ett stormöte mellan Cruyff och Beckenbauer. Straff i första minuten. Klassisk final.
Vilka snubbar som var med i denna turnering. För att nämna några få:
Polen: Lato
Italien: Zoff
Holland: Cruyff, Neeskens
Västtyskland: Beckenbauer, Müller, Breitner
Sverige: Åby, Ralf osv osv
plus dussintals andra stjärnor eller som senare blev stjärnor.
VM 1974 var liksom en kombination av den gamla amatörmässiga fotbollen och den nya imponerande taktikfotbollen. Holländska sättet att spela slog igenom, den brutala nedsparkningsfotbollen som präglade senare delen av 70-talet och 80-talet hade inte fått fäste ännu, och det fanns fortfarande plats för en del udda profiler. Hela auran runt fotbollen då präglades av sportsmanship, tuffhet och äkta spelglädje, långt långt ifrån dagens filmande glaslirare.
VM 1974 - sista gången det spelades riktig fotboll = Bästa VM någonsin.
Tycker generellt VM-slutspelen blivit tråkigare och tråkigare. Visst att det spelats fantastiska matcher ibland, men det är ofta lite för mycket spektakel och för lite fotboll för min smak. Sedan var ju allt alltid bättre förr och som allra bäst var det när man var i en viss ålder. Och därmed går min röst till 1974.
Detta VM innehöll en mängd klassiker - inte minst redan i kvalspelet för Sveriges del. Först kvitteringen i Ungern till 3-3 av en dödstrött Ralf Edström, sedan den bedrövliga fotbollsmatchen på sandplanen på Malta som bara vanns med uddamålet vilket gjorde att Sverige tvingades till omspelsmatch. Och så gick denna i snöstorm och blev en riktig klassiker.
Slutspelet innehöll även det en rad klassiska matcher. T ex möttes Östtyskland och Västtyskland, Zaire torskade med 0-9 och skämde ut sig (men alla har glömt Haitis 0-7 mot Polen), Brasilien var riktigt nära att ryka redan i första gruppspelet med klarade sig med 1 måls marginal. I "fortsättningsgruppspelet" kom den klassiska straffmissen av Staffan Tapper mot Polen och Ralfs volley mot Västtyskland.
Finalen ett stormöte mellan Cruyff och Beckenbauer. Straff i första minuten. Klassisk final.
Vilka snubbar som var med i denna turnering. För att nämna några få:
Polen: Lato
Italien: Zoff
Holland: Cruyff, Neeskens
Västtyskland: Beckenbauer, Müller, Breitner
Sverige: Åby, Ralf osv osv
plus dussintals andra stjärnor eller som senare blev stjärnor.
VM 1974 var liksom en kombination av den gamla amatörmässiga fotbollen och den nya imponerande taktikfotbollen. Holländska sättet att spela slog igenom, den brutala nedsparkningsfotbollen som präglade senare delen av 70-talet och 80-talet hade inte fått fäste ännu, och det fanns fortfarande plats för en del udda profiler. Hela auran runt fotbollen då präglades av sportsmanship, tuffhet och äkta spelglädje, långt långt ifrån dagens filmande glaslirare.
VM 1974 - sista gången det spelades riktig fotboll = Bästa VM någonsin.
