Är svenska ett svårt språk att lära sej?

Hur menar du då? Jag talar inte danska mer än de flesta andra svenskar (dvs inte alls) så jag vet inget om den danska grammatiken, men vad är det som gör den lättare än den svenska? Den engelska kan jag väl köpa. Engelskans uttal är för jävligt men grammatiken är relativt enkel.

Men menar du på fullt allvar att svenskans grammatik är lättare än afrikaans?!? Det köper jag definitivt inte, jag skulle påstå att inget indoeuropeiskt språk är i närheten av att ha lika "simpel" grammatik som just afrikaans. Och hur menar du att persiskans grammatik skulle vara svårare än svenskans? Jag talar inte persiska, men är rätt bekant med grammatiken för de flesta indoeuropeiska språk och vågar påstå att persiskans grammatik är betydligt enklare än de flesta andra indoeuropeiska språk, och det gäller då förstås även dari och tajikiska. För att återvända till Europa så tycker jag att flera keltiska språk har en mycket enkel och formfattig grammatik, speciellt walesiska och manx.

Vad gäller slaviska språk håller jag gärna med om att samtliga har en svårare grammatik än svenskan, samma sak gäller grekiska, albanska och armeniska. Med de romanska språken är det likadant, jag kan hålla med om att de kan upplevas som svårare än svenska med ett rätt rikt verbsystem jämfört med det rätt fattiga germanska verbsystemet. De baltiska språken är riktigt komplicerade, speciellt litauiska. Bland de germanska språken har förstås tyska och isländska en mer komplicerad grammatik, även norska är aningen mer komplicerat än svenska. Men nederländska? Varför är svenska lättare än nederländska?

Nu har jag inte talat om språk jag inte känner till så bra, speciellt alla indoariska språk och inte heller mindre iranska språk som kurdiska eller ossetiska, men ändå har jag redan här en rätt lång lista på indoeuropeiska språk som jag vill påstå vara enklare än svenska rent grammatikaliskt

Danska verb böjs alla likadant i imperativ till exempel, dvs slutvokalen faller bort. Svensk imperativböjning skiljer mellan första och andra konjugationen, dvs hos vissa verb faller slutvokalen bort, hos andra inte. Sedan så binder danska nästan uteslutande ihop två ord med vokalen e, medan svenska kör med s, u, o, vokalbortfall eller inget alls. Sexus hos adjektiven i bestämd form finns i svenska, men inte i danska.

Afrikaans har jävligare ordföljd, likaså holländska. Plus att holländska böjer verb efter person, samt att nästan alla substantiv finns i diminutiv.

De andra språken du nämnde har jag faktiskt ingen koll på, så de kan mycket väl vara enklare grammatiskt.

Ser man på, det var intressant. Danska verkar vara enklara än svenska, helt sant.


Inte riktigt överens där. Eller jo, allt du säger här är sant, och afrikaans har en ordföljd som för en svensk är mindre logisk. Fast jag tycker ändå att det väger rätt lätt om man sätter det i sitt sammanhang. På svenska måste man lära sig om varje substantiv är ett n-ord eller t-ord, på afrikaans finns inget genus. Svenska har, som de flesta andra indoeuropeiska språk, en uppsjö av oregelbundna verb, medan verbböjningen på afrikaans är helt regelbunden. Jag tror att en utlänning som lär sig svenska nog skulle acceptera en annan ordföljd (och svenskans ordföljd upplevs ju också som ologisk av de flesta utlänningar) om han/hon slapp plugga in om varje substantiv är "en" eller "ett" och också slapp plugga in mer än hundra oregelbundna verb.


Det skulle jag säga att de är, jo.

Har du möjligtvis någon språklig bakgrund från Maghreb eller annat utomeuropeiskt territorium?

Där ser man, trodde inte afrikaans var så enkelt. Nästan lättare än engelska, med tanke på deras oregelbundna verb.

Holländska då? Oregelbundna och personböjda verb, dryg ordföljd samt skillnad på substantivs ändelser beroende på om de är små eller stora. Å andra sidan saknar holländska unika bestämda artiklar i plural, så de kör med de, som är bestämd form i utrum singularis. Svenska märker ut bestämdhet i slutet av ordet, vilket är relativt ovanligt (bara norska, danska, färöiska, isländska, albanska, bulgariska, makedonska och rumänska gör det utöver svenska, vad jag vet), och artiklarna varierar beroende på genus, även i plural.

Skulle nog säga att i det stora hela har holländska svårare grammatik, men inte med stor marginal.

OK. Fast om det gäller att anföra personböjning av verb som en komplikation så är väl engelska ett ganska dåligt exempel med tanke på dess regler för detta ungefär ryms på en postit-lapp?

1. Lägg till "s" om det är tredje person singular presens.
2. Bortse från #1 om det gäller ett modalt hjälpverb.
3. Lär dig formerna av "be" utantill.
4. Lär dig ett fåtal "stavningsprylar" typ dos -> does, haves -> has utantill.

Tiden det tar att lära sig detta måste ju vara helt försumbar i jämförelse med tiden det tar att faktiskt lära sig vad alla verb heter och hur och när man använder dem.

Definitivt lättare än engelska skulle jag säga. Engelska har ju många oregelbundna verb och fler tempusformer. På Afrikaans finns bara en futurum, en presens och en förfluten form.

Se till exempel på verben tänka och läsa på engelska (think, read) och afrikaans (dink, lees)

I think, I read = Ek dink, ek lees (ingen böjning, infinitiv = presens för alla personer)
I thought, I read = Ek het gedink, ek het gelees (slå bara på "ge-" till infinitiven, för alla personer)
I have thought, I have read = Ek het gedink, ek het gelees (Som sagt, bara ne förfluten form)
I will think, I will read = Ek sal dink, ek sal lees

Nej, bara Franska, Engelska och Svenska.

Dessutom kan Ek het gedink, ek het gelees även betyda I had thought, I had read om man får tro Wikipedia:
http://en.wikipedia.org/wiki/Afrikaans_grammar

När de väl kommer på att prefixet "ge" egentligen är redundant pga "het" så är ju förenklingen fullständig.

Men i verkligheten är det förstås sällan fullt så enkelt som en enkel framställning ger sken av. Även afrikaans har ju förutom enkla verb också både fast och löst sammansatta, vilket påverkar när- och frånvaron samt placeringen av ge-. Utan någon källa att hänvisa till vågar jag nog också påstå att bruket av tidsadverbial för att närmare tidfästa verbhandlingen spelar en betydligt större roll i afrikaans än i engelskan. Sedan ser jag egentligen ingen anledning att inte räkna konstruktioner som Ek is/was beisg om te + inf. och Ek is/was aan die + inf. som en del av verbsystemet.

Fast om man kollar på svenska vs spanska så är ju spanska grammatiken mycket lättare. Allt hänger ihop. Det är samma sak hela tiden (finns få undantag). Det finns nästan inget "mönster"

Nu har ju frågan ställts ett antal gånger redan i tråden, men för vem är det lättare? För en norrman? En portugis? En fullständigt slumpmässigt utvald mänsklig kontrollgrupp? En dator? En marsian?