Allt beror väl på ursprungligt system. Ett språk kanske är så olikt att det blir svårt att göra direkta översättningar.
Bara för det måste jag ta ett extremexempel.
Tänk er ett diagramm med en vanlig x- och y-axel
(y)
^
i..................................ir
|
e
|
a............an
|
|
å.......åv
|
o
s---f---v---n----p----t----r---> (x)
y-axeln är en vokalskala där botten är ljud på O och toppen I.
x-axeln är uppbyggd av konsonantljud.
Om man i detta språk gör ett ljud, exv. SO, hamnar man i nedre hörnet. Tvärt om blir ord som IR och ER placerade i övre högra hörnet.
Tänk er då att denna skala representerar hur verb/substantiv-aktigt man vill göra sitt ord. Ljud som hamnar uppe i högra hörnet är mer verbartade, och ljud som SO i nedre vänstra hörnet är mer substantiv-artade.
Så hela språket bygger på en känsla man utvecklar under sin uppväxt. En känsla som etsas fast under uppväxten och därmed kan mästras.
Antagligen låter detta inte helt klokt, men är i alla fall ett exempel på hur ett språkligt system kan vara uppbyggt i banor man inte ens kan tänka sig. Hur gör man då när man skall lära sig det?