Citat:
Borde inte reaktorhärden bli effektivare ju större den är? Om man tänker sig det klyvbara materialet som ligger i utkanten av härden inte har samma neutrontäthet. Visseligen har man reflektorer som reflekterar tillbaka neurtroner men dom är väl inte 100% effektiva. Borde inte kvoten mellan ytarean på härden i förhållande till volymen vara så liten som möjligt. Har för mig att man emellanåt byter plats på bränsleelementen just för att man vill få så jämn fördelning av förbränningen som möjligt.
Kan försäkra dig om detta är faktorer som ägnas största uppmärksamhet. Man utvecklar kontinuerligt bränslet för att få fram kutsar som håller längre och kan köras hårdare. Under drift ligger man på så hårt att bränslet är smält i centrum av kutsen. Det finns ett mått som heter megawattdygn per kilo som typiskt ligger i storleksordningen 40. Lite varierande beroende på om det är kokarvattenreaktor eller tryckvattenreaktor man kör.
Som du säger måste bränslet cirkuleras beroende på att neutronstrålningen varierar beroende på var i härden man befinner sig. Det kallas för att "skyffla" bränslet på kärnkraftsslang.
Blir bränslet för gammalt riskerar man att det spricker. Då kommer diverse otrevliga klyvningsprodukter ut i primärkretsen och de anställda får högre stråldoser. Vilket man helst undviker.
Gammalt bränsle är också fullt av neutrongifter som försämrar effekten. Vilken man försöker kompenserar genom att konstruera reaktorn för att ha en positiv neutronbalans med färskt bränsle. Man lägger in brännbara neutrongifter för att härdens egenskaper skall vara konstanta oavsett var i driftcykeln man befinner sig.
I ubåtsreaktorer har man stora mängder brännbara neutrongifter för att kunna bygga reaktorer som kan köras under hela fartygets livslängd utan att fyllas på. (>30 år).